Birdby LogoBirdby
Duvhök (Accipiter gentilis)

Duvhök

Livskraftig (LC) globalt, men lokalt hotad eller minskande i delar av utbredningsområdet på grund av habitatförlust, persecution och störningar.

Accipiter gentilis

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Duvhöken är en stor och kraftfull rovfågel som tillhör familjen hökartade rovfåglar. Den är känd för sin smidighet i skogen trots sin storlek och är specialiserad på att jaga fåglar och mindre däggdjur. Duvhöken är den största arten i släktet Accipiter och är vida spridd över norra halvklotet.

Storlek och livslängd

Längd
46-63 centimeter (hanar är mindre än honor)
Vingbredd
89-122 centimeter
Vikt
Hanar: 500-1100 gram, Honor: 800-1600 gram
Livslängd
Upp till 15-20 år i det vilda, men genomsnittet är betydligt lägre
Föda
Huvudsakligen medelstora fåglar som duvor, kråkfåglar, hönsfåglar, trastar men även däggdjur som ekorrar, harar och kaniner

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Vuxna individer har en mörkgrå till skiffergrå ovansida och en ljusare, vitt- till gråaktig undersida med fina, mörka tvärband. Stjärten är lång med 3-5 breda mörka band. Juvenila fåglar har en brunare ovansida och ljus undersida med längsgående bruna streck.
Näbbform
Kort, kraftig, nedåtböjd och krokig näbb, typisk för rovfåglar, anpassad för att slita kött.
Ögonfärg
Vuxna fåglar har klart gula till orangea ögon. Juvenila fåglar har ljust gula ögon som mörknar med åldern.
Benfärg
Kraftiga ben och fötter med gula tarser och svarta klor.
Kännetecken
Bredbandig stjärt, tydlig vit ögonbrynsstreck (supraorbitalbåge), kraftiga ben, relativt korta vingar och en lång stjärt anpassad för manövrering i tät skog.
Ungfågelutseende
Ungfåglarna är bruna på ovansidan med ljusare fjäderkanter som ger ett fjälligt intryck. Undersidan är ljust beige med kraftiga längsgående mörka streck. Ögonen är blekt gula och blir gradvis mer orange med åldern.
Säsongsförändringar
Plumaget skiljer sig inte nämnvärt mellan årstiderna hos vuxna fåglar, bortsett från slitaget på fjädrarna.
Könsdimorfism
Markant könsdimorfism i storlek, där honan är betydligt större och tyngre än hanen (upp till 50% större). Plumaget är liknande men honorna kan ofta vara något mörkare grå.

Så identifieras

  1. 1

    Storlek och silhuett

    Stor, kraftig rovfågel med relativt korta, breda, rundade vingar och lång stjärt. I flykten ser stjärten bredast ut vid stjärtroten och smalnar av en aning mot spetsen.

  2. 2

    Plumage (vuxen)

    Mörkgrå ovansida, ljusgrå och tätt tvärbandad undersida. Tydligt vitt ögonbrynsstreck. Gula till orangea ögon. Bredbandig stjärt.

  3. 3

    Plumage (juvenil)

    Brun ovansida med ljusare fjäderkanter. Ljus, gulaktig undersida med kraftiga längsgående bruna streck. Ljust gula ögon.

  4. 4

    Flykt

    Kraftfull och manöverskicklig flykt med snabba vingslag följt av korta glid. Kan segla högt. Glidande ofta med raka vingar eller svagt uppåtvinklade.

  5. 5

    Läte

    Hårt, snabbt 'geck-geck-geck' eller 'kja-kja-kja' som varningsläte. Under häckningen hörs nasala 'kyäck-kyäck'.

  6. 6

    Beteende

    Ofta skygg och svår att observera. Jagar ofta i skymundan inuti eller i kanten av skog. Sitter ofta dolt på utkiksplats i träd.

Habitat och utbredning

Biomer
Boreal barrskog, blandskog, tempererad lövskog, bergsområden
Utbredningsområde
Huvudsakligen den tempererade zonen på norra halvklotet, inklusive Nordamerika, Europa och Asien. I Sverige finns den i nästan hela landet, men är vanligast i skogslandskap.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till trädgränsen i bergiga områden, beroende på geografiskt område.
Föredragna miljöer
Stora, sammanhängande skogsområden med gamla, höga träd för bobygge, blandat med öppnare ytor eller hyggen för jakt. Föredrar områden med minimal mänsklig störning.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv, jagar främst under morgon- och kvällstimmar.
Matvanor
Duvhöken är en opportunistisk jägare som överraskar sitt byte med snabba, låga flygturer genom skogen. Den kan jaga till fots på marken och även plocka fåglar direkt från trädkronorna. Jagar ofta från en dold sittplats.
Socialt beteende
Terrestrisk och solitär, utom under häckningsperioden då paren är tillsammans. Försvarar aggressivt sitt revir.
Flygmönster
Kraftfull och snabb flykt, ofta med några snabba vingslag följt av en glidfas. Mycket manövrerbar i tät vegetation. På öppna ytor kan den ses segelflyga högt.
Flyttning
Mestadels stannfågel i stora delar av utbredningsområdet, men nordliga populationer kan flytta söderut under hårda vintrar eller brist på föda. Ungfåglar sprider sig ofta långt från födelseplatsen.
Revirbeteende
Starkt territoriell, försvarar aggressivt sitt bo- och jaktområde mot inkräktare, inklusive människor och andra rovfåglar.

Sång och läten

Sång
Ingen egentlig sång. Under parningssäsongen hörs en repetitiv serie av korta, nasala, klagande 'kyäck-kyäck-kyäck'-läten från både hane och hona.
Läte
Varningslätet är ett hårt, snabbt 'geck-geck-geck' eller 'kja-kja-kja' som kan övergå i ett mer gällt 'kii-aa'. Kontaktläten vid boet är mjukare 'kwii-kwii'. Ungfåglar tigger med ett upprepat 'tschiep'.
När den ljuder
Främst under häckningsperioden och i samband med störning av boet. Annars relativt tystlåten.

Häckning

Häckningssäsong
Börjar i mars-april, med äggläggning i april-maj.
Bobygge
Bygger stora, robusta bon av grenar och kvistar, ofta högt upp i gamla, kraftiga träd, företrädesvis barrträd. Boet återanvänds ofta år efter år och kan bli mycket stort. Båda föräldrarna bidrar till bobygget.
Kullstorlek
Normalt 2-4 ägg.
Beskrivning av ägg
2-4 (ovanligt 1 eller 5) vita, svagt blågröna eller obefläckade ägg.
Ruvningstid
Cirka 35-42 dagar, huvudsakligen honan ruvar men hanen matar henne.
Tid till flygfärdighet
Ungarna lämnar boet efter cirka 35-40 dagar men stannar i boets närhet och matas av föräldrarna ytterligare 2-3 månader.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna deltar i vården av ungarna. Hanen ansvarar främst för att skaffa mat till honan och ungarna, medan honan ruvar och inititalt matar ungarna. Honan fortsätter mata ungarna tills de är flygfärdiga.

Var den finns

Täta skogar

Sök i stora, ostörda barr- och blandskogar där det finns höga träd för bobygge och varierad terräng för jakt.

Skogskanter och gläntor

Duvhökar jagar ofta längs skogskanter, över hyggen eller vid gläntor där de kan överrumpla bytesdjur. Var uppmärksam på flygande fåglar vid dessa gränsområden.

Nära rovfågelbon

Under häckningssäsongen kan man med försiktighet observera aktivitet i närheten av kända boplatser, men håll stort avstånd för att undvika störning. Duvhökar är mycket aggressiva vid boet.

Fälttips

  1. Tidig morgon och sen kväll. Dessa tider är ofta mest aktiva för jakt. Var ute vid gryning eller skymning.
  2. Lär dig lätena. Duvhöken är ofta svår att se, men lättare att höra, särskilt under häckningssäsongen. Lär dig dess 'geck'-läten.
  3. Spana efter gamla bon. Sök efter stora rovfågelbon i höga träd från tidigare år. Duvhöken återanvänder ofta bon och bygger på dem.
  4. Leta efter fjädrar och bytesspår. Fjädrar eller rester av bytesdjur på marken under höga träd kan avslöja en boplats eller en favoritutkiksplats.
  5. Använd kikare och tålamod. På grund av deras skygghet och kamouflage krävs god optik och mycket tålamod för att observera dem.

Liknande arter

Sparvhök

Accipiter nisus

Duvhöken är betydligt större och kraftigare än sparvhöken. Duvhöken har en bredare och längre stjärt, tydligare vit ögonbrynsstreck. Hos vuxna hanar av sparvhök är undersidans tvärband mer rödbruna, medan de hos duvhöken är gråa. Sparvhökens flykt är också rappare och mer fladdrande.

Korp

Corvus corax

Kan i flykten förväxlas på håll på grund av storlek och mörk silhuett. Korpens vingar är mer 'fingerformade' i spetsarna, stjärten är kilformad och korpen har en karakteristisk, kraxande röst. Duvhöken har kortare, rundade vingar och rundad stjärt.

Brun kärrhök

Circus aeruginosus

Liknande storlek, men brun kärrhök har längre, smalare vingar och en mer seglande flykt över öppna våtmarker. Brun kärrhök har också ett annorlunda färgschema, särskilt hanarna med sina gråa vingfält.

Snabba fakta

Topphastighet (jakt):
Upp till 60 km/h under snabba attacker
Syn:
Utmärkt syn, åtta gånger bättre än människans
Bo:
Bygger stora bon av kvistar, ofta i gamla barrträd, högt upp
Jaktmetod:
Bakhållsjägare, överraskar bytet med snabba attacker
Historisk användning:
En uppskattad falkenerarfågel, särskilt för jakt på fasan och rapphöna

Roliga fakta

  • Hanens 'ögonbryn' är vita, medan honans är mer gråaktiga eller mindre tydliga.
  • Namnet 'gentilis' i Accipiter gentilis betyder 'adel' eller 'ädelt', vilket refererar till dess status som en uppskattad falkenerarfågel under medeltiden.
  • En duvhök kan vara så aggressiv vid boet att den attackerar människor som kommer för nära, varför man bör hålla säkert avstånd.
  • Duvhökshanen tar ofta bort fjädrarna från sina byten på ett speciellt 'plockningsställe' innan han levererar bytet till boet.
  • Det svenska beståndet av duvhök minskade under lång tid på grund av miljögifter som DDT men har återhämtat sig i många områden efter förbud mot dessa ämnen.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Accipitriformes
Familj
Accipitridae
Släkte
Accipiter
Art
Accipiter gentilis

Utforska Duvhök

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen