Birdby LogoBirdby
Rödvingskoltrast (Agelaius phoeniceus)

Rödvingskoltrast

Livskraftig (Least Concern)

Agelaius phoeniceus

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Rödvingskoltrasten är en medelstor, distinkt tätting känd för hanens slående röda och gula skuldror. Den är en av de mest utbredda och talrika fågelarterna i Nordamerika och återfinns ofta i våtmarker och öppna fält.

Storlek och livslängd

Längd
17-23 cm
Vingbredd
30-40 cm
Vikt
32-77 g (hanar större än honor)
Livslängd
2-5 år (upp till 15 år i undantagsfall)
Föda
Allätare (främst insekter under häckning, frön och spannmål under vintern)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Hanen är helsvart med lysande röda skuldror kantade med gult. Honan är betydligt mer diskret, brunstreckad med en ljusare undersida, ofta med en svag rödaktig eller orangeaktig anstrykning på skuldrorna och en ljus ögonbrynslinje.
Näbbform
Konisk, spetsig näbb, svart hos hanen, mörkare med ljusare bas hos honan.
Ögonfärg
Mörkbrun iris.
Benfärg
Svarta ben och fötter.
Kännetecken
Hanens röda skuldror är unika. Honans streckade fjäderdräkt och ljusa ögonbrynslinje är viktiga kännetecken.
Ungfågelutseende
Ungfåglar liknar honorna men är ofta mer diffust streckade och har en mattare färg. Unga hanar utvecklar gradvis de röda skuldrorna under sin första höst och vinter.
Säsongsförändringar
Hanens fjäderdräkt är i stort sett oförändrad året runt, men de röda skuldrorna kan vara delvis dolda av ljusare fjäderkanter under hösten, vilka slits bort till våren. Honans fjäderdräkt är också relativt konstant, men kan se något fräschare ut efter ruggning på hösten.
Könsdimorfism
Mycket uttalad. Hanen är större och helsvart med röda skuldror, medan honan är mindre, brunstreckad och saknar de framträdande röda skuldrorna.

Så identifieras

  1. 1

    Hanens fjäderdräkt

    Leta efter den helsvarta kroppen med de lysande röda skuldrorna som är kantade med gult. Dessa är mycket framträdande under sång och uppvisning.

  2. 2

    Honans fjäderdräkt

    Honan är brunstreckad med en ljusare undersida och en tydlig ljus ögonbrynslinje. Hon kan ha en svag rödaktig eller orangeaktig anstrykning på skuldrorna, men inte lika framträdande som hanen.

  3. 3

    Sång

    Lyssna efter hanens distinkta, gurglande 'konk-la-ree!' eller 'o-ka-lee!' som ofta framförs från en hög sittplats.

  4. 4

    Habitat

    Sök i våtmarker, vassbälten, fuktiga ängar och längs vattendrag. De är sällan långt från vatten.

  5. 5

    Beteende

    Hanar sitter ofta synligt på vass eller buskar och sjunger. De kan vara aggressiva mot inkräktare i sitt territorium.

Habitat och utbredning

Biomer
Våtmarker, gräsmarker, jordbruksmark, fält, myrar, dammar och flodstränder.
Utbredningsområde
Hela Nordamerika, från Alaska och Kanada söderut genom USA och Mexiko till Centralamerika.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 2500 meter, men vanligast i låglänta områden.
Föredragna miljöer
Täta vassbälten, kaveldunsområden, buskiga våtmarker och fuktiga ängar. De anpassar sig väl till mänskligt förändrade landskap som jordbruksfält och diken.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv (diurnal).
Matvanor
Söker föda på marken, i vegetationen och ibland i luften. Äter en varierad kost av insekter (gräshoppor, trollsländor, fjärilslarver), spindlar, sniglar, frön (särskilt gräsfrön och ogräsfrön) och spannmål (majs, vete, ris).
Socialt beteende
Mycket sociala, särskilt utanför häckningssäsongen då de bildar stora flockar, ofta tillsammans med andra trastar som starar och gracklar. Under häckning är hanarna territoriella och polygyma.
Flygmönster
Direkt och kraftfull flykt med snabba vingslag. Kan flyga i stora, koordinerade flockar under icke-häckningssäsongen.
Flyttning
Nordliga populationer är flyttfåglar och övervintrar i södra USA och Mexiko. Södra populationer är stannfåglar. Flyttar i stora flockar under dagen.
Revirbeteende
Hanar är starkt territoriella under häckningssäsongen och försvarar sina revir aggressivt mot andra hanar. De kan ha upp till 15 honor inom sitt revir.

Sång och läten

Sång
Hanens sång är ett distinkt, gurglande 'konk-la-ree!' eller 'o-ka-lee!', ofta framförd från en hög sittplats med uppblåsta fjädrar och exponerade röda skuldror.
Läte
Flera olika läten, inklusive ett skarpt 'tjeck' eller 'tjeck-tjeck' som varningsläte, ett mjukare 'tjeer' som kontaktläte och ett surrande 'tzzzz' vid oro.
När den ljuder
Sången hörs främst under häckningssäsongen, från tidig vår till sommar. Varnings- och kontaktläten hörs året runt.

Häckning

Häckningssäsong
Mars till juli, med en topp i april-juni.
Bobygge
Honan bygger ett skålformat bo av gräs, vass, kaveldun och lera, ofta fäst vid vertikala stjälkar av vass eller buskar över vatten eller fuktig mark. Boet är väl dolt.
Kullstorlek
2-4 kullar per säsong är vanligt, med 3-5 ägg per kull.
Beskrivning av ägg
3-5 ägg, blekblå eller grönblå med mörka fläckar, streck och virvlar, särskilt vid den bredare änden. Storlek ca 24 x 17 mm.
Ruvningstid
11-13 dagar, utförs enbart av honan.
Tid till flygfärdighet
10-14 dagar efter kläckning lämnar ungarna boet.
Föräldraomsorg
Honan ruvar äggen och matar ungarna. Hanen försvarar territoriet och kan hjälpa till med att mata ungarna, särskilt om han har färre honor i sitt revir.

Var den finns

Våtmarker

Särskilt områden med tät vass, kaveldun och andra vattenväxter.

Fuktiga ängar och fält

Ofta nära vattenkällor som diken, dammar eller floder.

Jordbruksmark

Kan ses i majsfält och andra spannmålsodlingar, särskilt under icke-häckningssäsongen.

Fälttips

  1. Tidig morgon eller sen eftermiddag. Dessa tider är ofta bäst för att höra hanarnas sång och se dem aktivt söka föda.
  2. Lyssna efter sången. Hanens sång är mycket distinkt och hjälper till att lokalisera fåglarna, även om de är dolda i vegetationen.
  3. Använd kikare. För att tydligt se hanens röda skuldror och honans streckade mönster, särskilt i tät vegetation.
  4. Besök våtmarksreservat. Många naturreservat med våtmarker är utmärkta platser för att observera rödvingskoltrastar.

Liknande arter

Brunhuvad kostare

Molothrus ater

Brunhuvad kostare är mindre, har en kortare, tjockare näbb och hanen är glansigt svart med ett brunt huvud. Honan är gråbrun och ostreckad. Rödvingskoltrasten har en slankare kropp och hanen har de distinkta röda skuldrorna.

Bågnäbbad grackla

Quiscalus mexicanus

Bågnäbbad grackla är betydligt större, har en längre stjärt och en tydligt böjd näbb. Hanen är glansigt svart med gula ögon. Rödvingskoltrasten är mindre och har raka näbbar.

Trastgrackla

Quiscalus quiscula

Trastgrackla är större än rödvingskoltrasten, har en längre stjärt och en mer metallisk glans i fjäderdräkten. Saknar de röda skuldrorna.

Snabba fakta

Huvudkännetecken (hane):
Helsvart med röda och gula skuldror
Huvudkännetecken (hona):
Brunstreckad med ljus ögonbrynslinje
Sång:
'Konk-la-ree!' eller 'o-ka-lee!'
Habitat:
Våtmarker, fuktiga ängar
Diet:
Insekter, frön, spannmål

Roliga fakta

  • Rödvingskoltrasten är en av de mest talrika fågelarterna i Nordamerika, med en uppskattad population på över 100 miljoner individer.
  • Hanarna är polygyma och kan ha upp till 15 honor i sitt territorium, även om 2-5 honor är vanligare.
  • De röda skuldrorna hos hanen kan döljas av fjädrar och exponeras endast under uppvisning eller aggression.
  • Rödvingskoltrastar kan vara skadedjur i jordbruket, särskilt i risfält, där stora flockar kan orsaka betydande skador på skörden.
  • De är kända för att aggressivt försvara sina bon mot rovdjur, inklusive människor, genom att dyka mot inkräktare.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Icteridae
Släkte
Agelaius
Art
Agelaius phoeniceus

Utforska Rödvingskoltrast

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen