Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen
Öppna appenOm arten
Den blågula aran är en stor, färgstark papegoja känd för sin slående blå och gula fjäderdräkt. Den är en av de mest igenkännbara arterna bland arorna och är populär både i det vilda och som sällskapsdjur. Den är intelligent, social och har en lång livslängd.
Storlek och livslängd
- Längd
- 76-86 cm
- Vingbredd
- 102-112 cm
- Vikt
- 900-1500 g
- Livslängd
- 30-35 år i det vilda, upp till 50-60 år i fångenskap
- Föda
- Herbivor (frukt, nötter, frön, blommor, nektar, knoppar)
Fysiska kännetecken
- Fjäderdräkt
- Ovansidan är klarblå, undersidan är djupt gul-orange. Pannan är grönaktig. Strupen och ansiktet är svarta med vita, fjäderlösa hudpartier som är prydda med rader av små svarta fjädrar.
- Näbbform
- Stor, kraftig och krökt näbb, svart till färgen.
- Ögonfärg
- Ljusgul iris hos vuxna, mörkare hos juveniler.
- Benfärg
- Mörkgrå till svart.
- Kännetecken
- Den vita, fjäderlösa ansiktsmasken med svarta fjäderlinjer är mycket distinkt. Den kontrasterande blå ovansidan och gula undersidan är också unika för arten.
- Ungfågelutseende
- Juveniler liknar de vuxna men har en kortare stjärt, en mörkare iris (brunaktig) och en ljusare, gråaktig näbbspets som mörknar med åldern.
- Säsongsförändringar
- Inga betydande säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten.
- Könsdimorfism
- Ingen tydlig sexuell dimorfism i fjäderdräkten; hanar och honor ser likadana ut. Hanar kan vara något större i genomsnitt, men detta är inte en tillförlitlig identifieringsmetod i fält.
Så identifieras
- 1
Färg
Leta efter den distinkta kombinationen av klarblå ovansida och djupt gul undersida. Pannan är grönaktig.
- 2
Ansikte
Den vita, fjäderlösa ansiktsmasken med tydliga svarta fjäderlinjer är ett säkert igenkänningstecken.
- 3
Näbb
Den stora, kraftiga, svarta näbben är framträdande.
- 4
Läte
Lyssna efter de högljudda, skrovliga skriken och kraxandena, särskilt när de flyger i par eller flock.
- 5
Flykt
Observera den kraftfulla, direkta flykten med djupa vingslag.
Habitat och utbredning
- Biomer
- Tropiska och subtropiska regnskogar, galleriskogar, savanner med träd, våtmarker och flodnära skogar.
- Utbredningsområde
- Från östra Panama söderut genom Sydamerika, inklusive Colombia, Venezuela, Guyana, Surinam, Franska Guyana, Ecuador, Peru, Bolivia, Paraguay och stora delar av Brasilien. Finns även på Trinidad.
- Höjdintervall
- Från havsnivå upp till cirka 500 meters höjd, ibland högre i Andernas fotområden.
- Föredragna miljöer
- Föredrar områden med stora träd för häckning och vila, ofta nära vattenkällor som floder och sjöar. De är anpassningsbara och kan även ses i mer öppna skogsområden och odlade marker.
Beteende
- Aktivitetstid
- Diurnal (dagaktiv).
- Matvanor
- Äter främst frukter, nötter, frön, blommor och knoppar. De har en kraftig näbb som kan knäcka hårda nötter. De kan också besöka licks (mineralrika lerbanker) för att få i sig mineraler och neutralisera toxiner från omogna frukter.
- Socialt beteende
- Mycket sociala fåglar som ofta ses i par eller små familjegrupper. Utanför häckningssäsongen kan de samlas i stora flockar vid gemensamma sovplatser. De är monogama och bildar livslånga parband.
- Flygmönster
- Flyger med kraftfulla, djupa vingslag. Flykten är direkt och ofta i par eller små grupper. De är snabba och kan täcka stora avstånd. I flykten är de mycket högljudda.
- Flyttning
- Stannfågel (resident) inom sitt utbredningsområde. Vissa lokala förflyttningar kan förekomma i samband med födotillgång.
- Revirbeteende
- Par försvarar sitt häckningsområde, men är annars inte starkt territoriella utanför häckningssäsongen.
Sång och läten
- Sång
- Har ingen egentlig sång. Deras vokaliseringar är snarare en serie av högljudda, skrovliga skrik och kraxanden.
- Läte
- Typiska läten inkluderar höga, gälla 'raa-aaak' eller 'scree-aah' som kan höras på långt håll. De använder också olika kontaktläten och varningsrop. Lätena är ofta upprepade och mycket karakteristiska för arten.
- När den ljuder
- Vokaliserar mest under flykt, vid gryning och skymning när de rör sig till och från sovplatser, samt när de kommunicerar inom flocken eller med sin partner.
Häckning
- Häckningssäsong
- Varierar geografiskt, men oftast mellan november och april i södra delen av utbredningsområdet och februari till juni i norra delen.
- Bobygge
- Häckar i håligheter i höga, döda eller levande palmer (ofta Mauritia flexuosa) eller andra stora träd. De använder naturliga hål eller hål som skapats av andra djur, som hackspettar.
- Kullstorlek
- 1-3 ägg, oftast 2.
- Beskrivning av ägg
- Vanligtvis 2-3 vita, ovala ägg.
- Ruvningstid
- Cirka 25-28 dagar.
- Tid till flygfärdighet
- Ungarna lämnar boet efter cirka 90-100 dagar men stannar ofta med föräldrarna i flera månader efteråt.
- Föräldraomsorg
- Båda föräldrarna deltar i ruvningen och matningen av ungarna. Hanen matar honan under ruvningen, och båda matar ungarna med uppstött föda.
Var den finns
Regnskogar och galleriskogar
Särskilt längs floder och i områden med stora palmer i Amazonasbäckenet och andra tropiska regioner i Sydamerika.
Våtmarker
Pantanal i Brasilien är ett utmärkt område för att observera blågula aror i stora antal.
Nationalparker och reservat
Många skyddade områden i Sydamerika erbjuder goda möjligheter att se arten, till exempel Manu Nationalpark i Peru eller Tambopata Research Center.
Fälttips
- Tidig morgon och sen eftermiddag. Dessa tider är bäst då arorna är som mest aktiva, flyger till och från sovplatser och födosöker.
- Lyssna efter läten. Deras högljudda rop är ofta det första tecknet på deras närvaro, även innan du ser dem.
- Sök nära vatten. De föredrar områden nära floder och sjöar, särskilt där det finns palmer.
- Använd kikare. För att uppskatta de fina detaljerna i fjäderdräkten och ansiktsmönstret.
Liknande arter
Blåstrupig ara
Ara glaucogularis
Blåstrupig ara har en blå strupe och bröst, till skillnad från den blågula arans svarta strupe och gula bröst. Den blågula aran har också en grönaktig panna, medan den blåstrupiga aran har en helt blå ovansida.
Grönvingad ara
Ara chloropterus
Grönvingad ara är större och har röda fjädrar på ovansidan av vingarna med ett grönt band, medan den blågula aran har helt blå ovansida på vingarna. Grönvingad ara har också röda linjer på den vita ansiktsmasken, inte svarta.
Snabba fakta
- Vetenskapligt namn:
- Ara ararauna
- Familj:
- Psittacidae (Papegojfåglar)
- Utbredning:
- Sydamerika (från Panama till Paraguay)
- Habitat:
- Regnskogar, galleriskogar, våtmarker
- Föda:
- Frukt, nötter, frön
- Status:
- Least Concern (Livskraftig)
Roliga fakta
- Blågul ara är en av de mest populära arterna att hålla som sällskapsdjur på grund av sin intelligens och förmåga att härma ljud och tal.
- De är kända för att bilda livslånga parband och ses ofta flyga i par, även inom större flockar.
- Deras kraftiga näbb kan generera ett tryck på över 2000 psi, vilket gör att de kan knäcka de hårdaste nötterna.
- De besöker ofta 'clay licks' (lerbanker) där de äter mineralrik lera, vilket tros hjälpa dem att neutralisera gifter från vissa frukter och frön de äter.
Vetenskaplig klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Aves
- Ordning
- Psittaciformes
- Familj
- Psittacidae
- Släkte
- Ara
- Art
- Ara ararauna
Utforska Blågul ara
Identifiera fåglar var som helst
Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.
