Birdby LogoBirdby
Ormvråk (Buteo buteo)

Ormvråk

Livskraftig (Least Concern)

Buteo buteo

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Ormvråken är en medelstor rovfågel som är vida spridd över Europa och delar av Asien. Den är känd för sin varierande fjäderdräkt och sin karaktäristiska flykt med breda, rundade vingar. Den är en opportunistisk jägare som främst livnär sig på små däggdjur och insekter.

Storlek och livslängd

Längd
45-58 cm
Vingbredd
110-132 cm
Vikt
Hanar: 550-850 g, Honor: 700-1300 g
Livslängd
Upp till 20-25 år i det vilda
Föda
Karnivor (främst små däggdjur som sorkar, möss, kaniner; även insekter, maskar, groddjur, reptiler och ibland fåglar)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Fjäderdräkten är extremt variabel, från nästan helvit till mycket mörkbrun, men oftast brunaktig med ljusare undersida. Undersidan av vingarna är ofta ljus med mörka kanter och en mörk fläck vid vingknogen (karpalfläck). Stjärten är tvärbandad.
Näbbform
Krokig, kraftig näbb, typisk för rovfåglar. Färgen är mörkgrå till svart med gul vaxhud vid basen.
Ögonfärg
Mörkbruna ögon hos vuxna, ljusare hos juveniler.
Benfärg
Gula ben och fötter.
Kännetecken
Breda, rundade vingar, kort hals, relativt kort stjärt. Den mörka karpalfläcken på undersidan av vingen är ett viktigt kännetecken. Varierande fjäderdräkt gör att den kan vara svår att identifiera enbart på färg.
Ungfågelutseende
Juvenila fåglar liknar de vuxna men har ofta ljusare ögon (gulaktiga) och en mer otydlig tvärbandning på stjärten. Deras fjäderdräkt kan vara mer enhetlig i färgen.
Säsongsförändringar
Inga markanta säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten.
Könsdimorfism
Mycket liten, honor är i genomsnitt något större och tyngre än hanar, men färgmässigt är de lika.

Så identifieras

  1. 1

    Silhuett i flykten

    Breda, rundade vingar och relativt kort stjärt. Håller vingarna i en grund V-form under glidflykt.

  2. 2

    Vingundersida

    Ljus med mörka kanter och en tydlig mörk fläck vid vingknogen (karpalfläck). Detta är ett av de säkraste fältkännetecknen.

  3. 3

    Fjäderdräktens variation

    Var beredd på att färgerna kan variera enormt, från nästan vit till mycket mörkbrun. Fokusera mer på form och flyktsätt än exakt färg.

  4. 4

    Läte

    Det klagande 'piii-äh' eller 'kiii-äh' är mycket karaktäristiskt och ofta det första man lägger märke till.

  5. 5

    Jaktbeteende

    Sitter ofta på en utkiksplats eller kretsar högt upp. Kan ryttla kortvarigt.

Habitat och utbredning

Biomer
Skogsmark, jordbrukslandskap, öppna fält, hedar, bergstrakter.
Utbredningsområde
Stora delar av Europa, västra Asien och delar av norra Afrika. I Sverige häckar den i nästan hela landet, men är vanligast i södra och mellersta delarna.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 2500 meter i bergiga områden.
Föredragna miljöer
Föredrar mosaiklandskap med omväxlande skogspartier för häckning och öppna ytor för jakt. Ofta nära jordbruksmark eller ängar.

Beteende

Aktivitetstid
Diurnal (dagaktiv).
Matvanor
Jagar ofta från en utkiksplats (t.ex. en stolpe, trädtopp) eller genom att kretsa högt upp i luften. Kan även ryttla (stå stilla i luften) under kortare perioder. Fångar byten på marken. Äter även as, särskilt under vintern.
Socialt beteende
Häckar oftast solitärt eller i lösa par. Utanför häckningssäsongen kan de samlas i större grupper, särskilt under flyttningen eller vid goda födotillgångar.
Flygmönster
Flyger med långsamma, djupa vingslag varvat med långa glidflygningar på stela vingar. Kretsar ofta på termikvindar. Vingarna hålls ofta i en grund V-form under glidflykt.
Flyttning
Populationerna i norra och östra Europa är flyttfåglar som övervintrar i södra och västra Europa samt norra Afrika. De svenska ormvråkarna är delvis flyttfåglar, där en del stannar kvar medan andra flyttar söderut i september-oktober och återvänder i mars-april.
Revirbeteende
Revirhävdande under häckningssäsongen, försvarar boet och närområdet mot inkräktare.

Sång och läten

Sång
Har ingen egentlig sång.
Läte
Det mest karaktäristiska lätet är ett utdraget, klagande 'piii-äh' eller 'kiii-äh', som ofta upprepas. Låter lite som en jamande katt. Används både i flykten och från sittplats.
När den ljuder
Hörs oftast under häckningssäsongen, särskilt vid uppvaktning och revirhävdande, men även under flyttning.

Häckning

Häckningssäsong
April till juli.
Bobygge
Bygger ett stort bo av grenar och kvistar, ofta högt upp i ett träd (oftast lövträd, men även barrträd). Boet fodras med mossa, löv och gräs. Använder ofta samma bo år efter år.
Kullstorlek
2-4 ägg.
Beskrivning av ägg
2-4 ägg (oftast 2-3), vita eller ljusblåaktiga med bruna eller rödbruna fläckar och streck. Storlek ca 56 x 45 mm.
Ruvningstid
33-35 dagar, huvudsakligen av honan.
Tid till flygfärdighet
42-50 dagar efter kläckning. Ungarna stannar i boets närhet och matas av föräldrarna ytterligare några veckor efter att de lämnat boet.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna, men honan ruvar och värmer ungarna mest intensivt i början.

Var den finns

Jordbrukslandskap

Öppna fält med närliggande skogsdungar eller trädridåer är idealiska jaktmarker.

Skogsbryn

Ofta synlig vid skogsbryn där skogen möter öppna ytor.

Motorvägar och större vägar

Sitter ofta på stolpar eller träd längs vägar, där de spanar efter trafikdödade djur eller sorkar i vägrenen.

Termikvindar

Under soliga dagar kan man se dem kretsa högt upp på termikvindar.

Fälttips

  1. Lyssna efter lätet. Det klagande lätet är ofta det första tecknet på en ormvråk i närheten, särskilt under våren och sommaren.
  2. Sök av stolpar och trädtoppar. Ormvråkar sitter ofta på framträdande platser för att spana efter byte.
  3. Titta uppåt. De kretsar ofta högt upp i luften, särskilt mitt på dagen när termiken är som bäst.
  4. Använd kikare. En kikare är avgörande för att se de viktiga fältkännetecknen som karpalfläcken och stjärtbandningen.

Liknande arter

Fjällvråk

Buteo lagopus

Fjällvråken har en tydlig mörk bukfläck, ljus stjärt med ett brett mörkt ändband, och fjäderklädda tarser ända ner till tårna. Ormvråken saknar den tydliga bukfläcken och har ofjädrade tarser. Fjällvråken ryttlar oftare och mer ihållande.

Bivråk

Pernis apivorus

Bivråken har en smalare hals och ett mindre huvud som sticker ut mer i flykten. Vingarna är mer raka och hålls plattare i glidflykt. Stjärten är längre och har oftast två smala mörka band nära basen och ett bredare ändband. Bivråken har också en mer duvliknande huvudform.

Kungsörn (juvenil)

Aquila chrysaetos

Juvenila kungsörnar är betydligt större än ormvråken, har längre vingar och en vit stjärtbas med ett tydligt svart ändband. Ormvråken är mindre och har tvärbandad stjärt utan den vita basen.

Snabba fakta

Svensk status:
Häckfågel, delvis flyttfågel
Antal häckande par i Sverige:
Cirka 20 000 - 30 000 par
Föda:
Små däggdjur, insekter, as
Kännetecken:
Varierande fjäderdräkt, mörk karpalfläck, klagande läte

Roliga fakta

  • Ormvråken är en av Europas mest spridda rovfåglar och har en av de mest variabla fjäderdräkterna bland alla fåglar.
  • Trots namnet 'ormvråk' är ormar inte en primär föda, även om de kan ta dem om tillfälle ges. Namnet kommer troligen från dess förmåga att jaga på marken, likt en orm.
  • Under goda sorkår kan ormvråkspopulationen öka markant, då tillgången på föda är avgörande för häckningsframgången.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Accipitriformes
Familj
Accipitridae
Släkte
Buteo
Art
Buteo buteo

Utforska Ormvråk

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen