Birdby LogoBirdby
Steglits (Carduelis carduelis)

Steglits

Livskraftig (Least Concern)

Carduelis carduelis

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Steglitsen (Carduelis carduelis) är en liten, färggrann finkfågel känd för sin distinkta röda ansiktsmask, svarta och gula vingar samt sin melodiska sång. Den är en vanlig syn i trädgårdar, parker och öppna skogslandskap över stora delar av Europa, Nordafrika och västra Asien. Dess diet består huvudsakligen av frön, särskilt från tistlar och kardborrar, vilket har gett den dess engelska namn 'Goldfinch'.

Storlek och livslängd

Längd
12-13.5 cm
Vingbredd
21-25 cm
Vikt
14-19 g
Livslängd
2-7 år i det vilda, upp till 10 år i fångenskap
Föda
Fröätare (granivor), främst tistel- och kardborrefrön, men även andra små frön. Ungfåglar matas med insekter under de första veckorna.

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Vuxna fåglar har en omisskännlig röd ansiktsmask, vit kind och svart hjässa och nacke. Ryggen är brun, buken vitaktig med bruna flanker. Vingarna är svarta med ett brett, lysande gult band som är mycket framträdande i flykten. Stjärten är svart med vita spetsar på de yttre stjärtpennorna.
Näbbform
Konisk, spetsig och elfenbensfärgad, anpassad för att plocka små frön från tistlar och andra växter.
Ögonfärg
Mörkbrun.
Benfärg
Ljusbrun till rosaaktig.
Kännetecken
Den röda ansiktsmasken, det gula vingbandet och den bruna ryggen är de mest utmärkande dragen. Ingen annan europeisk fink har denna kombination av färger.
Ungfågelutseende
Ungfåglar saknar den röda ansiktsmasken och den svarta hjässan. Huvudet och kroppen är streckade i brunt och grått, vilket ger dem ett mer oansenligt utseende. Det gula vingbandet är dock redan synligt, om än något mattare än hos vuxna.
Säsongsförändringar
Plumaget är relativt konstant året runt. Viss nötning av fjädrarna kan göra färgerna något mattare under sen sommar och höst innan ruggningen. Den röda ansiktsmasken kan vara något mer intensiv efter ruggningen på hösten.
Könsdimorfism
Mycket liten skillnad mellan könen. Hanen har oftast en något större och mer intensivt röd ansiktsmask som sträcker sig något bakom ögat, medan honans röda färg är något mindre och inte sträcker sig lika långt bakåt. Detta är dock svårt att se i fält.

Så identifieras

  1. 1

    Röd ansiktsmask

    Det mest utmärkande draget. En intensivt röd mask som omger näbben och sträcker sig över ögonen. Ingen annan fink i Europa har detta.

  2. 2

    Gult vingband

    Ett brett, lysande gult band på de svarta vingarna, mycket tydligt i flykten och när fågeln sitter. Detta är ett säkert identifieringsmärke även på ungfåglar.

  3. 3

    Brun rygg och vit buk

    Kroppsfärgen är brun på ryggen och vitaktig på buken med bruna flanker, vilket skiljer den från mer enfärgade finkar.

  4. 4

    Svart hjässa och nacke

    Kontrasterar skarpt mot den vita kinden och den röda ansiktsmasken.

  5. 5

    Sång och läte

    Den porlande, kvittrande sången och det distinkta 'tsitt-litt' lätet är mycket karaktäristiska och hjälper till att identifiera arten även när den är svår att se.

Habitat och utbredning

Biomer
Tempererade skogar, buskmarker, gräsmarker, jordbrukslandskap.
Utbredningsområde
Stora delar av Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Centralasien. Introducerad i Australien, Nya Zeeland och delar av Sydamerika.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 2000 meter, beroende på region.
Föredragna miljöer
Öppna landskap med spridda träd och buskar, trädgårdar, parker, fruktodlingar, kyrkogårdar, vägkanter och åkrar med tistlar och andra fröbärande växter. Undviker täta skogar.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv (diurnal).
Matvanor
Steglitsen är en specialist på små frön, särskilt från tistlar (Carduus, Cirsium) och kardborrar (Arctium). Den använder sin smala näbb för att skickligt extrahera frön från taggiga fröställningar. Den kan hänga upp och ner för att nå frön. Äter även frön från maskrosor, alar, björkar och solrosor. Under häckningssäsongen kompletteras dieten med små insekter, särskilt för att mata ungarna.
Socialt beteende
Utanför häckningssäsongen är steglitsen mycket social och bildar ofta stora flockar, ibland med hundratals individer, som söker föda tillsammans. Under häckningen lever de parvis men kan häcka i lösa kolonier.
Flygmönster
Vågig och snabb flykt, ofta med snabba vingslag följt av korta glid. Det gula vingbandet är mycket tydligt i flykten.
Flyttning
I norra delar av utbredningsområdet är steglitsen en flyttfågel som flyttar söderut under vintern. I södra och västra Europa är den huvudsakligen stannfågel eller kortflyttare. Svenska steglitser flyttar ofta till Västeuropa, men en del övervintrar i södra Sverige.
Revirbeteende
Under häckningssäsongen försvarar hanen ett litet revir runt boet. Utanför häckningssäsongen är de inte territoriella.

Sång och läten

Sång
En snabb, kvittrande och porlande sång, ofta beskriven som 'steglits-steglits-steglits' eller 'tsitt-tsitt-tsitt'. Sången är mycket melodisk och varierad, med många drillar och visslingar. Den framförs ofta från en hög sittplats eller i flykten.
Läte
Det vanligaste lätet är ett distinkt, metalliskt och flytande 'tsitt-litt' eller 'stiglitt', som ofta hörs i flykten och när fåglarna söker föda. Varningslätet är ett kort, skarpt 'tett'.
När den ljuder
Sången hörs främst under häckningssäsongen från mars till juli. Kontaktläten hörs året runt, särskilt i flockar.

Häckning

Häckningssäsong
April till augusti, ofta två kullar per säsong.
Bobygge
Boet byggs av honan, ofta högt upp i ett träd eller en buske, väl dolt bland lövverket. Det är en prydlig, skålformad konstruktion av mossa, lavar, gräs och spindelväv, fodrat med ull och fjädrar.
Kullstorlek
4-6 ägg.
Beskrivning av ägg
4-6 ägg, vita eller blåaktigt vita med små rödbruna fläckar, särskilt i den trubbiga änden. Storlek ca 17 x 13 mm.
Ruvningstid
11-14 dagar, utförs huvudsakligen av honan.
Tid till flygfärdighet
13-18 dagar efter kläckning. Ungarna matas av båda föräldrarna.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna, först med insekter och sedan med uppstötta frön. Hanen matar honan under ruvningen.

Var den finns

Trädgårdar och parker

Särskilt de med tistlar, kardborrar, solrosor eller andra fröbärande växter. Fågelmatningar med solrosfrön lockar ofta steglitser.

Öppna skogslandskap och skogsbryn

Områden med spridda träd och buskar, gärna med inslag av tistelrika fält.

Jordbrukslandskap och vägkanter

Där tistlar och andra ogräs får växa fritt.

Fruktodlingar och kyrkogårdar

Ger både föda och skydd.

Fälttips

  1. Lyssna efter lätet. Det metalliska 'tsitt-litt' är mycket karaktäristiskt och hörs ofta innan fågeln ses, särskilt när flockar flyger över.
  2. Sök efter tistlar och kardborrar. Steglitser är specialiserade på dessa frön. Om du hittar en tistel- eller kardborrebestånd, är chansen stor att du hittar steglitser där.
  3. Besök fågelmatningar. De är frekventa gäster vid fågelmatningar som erbjuder solrosfrön eller nigerfrön.
  4. Titta efter flockar. Utanför häckningssäsongen rör sig steglitser i flockar, vilket gör dem lättare att upptäcka.
  5. Observera flykten. Den vågiga flykten med det tydliga gula vingbandet är ett bra identifieringsmärke.

Liknande arter

Grönsiska

Spinus spinus

Grönsiskan är mindre och har en mer gulgrön färgton, särskilt på övergumpen. Hanen har svart hjässa och strupe, men saknar den röda ansiktsmasken. Vingbandet är gult men inte lika brett och framträdande som hos steglitsen. Näbben är finare.

Hämpling

Linaria cannabina

Hämplingen är mer brunaktig och saknar helt det gula vingbandet och den röda ansiktsmasken. Hanen har rött på hjässan och bröstet under häckningssäsongen, men detta är inte att förväxla med steglitsens ansiktsmask.

Snabba fakta

Svenskt namn:
Steglits
Vetenskapligt namn:
Carduelis carduelis
Familj:
Finkar (Fringillidae)
Kännetecken:
Röd ansiktsmask, gult vingband, brun rygg
Föda:
Frön (särskilt tistel och kardborre)
Habitat:
Öppna landskap, trädgårdar, parker
Sång:
Porlande, kvittrande, melodisk
Flyttbeteende:
Delvis flyttfågel i norr, stannfågel i söder

Roliga fakta

  • Steglitsen är en av de fåglar som oftast avbildas i konst, särskilt under renässansen, där den ofta symboliserade själens frälsning eller Kristi lidande.
  • Dess vetenskapliga namn 'Carduelis' kommer från det latinska ordet 'carduus', som betyder tistel, vilket syftar på dess förkärlek för tistelfrön.
  • Steglitsen var en populär burfågel under 1800-talet på grund av sin vackra sång och färggranna fjäderdräkt, vilket ledde till en betydande minskning av populationen i vissa områden.
  • Den kan hänga upp och ner på tistelstjälkar för att komma åt fröna, en akrobatisk förmåga som är typisk för arten.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Fringillidae
Släkte
Carduelis
Art
Carduelis carduelis

Utforska Steglits

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen