Grönsiska

Om arten

Grönsiskan är en liten, livlig och social finkfågel som är känd för sin gröngula fjäderdräkt och sitt karakteristiska kvittrande läte. Den är en vanlig syn i barr- och blandskogar, parker och trädgårdar, särskilt under vinterhalvåret då den ofta besöker fågelbord.

Storlek och livslängd

Längd

11-12.5 cm

Vingbredd

20-23 cm

Vikt

10-18 g

Livslängd

2-5 år (upp till 9 år i undantagsfall)

Föda

Främst frön, särskilt från al, björk och gran. Äter även insekter, särskilt under häckningssäsongen.

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Hanen har en distinkt gröngul fjäderdräkt med svarta streck på ryggen, en svart hätta och svart haklapp. Vingarna är svarta med två tydliga gula vingband. Stjärten är kluven och svart med gula sidor. Honan är mer dämpad i färgerna, grågrön med tydligare streckning på undersidan och saknar den svarta hättan och haklappen. Hon har också gula vingband men mindre framträdande. Ungfåglar liknar honan men är ännu mer streckade och mattare i färgerna.

Näbbform

Liten, konisk och spetsig näbb, anpassad för att plocka små frön. Färgen är gråaktig.

Ögonfärg

Mörkbrun.

Benfärg

Mörkgrå till svartaktig.

Kännetecken

Hanens svarta hätta och haklapp, samt de tydliga gula vingbanden hos båda könen. Den kluvna stjärten med gula sidor är också ett bra kännetecken.

Ungfågelutseende

Ungfåglar är mer streckade än vuxna honor, särskilt på bröstet och flankerna, och har en mattare, mer gråbrun grundfärg.

Säsongsförändringar

Inga större säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten utöver normalt slitage.

Könsdimorfism

Tydlig. Hanen är betydligt mer färgglad med svart hätta och haklapp, medan honan är mattare grågrön och mer streckad.

Så identifieras

1. 1

   Storlek och form

   Liten, slank fink med kluven stjärt och liten, spetsig näbb.

2. 2

   Färg (hane)

   Distinkt gröngul med svart hätta, svart haklapp och två gula vingband på svarta vingar.

3. 3

   Färg (hona och ungfågel)

   Mattare grågrön, tydligt streckad på undersidan, saknar svart hätta/haklapp men har gula vingband.

4. 4

   Vingband

   Två tydliga gula vingband på svarta vingar är ett bra kännetecken för båda könen.

5. 5

   Stjärt

   Kluven stjärt med gula sidor.

6. 6

   Läte

   Det nasala 'tsee-oo' eller 'tsooeet' är mycket karakteristiskt och hörs ofta.

7. 7

   Beteende

   Ofta akrobatisk i trädtoppar, hängande upp och ner. Ses ofta i flockar.

Habitat och utbredning

Biomer

Barrskog, blandskog, parker, trädgårdar, buskmarker.

Utbredningsområde

Förekommer i stora delar av Europa och Asien. I Sverige häckar den i hela landet, men är vanligast i barrskogsområden. Under vintern kan den ses i hela landet, ofta i större flockar.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till trädgränsen i bergiga områden.

Föredragna miljöer

Föredrar områden med gran, tall, al och björk, där den kan hitta sina favoritfrön. Trivs även i parker och trädgårdar med lämpliga träd och buskar.

Beteende

Aktivitetstid

Dagaktiv (diurnal).

Matvanor

Födosöker akrobatiskt i träd och buskar, ofta hängande upp och ner för att komma åt frön i kottar och hängen. Äter främst frön från al, björk, gran och tistel. Besöker ofta fågelbord under vintern där den äter solrosfrön och hampafrön. Under häckningssäsongen kompletteras kosten med insekter, särskilt till ungarna.

Socialt beteende

Mycket social, särskilt utanför häckningssäsongen då den ofta ses i stora, rörliga flockar, ibland tillsammans med andra finkarter som grönfink och domherre. Under häckningstiden bildar den par men kan häcka i lösa kolonier.

Flygmönster

Flyger i en vågig, studsande bana, typisk för finkar. Ofta i täta, snabba flockar.

Flyttning

Delvis flyttfågel. Många svenska grönsiskor flyttar söderut till Mellaneuropa under hösten, men en del stannar kvar i södra Sverige. Populationer från norra Europa kan flytta genom Sverige. Migrationen är ofta oregelbunden och beror på tillgången på frön, så kallade invasionsår förekommer då stora mängder grönsiskor rör sig söderut.

Revirbeteende

Under häckningssäsongen försvarar hanen ett litet revir runt boet, men arten kan häcka i lösa kolonier.

Häckning

Häckningssäsong

April till juli, ofta två kullar per säsong.

Bobygge

Boet byggs av honan, ofta högt upp i ett barrträd (gran eller tall), nära stammen eller på en sidogren. Det är en liten, prydlig skål av tunna kvistar, mossa, lavar och spindelväv, fodrat med fjädrar och hår.

Kullstorlek

3-5 ägg.

Beskrivning av ägg

3-5 ägg, vita eller ljust blågröna med rödbruna fläckar och streck, särskilt i den bredare änden. Storlek ca 16 x 12 mm.

Ruvningstid

11-14 dagar, utförs av honan.

Tid till flygfärdighet

13-15 dagar efter kläckning. Ungarna matas av båda föräldrarna.

Föräldraomsorg

Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna. Hanen matar honan under ruvningen.

Var den finns

Fälttips

1. Lyssna efter lätet. Det nasala 'tsee-oo' är mycket distinkt och ofta det första tecknet på att grönsiskor är i närheten.
2. Sök i al- och björkträd. Under hösten och vintern är al- och björkhängen en favoritföda. Håll utkik efter små fåglar som hänger akrobatiskt i grenarna.
3. Besök fågelbord. Grönsiskor är frekventa besökare vid fågelbord, särskilt under kalla perioder. De föredrar små frön som solrosfrön och hampafrön.
4. Titta efter flockar. Utanför häckningssäsongen rör sig grönsiskor ofta i stora, rörliga flockar. Leta efter dessa i trädtoppar.

Liknande arter

Snabba fakta

Svenskt namn:

Grönsiska

Vetenskapligt namn:

Carduelis spinus

Familj:

Finkar (Fringillidae)

Storlek:

Liten (11-12.5 cm)

Huvudföda:

Frön (al, björk, gran)

Kännetecken:

Gröngul, svart hätta/haklapp (hane), gula vingband, nasalt 'tsee-oo' läte.

Häckning:

Barrträd, 3-5 ägg

Flyttbeteende:

Delvis flyttfågel, invasionsår förekommer

Roliga fakta

• Grönsiskan är en av de mest akrobatiska finkarna och kan ofta ses hänga upp och ner när den äter frön från kottar och hängen.
• Dess vetenskapliga namn, Carduelis spinus, refererar till dess förkärlek för tistelfrön (Carduus är latin för tistel).
• Under invasionsår kan enorma flockar av grönsiskor röra sig över stora områden i jakt på föda, vilket ger fågelskådare unika möjligheter att observera arten i stora antal.
• Grönsiskans sång är så varierad att den ibland imiterar andra fåglars läten.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Passeriformes

Familj

Fringillidae

Släkte

Carduelis

Art

Carduelis spinus

Utforska Grönsiska