Gråsiska

Om arten

Gråsiskan är en liten, robust finkfågel som är väl anpassad till kalla klimat. Den kännetecknas av sin röda panna, svarta haklapp och streckade fjäderdräkt. Den är känd för sin sociala natur och förekommer ofta i stora flockar, särskilt under vintern. Gråsiskan är en nomadisk art som rör sig över stora områden i jakt på föda, främst frön från björk och al.

Storlek och livslängd

Längd

11.5-14 cm

Vingbredd

20-23 cm

Vikt

10-16 g

Livslängd

2-8 år (upp till 9 år i det vilda)

Föda

Fröätare (granivor), främst frön från björk och al, men även andra träd och buskar. Insekter under häckningssäsongen.

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Ovansidan är brunaktigt streckad, undersidan vitaktig med mörkare streck på flankerna. Vingarna är mörka med två ljusa vingband. Stjärten är kluven. Hanen har en rosa eller rödaktig anstrykning på bröstet, särskilt under häckningssäsongen.

Näbbform

Liten, konisk och spetsig näbb, anpassad för att plocka små frön. Färgen är gulaktig med mörk spets.

Ögonfärg

Mörkbrun

Benfärg

Mörkbrun till svartaktig

Kännetecken

Röd panna (hjässfläck), svart haklapp, två ljusa vingband, streckad fjäderdräkt och kluven stjärt. Den lilla storleken och den snabba, studsande flykten är också karaktäristiska.

Ungfågelutseende

Ungfåglar saknar den röda pannan och den svarta haklappen. De är mer jämnt brunaktigt streckade över hela kroppen, inklusive huvudet och bröstet. Den röda pannan utvecklas under första hösten.

Säsongsförändringar

Fjäderdräkten är generellt likartad året runt, men hanens rosa bröstfärg kan vara mer intensiv under häckningssäsongen och blekare under vintern. Fjäderdräkten kan också bli mer sliten och blekt under sommaren innan ruggningen.

Könsdimorfism

Hanen har en tydligare rosa eller rödaktig färg på bröstet och övergumpen, särskilt under häckningssäsongen. Honan är mer diskret färgad, med mindre eller ingen rosa ton på bröstet och mer streckad övergump.

Så identifieras

1. 1

   Röd panna

   Den mest utmärkande detaljen hos vuxna fåglar. En liten, klarröd fläck på hjässan.

2. 2

   Svart haklapp

   En liten, svart fläck under näbben, som en 'haklapp'.

3. 3

   Streckad fjäderdräkt

   Brunaktigt streckad ovansida och vitaktig undersida med mörkare streck på flankerna.

4. 4

   Vingband

   Två tydliga, ljusa vingband på de mörka vingarna.

5. 5

   Hanens rosa bröst

   Vuxna hanar har en varierande grad av rosa eller rödaktig färg på bröstet och övergumpen, mest intensiv under våren.

6. 6

   Läte

   Lyssna efter det karakteristiska rullande 'cherrrr' eller 'tje-tje-tje' lätet, ofta i flykten eller från flockar.

7. 7

   Beteende

   Sök efter små fåglar som födosöker akrobatiskt i björkar och alar, ofta i flock.

Habitat och utbredning

Biomer

Boreal skog, tundra, fjällbjörkskog, buskmarker, parker och trädgårdar.

Utbredningsområde

Cirkumpolär utbredning på norra halvklotet, inklusive norra Europa, Asien och Nordamerika. I Sverige häckar den i hela landet, men är vanligast i norr.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till trädgränsen i fjällområden.

Föredragna miljöer

Öppna skogsmarker med inslag av björk och al, buskmarker, fjällbjörkskogar, parker, trädgårdar och ibland även i tätare barrskogar, särskilt under vintern när den söker föda.

Beteende

Aktivitetstid

Dagaktiv (diurnal).

Matvanor

Födosöker främst i träd och buskar, ofta hängande upp och ner för att komma åt frön. Äter även frön från marken. Under häckningssäsongen kompletteras dieten med insekter, särskilt till ungarna.

Socialt beteende

Mycket social, särskilt utanför häckningssäsongen. Bildar ofta stora, rörliga flockar, ibland tillsammans med andra finkarter som snösiska och grönfink. Under häckningstiden lever de i par men kan häcka i lösa kolonier.

Flygmönster

Snabb, studsande och vågig flykt, typisk för finkar. Flyger ofta i täta flockar.

Flyttning

Partiell flyttfågel och strykfågel. Många individer flyttar söderut under vintern, men rörelserna är oregelbundna och beror starkt på tillgången på föda (särskilt björkfrön). Vissa år sker stora invasioner söderut (s.k. irruptioner).

Revirbeteende

Under häckningssäsongen försvarar hanen ett litet revir runt boet, men arten är inte starkt territoriell och kan häcka i lösa kolonier.

Häckning

Häckningssäsong

Maj till juli, ofta två kullar per säsong.

Bobygge

Boet byggs av honan, ofta lågt i en buske eller ett litet träd (björk, gran, en). Det är en liten, skålformad konstruktion av tunna kvistar, gräs, mossa och lavar, fodrat med fjädrar, hår och växtull.

Kullstorlek

3-7 ägg

Beskrivning av ägg

3-7 ägg, oftast 4-5. Äggen är blekblå eller grönblå med rödbruna fläckar och streck, särskilt i den bredare änden.

Ruvningstid

10-14 dagar, utförs av honan.

Tid till flygfärdighet

11-14 dagar efter kläckning lämnar ungarna boet.

Föräldraomsorg

Honan ruvar äggen och värmer ungarna. Båda föräldrarna matar ungarna, främst med insekter och frön.

Var den finns

Fälttips

1. Lyssna efter lätet. Gråsiskan är ofta lättare att höra än att se, särskilt när den rör sig i flockar. Lär dig dess karaktäristiska 'cherrrr' läte.
2. Sök i björkar och alar. Fokusera din sökning på träd med hängen, där de ofta födosöker. De kan vara svåra att upptäcka bland grenarna.
3. Titta efter flockar. Gråsiskan är sällan ensam. Om du ser en, finns det troligen fler i närheten. Håll utkik efter rörelse i trädtopparna.
4. Vintertid. Under vintern är de mer benägna att komma närmare bebyggelse och fågelmatningar i jakt på föda.
5. Tålamod. De är små och rörliga, så tålamod och kikare är nyckeln till att få en bra observation.

Liknande arter

Snabba fakta

Kännetecken:

Röd panna, svart haklapp, streckad fjäderdräkt

Föda:

Frön (björk, al), insekter

Habitat:

Skogar, buskmarker, fjällbjörkskogar

Socialt beteende:

Mycket social, bildar stora flockar

Migration:

Partiell flyttfågel/strykfågel, oregelbundna rörelser

Roliga fakta

• Gråsiskan är känd för sina 'invasioner' söderut under vintrar med dålig tillgång på björkfrön i norr. Dessa irruptioner kan leda till att stora mängder gråsiskor dyker upp på oväntade platser.
• Den kan hänga upp och ner från grenar för att komma åt frön, likt en talgoxe, vilket visar dess akrobatiska förmåga.
• Det finns en nära besläktad art, snösiskan (Carduelis hornemanni), som tidigare ofta betraktades som en underart till gråsiskan. De kan vara mycket svåra att skilja åt i fält.
• Gråsiskan har en anmärkningsvärd förmåga att överleva i extremt kalla miljöer tack vare sin effektiva ämnesomsättning och förmåga att hitta föda.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Passeriformes

Familj

Fringillidae

Släkte

Carduelis

Art

Carduelis flammea

Utforska Gråsiska