Grönsiska

Om arten

Grönsiskan är en liten, livlig och social finkfågel som är känd för sin gröngula fjäderdräkt och sitt karakteristiska, kvittrande läte. Den är en vanlig syn i barrskogar och blandlövskogar över stora delar av Europa och Asien, och är ofta en uppskattad gäst vid fågelbord under vinterhalvåret. Dess diet består huvudsakligen av frön, särskilt från al och björk.

Storlek och livslängd

Längd

11-12.5 cm

Vingbredd

20-23 cm

Vikt

10-18 g

Livslängd

2-5 år (upp till 9 år i undantagsfall)

Föda

Fröätare (gran, tall, al, björk, lärk, maskros, tistel), insekter under häckningssäsongen

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Hanen har en distinkt gröngul fjäderdräkt med svarta streck på ryggen, gulgrön övergump, gula vingband och stjärtbas. Bröstet är gult och buken vitaktig med mörka streck på sidorna. Huvudet har en svart hätta och svart haklapp. Honan är mattare i färgerna, mer grågrön med tydligare streckning på rygg och undersida, och saknar den svarta hättan och haklappen. Ungfåglar liknar honan men är ännu mer streckade och mattare i färgerna.

Näbbform

Liten, konisk och spetsig näbb, anpassad för att plocka frön. Färgen är gråaktig.

Ögonfärg

Mörkbrun

Benfärg

Mörkgrå till svartaktig

Kännetecken

Liten storlek, gröngul färg (särskilt hanen), svarta vingband, korta stjärtfjädrar med gula sidor, och hanens svarta hätta och haklapp.

Ungfågelutseende

Ungfåglar är mer diffust tecknade än vuxna honor, med kraftigare streckning på hela kroppen och en mer dämpad gråbrunaktig grundfärg. De saknar de vuxna hanarnas svarta teckningar.

Säsongsförändringar

Plumaget är relativt konstant året runt, men färgerna kan framstå som något klarare efter ruggningen på sensommaren/hösten. Ingen markant skillnad mellan häcknings- och icke-häckningsdräkt utöver normalt slitage.

Könsdimorfism

Tydlig. Hanen är betydligt mer färggrann med svart hätta och haklapp, samt intensivare gröngula färger. Honan är mattare, grågrön och mer streckad.

Så identifieras

1. 1

   Storlek och form

   Liten, kompakt fink med kort stjärt. Verkar livlig och akrobatisk när den födosöker.

2. 2

   Färg (hane)

   Tydligt gröngul med svart hätta och haklapp. Gula vingband och gula sidor på stjärten är framträdande.

3. 3

   Färg (hona och juvenil)

   Mattare grågrön med tydlig streckning på rygg och undersida. Saknar hanens svarta hätta och haklapp. Ungfåglar är ännu mer streckade.

4. 4

   Läte

   Det nasala 'tsee-oo' eller 'tsee-lit' är mycket karaktäristiskt och hörs ofta. Sången är ett snabbt, porlande kvitter.

5. 5

   Beteende

   Födosöker ofta i flock, hängande upp och ner i trädtoppar. Vågig flykt.

Habitat och utbredning

Biomer

Boreal skog, tempererad skog

Utbredningsområde

Stora delar av Europa och Asien, från Brittiska öarna i väster till Japan i öster. I Sverige häckar den i hela landet, men är vanligast i barrskogsområden.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till trädgränsen i bergiga områden, vanligtvis under 2000 meter.

Föredragna miljöer

Barrskogar (gran, tall), blandskogar, al- och björkskogar, parker och trädgårdar med barrträd, särskilt under flyttning och vintertid. Föredrar områden med tillgång till fröbärande träd.

Beteende

Aktivitetstid

Dagaktiv (diurnal).

Matvanor

Födosöker akrobatiskt i trädtoppar, ofta hängande upp och ner för att komma åt frön i kottar och hängen. Äter främst frön från al, björk, gran och tall. Under häckningssäsongen kompletteras dieten med små insekter och larver, särskilt för att mata ungarna. Besöker ofta fågelbord under vintern.

Socialt beteende

Mycket social fågel, särskilt utanför häckningssäsongen då den bildar stora, ofta blandade flockar med andra finkar som grönfinkar och domherrar. Under häckningstiden lever de i par men kan häcka i lösa kolonier.

Flygmönster

Vågig och snabb flykt, ofta i täta flockar. Under flykten hörs ofta dess karakteristiska 'titt-titt-titt' läte.

Flyttning

Partiell flyttfågel. Nordliga populationer flyttar söderut under vintern, medan sydligare populationer kan vara stannfåglar eller göra kortare förflyttningar. I Sverige är den en flyttfågel i norr och en stannfågel eller strykfågel i söder. Vissa år förekommer invasionsartade flyttningar när tillgången på frön är dålig.

Revirbeteende

Under häckningssäsongen försvarar hanen ett litet revir runt boet, men arten kan häcka i lösa kolonier, vilket indikerar en viss tolerans för andra par i närheten.

Häckning

Häckningssäsong

April till juli, ofta två kullar per säsong.

Bobygge

Boet byggs av honan, ofta högt upp i ett barrträd (gran eller tall), nära stammen eller på en sidogren. Det är en liten, prydlig skål av tunna kvistar, mossa, lavar och spindelväv, fodrat med fjädrar och hår.

Kullstorlek

3-6 ägg, vanligast 4-5.

Beskrivning av ägg

4-6 ägg, vita eller ljusblåaktiga med rödbruna fläckar och streck, särskilt i den trubbiga änden. Storlek ca 16 x 12 mm.

Ruvningstid

11-14 dagar, utförs huvudsakligen av honan.

Tid till flygfärdighet

13-15 dagar efter kläckning. Ungarna matas av båda föräldrarna.

Föräldraomsorg

Båda föräldrarna deltar i matningen av ungarna. Hanen matar honan under ruvningen.

Var den finns

Fälttips

1. Lyssna efter lätet. Grönsiskans karakteristiska 'tsee-oo' eller 'tsee-lit' är ofta det första som avslöjar dess närvaro, särskilt i flockar.
2. Sök i trädtoppar. De födosöker ofta högt upp i träd, särskilt i alar, björkar, granar och tallar, där de plockar frön från kottar och hängen.
3. Besök fågelbord. Under vintern är fågelbord med små frön en utmärkt plats att observera dem på. De är ofta orädda.
4. Håll utkik efter flockar. Utanför häckningssäsongen rör sig grönsiskor i flockar, ofta tillsammans med andra finkar. En flock är lättare att upptäcka än en enskild individ.

Liknande arter

Snabba fakta

Vetenskapligt namn:

Carduelis spinus

Familj:

Finkar (Fringillidae)

Längd:

11-12.5 cm

Vingspann:

20-23 cm

Vikt:

10-18 g

Diet:

Frön, insekter

Häckning:

April-juli, 3-6 ägg

Status:

Livskraftig

Roliga fakta

• Grönsiskan är känd för sina invasionsartade flyttningar, där stora flockar kan dyka upp i områden där de normalt inte ses, beroende på tillgången på frön i deras vanliga häckningsområden.
• Den är en av de fåglar som kan hänga upp och ner från grenar för att komma åt frön, likt en talgoxe.
• Hanens svarta hätta och haklapp är ett tecken på dess kondition och ålder; ju större och svartare, desto mer attraktiv anses han vara av honorna.
• Grönsiskor kan bilda mycket stora flockar under vintern, ibland med hundratals individer, vilket är ett imponerande skådespel.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Passeriformes

Familj

Fringillidae

Släkte

Carduelis

Art

Carduelis spinus

Utforska Grönsiska