Birdby LogoBirdby
Rosenfink (Carpodacus erythrinus)

Rosenfink

Livskraftig (Least Concern)

Carpodacus erythrinus

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Rosenfinken är en medelstor finkfågel känd för hanens distinkta karminröda färg. Den är en flyttfågel som häckar i norra Europa och Asien och övervintrar i södra Asien. Dess sång är karakteristisk och lätt att känna igen, ofta beskriven som 'pleased-to-meet-you'.

Storlek och livslängd

Längd
13.5-15 cm
Vingbredd
24-27 cm
Vikt
19-24 g
Livslängd
Upp till 8 år i det vilda
Föda
Fröer, knoppar, bär och insekter

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Hane: Huvud, bröst och övergump är karminröda. Ryggen är brunaktig med röda inslag. Vingarna är mörkbruna med två otydliga vingband. Buken är vitaktig. Hona och ungfågel: Saknar den röda färgen. De är övervägande gulbruna till olivbruna med mörkare streckning på ovansidan och ljusare, svagt streckad undersida. Övergumpen är ofta gulaktig. De har två otydliga gulvita vingband.
Näbbform
Kort, konisk och kraftig finknäbb, anpassad för att krossa fröer. Färgen är mörkgrå till brunaktig.
Ögonfärg
Mörkbrun
Benfärg
Mörkbrun till svartaktig
Kännetecken
Hanens intensiva karminröda färg är unik bland europeiska finkar. Honans och ungfågelns gulbruna färg med streckning och gulaktig övergump är viktiga kännetecken.
Ungfågelutseende
Ungfåglar liknar honorna men är ofta något mattare i färgerna och kan ha en mer diffus streckning. De saknar helt den röda färgen.
Säsongsförändringar
Hanens röda färg är som mest intensiv under häckningssäsongen. Efter ruggningen på sensommaren kan den röda färgen vara något mattare, men den är fortfarande tydlig. Honor och ungfåglar uppvisar inga markanta säsongsmässiga färgförändringar.
Könsdimorfism
Mycket tydlig. Hanen är intensivt karminröd på huvud, bröst och övergump, medan honan och ungfågeln är diskret gulbruna och streckade.

Så identifieras

  1. 1

    Hanens färg

    Leta efter den unika karminröda färgen på huvud, bröst och övergump. Ingen annan europeisk fink har denna intensiva röda färg på dessa kroppsdelar.

  2. 2

    Honans och ungfågelns utseende

    Observera den gulbruna till olivbruna grundfärgen med mörkare streckning på ovansidan och den ofta gulaktiga övergumpen. De två otydliga gulvita vingbanden är också ett bra kännetecken.

  3. 3

    Sången

    Lär dig den karakteristiska sången 'tjui-tjui-tjui' eller 'pleased-to-meet-you'. Den är ofta det första som avslöjar rosenfinkens närvaro, särskilt i tät vegetation.

  4. 4

    Habitat

    Sök i fuktiga buskmarker, lövskogskanter, ungskog och parker med tät undervegetation, särskilt nära vatten.

Habitat och utbredning

Biomer
Tempererade skogar, buskmarker, taiga, stäpp
Utbredningsområde
Häckar från östra Europa genom Sibirien till Stilla havet. I Europa främst i norra och östra delarna, men har expanderat västerut. Övervintrar i södra Asien, från Indien till Sydostasien.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 3000 meter i vissa delar av utbredningsområdet.
Föredragna miljöer
Föredrar fuktiga buskmarker, lövskogskanter, ungskog, parker, trädgårdar och vassområden nära vatten. Ofta i områden med tät undervegetation.

Beteende

Aktivitetstid
Diurnal (dagaktiv).
Matvanor
Födosöker främst på marken och i låga buskar. Äter en varierad kost av fröer (särskilt från örter och gräs), knoppar, bär (t.ex. hallon, vinbär) och insekter, särskilt under häckningsperioden för att mata ungarna.
Socialt beteende
Under häckningssäsongen lever de parvis och är territoriella. Utanför häckningstiden kan de bilda små flockar, särskilt under flytten.
Flygmönster
Vågig och snabb flykt, typisk för finkar. Flyger ofta i korta etapper mellan buskar och träd.
Flyttning
Långflyttare. Anländer till häckningsområdena i maj-juni och flyttar söderut till övervintringsområdena i södra Asien i augusti-september.
Revirbeteende
Hanen försvarar ett häckningsterritorium med sång och uppvisningar.

Sång och läten

Sång
Sången är mycket karakteristisk och lätt att känna igen. Den består av en kort, klar och melodiös strof med 3-4 toner, ofta beskriven som 'tjui-tjui-tjui' eller 'pleased-to-meet-you'. Den är ofta upprepad och kan höras från en busktopp eller ett träd.
Läte
Locklätet är ett mjukt 'djypp' eller 'tjypp'. Varningslätet är ett skarpare 'tjyck'.
När den ljuder
Sången hörs främst under häckningssäsongen, från maj till juli, ofta under morgon- och kvällstimmarna.

Häckning

Häckningssäsong
Maj till juli
Bobygge
Boet byggs av honan, ofta lågt i en tät buske eller ett litet träd, väl dolt. Det är en skålformad konstruktion av grässtrån, rötter, mossa och tunna kvistar, fodrat med finare material som hår och fjädrar.
Kullstorlek
3-6 ägg, oftast 4-5.
Beskrivning av ägg
3-6 ägg, blekblå till blågröna med mörka fläckar och streck, särskilt i den bredare änden. Storlek ca 19 x 14 mm.
Ruvningstid
11-13 dagar, utförs huvudsakligen av honan.
Tid till flygfärdighet
10-12 dagar efter kläckning lämnar ungarna boet.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna matar ungarna, men honan ruvar och värmer dem mestadels.

Var den finns

Fuktiga buskmarker

Områden med täta buskar och snår, ofta nära våtmarker eller vattendrag.

Lövskogskanter och ungskog

Gränsområden mellan öppen mark och skog, samt områden med nyplanterad eller ung lövskog.

Parker och trädgårdar

Större parker och trädgårdar med riklig buskvegetation, särskilt i norra och östra Europa.

Vassområden

Kan ibland hittas i vassbälten vid sjöar och åar, särskilt om det finns buskar i närheten.

Fälttips

  1. Lyssna efter sången. Sången är det absolut bästa sättet att hitta rosenfinken. Lär dig den utantill och lyssna noga under maj-juli.
  2. Sök i täta buskar. Rosenfinken är ofta skygg och håller sig dold i tät vegetation. Var tålmodig och sök igenom buskage noggrant.
  3. Tidig morgon och sen kväll. Sången är som mest intensiv under de tidiga morgontimmarna och sent på kvällen.
  4. Använd kikare. En bra kikare är nödvändig för att kunna urskilja detaljer i fjäderdräkten, särskilt hos honor och ungfåglar.

Liknande arter

Större rosenfink

Carpodacus rubicilla

Större rosenfinken är betydligt större och har en mer utbredd röd färg hos hanen, som även sträcker sig till ryggen. Den har också en kraftigare näbb och lever i högre bergsmiljöer.

Domherre

Pyrrhula pyrrhula

Domherrehanen har också rött bröst, men färgen är mer tegelröd och sträcker sig inte upp på huvudet. Domherren har en tydlig svart hätta och svarta vingar med ett vitt vingband, samt en kortare, tjockare näbb. Honan är gråbrun med rödaktig anstrykning på undersidan.

Gråsiska

Acanthis flammea

Gråsiskan är mindre och har en röd panna, inte ett rött huvud. Hanen har en rosa anstrykning på bröstet, men inte den intensiva karminröda färgen som rosenfinken. Gråsiskan har också en tydlig svart haklapp.

Snabba fakta

Sång:
Klar och melodiös 'tjui-tjui-tjui'
Hane:
Karminröd på huvud, bröst och övergump
Hona/Ungfågel:
Gulbrun, streckad med gulaktig övergump
Habitat:
Fuktiga buskmarker, lövskogskanter
Migration:
Långflyttare till södra Asien

Roliga fakta

  • Rosenfinken har expanderat sitt häckningsområde västerut i Europa under de senaste decennierna, troligen på grund av klimatförändringar och förändringar i landskapsanvändning.
  • Trots sin iögonfallande färg hos hanen kan rosenfinken vara förvånansvärt svår att få syn på, då den ofta håller sig dold i tät vegetation.
  • Dess vetenskapliga namn 'erythrinus' kommer från grekiskans 'erythros' som betyder röd, vilket syftar på hanens färg.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Fringillidae
Släkte
Carpodacus
Art
Carpodacus erythrinus

Utforska Rosenfink

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen