Svartmes

Om arten

Svartmesen (Periparus ater) är en liten, kompakt tätting som tillhör familjen mesar. Den är känd för sin distinkta svarta hätta, vita kinder och en vit fläck i nacken. Svartmesen är en vanlig och utbredd art i barrskogar över stora delar av Europa och Asien. Den är en aktiv och akrobatisk fågel som ofta ses födosöka i trädtopparna.

Storlek och livslängd

Längd

10-11.5 cm

Vingbredd

17-21 cm

Vikt

7-12 g

Livslängd

2-3 år (upp till 9 år i undantagsfall)

Föda

Allätare (främst insekter, spindlar, frön, nötter)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Vuxna fåglar har en glänsande svart hätta, vita kinder och en tydlig vit nackfläck. Ryggen är blågrå, vingarna är mörkare med två vita vingband, och undersidan är smutsvit till ljust beige. Flankerna kan ha en svag rostbrun anstrykning. Stjärten är mörk.

Näbbform

Kort, konisk och spetsig näbb, svartaktig.

Ögonfärg

Mörkbrun.

Benfärg

Mörkgrå till svartaktig.

Kännetecken

Den svarta hättan, vita kinderna och den vita nackfläcken är de mest utmärkande dragen. De två vita vingbanden är också karaktäristiska.

Ungfågelutseende

Ungfåglar liknar de vuxna men har en mattare svart hätta, gulaktiga kinder och en mindre tydlig vit nackfläck. Vingbanden kan vara mindre framträdande och mer gulaktiga.

Säsongsförändringar

Inga markanta säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Fjäderdräkten kan dock bli något mer sliten och mattare under sommaren innan ruggningen.

Könsdimorfism

Ingen tydlig sexuell dimorfism i fjäderdräkten; hanar och honor ser likadana ut.

Så identifieras

1. 1

   Hätta och kinder

   Leta efter den glänsande svarta hättan som kontrasterar skarpt mot de rent vita kinderna.

2. 2

   Nackfläck

   Den tydliga vita fläcken i nacken är ett säkert igenkänningstecken.

3. 3

   Vingband

   Två vita vingband på de mörkare vingarna är karaktäristiska.

4. 4

   Storlek och form

   En liten, kompakt mes med kort hals och relativt stort huvud.

5. 5

   Sång och läten

   Lyssna efter den snabba, upprepade 'ti-tu-ti-tu' sången eller det skarpa 'tsii-tsii' lätet.

Habitat och utbredning

Biomer

Barrskogar, blandskogar, parker och trädgårdar.

Utbredningsområde

Utbredd över stora delar av Europa och Asien, från Västeuropa till Japan. I Sverige finns den i hela landet, men är vanligast i barrskogsområden.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till trädgränsen i bergiga områden, beroende på region.

Föredragna miljöer

Föredrar barrskogar, särskilt gran- och tallskogar, men kan även hittas i blandskogar, parker och större trädgårdar med inslag av barrträd. Viktigt med tillgång till träd för födosök och häckning.

Beteende

Aktivitetstid

Dagaktiv (diurnal).

Matvanor

Födosöker aktivt i träd, ofta högt upp i kronorna. Den är akrobatisk och kan hänga upp och ner för att komma åt insekter och frön. Äter främst insekter och spindlar under sommaren, och övergår till frön (särskilt från barrträd), nötter och talg under vintern. Hamstrar ofta frön och insekter i barkspringor för senare konsumtion.

Socialt beteende

Under häckningssäsongen lever de i par. Utanför häckningssäsongen bildar de ofta små flockar, ibland tillsammans med andra mesarter som talgoxe och blåmes. De är ganska orädda vid fågelbord.

Flygmönster

Flykten är snabb och vågig, typisk för mesar, med korta glidflygningar mellan vingslagen.

Flyttning

I Sverige är svartmesen huvudsakligen en stannfågel, men vissa individer, särskilt ungfåglar, kan göra kortare flyttningar söderut under hösten, särskilt under år med dålig frötillgång. Vissa populationer i norra Europa kan vara mer flyttfåglar.

Revirbeteende

Häckande par försvarar ett revir under häckningssäsongen.

Häckning

Häckningssäsong

April till juli, med en eller två kullar per säsong.

Bobygge

Bygger boet i håligheter, ofta i gamla hackspettshål, naturliga hål i träd, stubbar, eller under rötter. De kan också använda holkar. Boet byggs av mossa, lav, spindelväv och fodras med hår och fjädrar.

Kullstorlek

7-11 ägg.

Beskrivning av ägg

Äggen är vita med rödbruna fläckar, särskilt koncentrerade vid den trubiga änden. Storlek ca 14 x 11 mm.

Ruvningstid

14-16 dagar, utförs huvudsakligen av honan.

Tid till flygfärdighet

18-20 dagar efter kläckning.

Föräldraomsorg

Båda föräldrarna matar ungarna. Honan ruvar och värmer ungarna, medan hanen förser henne med mat. Efter kläckning hjälps båda åt med att mata ungarna.

Var den finns

Fälttips

1. Lyssna efter sången. Svartmesens sång är ett bra sätt att lokalisera den, särskilt under våren. Den är ofta högt upp i träden.
2. Födosök i trädtopparna. Håll utkik efter små, aktiva fåglar som rör sig snabbt i barrträdens kronor, ofta hängande upp och ner.
3. Besök fågelbord. Under vintern är svartmesen en flitig gäst vid fågelbord, särskilt om det finns talg, jordnötter eller solrosfrön.
4. Tålamod och kikare. De är små och snabba, så tålamod och en bra kikare är till hjälp för att få en tydlig observation.

Liknande arter

Snabba fakta

Vetenskapligt namn:

Periparus ater

Familj:

Paridae (Mesar)

Längd:

10-11.5 cm

Vingspann:

17-21 cm

Vikt:

7-12 g

Habitat:

Barrskogar, blandskogar

Föda:

Insekter, spindlar, frön, nötter

Häckning:

Hål i träd, stubbar, holkar

Status:

Livskraftig

Roliga fakta

• Svartmesen är en av de minsta mesarna i Europa.
• Den är känd för sin förmåga att hamstra mat, särskilt frön, i barkspringor och under lavar för att klara vintern.
• Trots sitt namn 'svartmes' är den inte nära släkt med den tidigare 'svartmesen' (Chroicocephalus ridibundus), som är en skrattmås. Denna förvirring uppstår ibland på grund av liknande namn på olika språk eller äldre taxonomi. Den svenska svartmesen är en tätting, medan skrattmåsen är en måsfågel.
• Svartmesen är en av de mesarter som oftast besöker fågelbord under vintern.
• Den kan ibland ses hänga upp och ner från barrträdens kottar för att komma åt frön.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Passeriformes

Familj

Paridae

Släkte

Periparus

Art

Periparus ater

Utforska Svartmes