Bobwhite vaktel

Om arten

Bobwhite vakteln är en liten, marklevande hönsfågel som är välkänd för sitt distinkta visslande läte. Den är en populär jaktfågel och en viktig del av ekosystemen i östra Nordamerika. Arten är känd för sin sociala struktur, där individer bildar "kullar" (coveys) under icke-häckningssäsongen.

Storlek och livslängd

Längd

24-28 cm

Vingbredd

35-38 cm

Vikt

140-200 g

Livslängd

1-5 år i det vilda, upp till 6 år i fångenskap

Föda

Omnivor (främst frön, insekter, bär och gröna växtdelar)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Hanen har en slående vit strupe och ett vitt ögonbryn, inramat av svarta linjer. Huvudet är svartvitt. Kroppen är spräcklig i rödbrunt, grått och svart, med ljusare, tvärbandad undersida. Honan är liknande men har en gulbrun strupe och ögonbryn, och är generellt mattare i färgerna. Juvenila fåglar är mer diffust tecknade och saknar de vuxnas skarpa huvudmönster.

Näbbform

Kort, kraftig, konisk näbb, mörkgrå till svart.

Ögonfärg

Mörkbruna ögon.

Benfärg

Gråaktiga ben och fötter.

Kännetecken

Det mest utmärkande draget är hanens vita strupe och ögonbryn med svarta konturer. Den kompakta kroppsformen och den korta stjärten är också karaktäristiska. Honans gulbruna strupe är också ett bra fältkännetecken.

Ungfågelutseende

Juvenila fåglar har en mer dämpad och otydlig fjäderdräkt. Huvudteckningen är inte lika skarp som hos de vuxna, och de saknar de distinkta vita/gulbruna struparna. De är mer jämnt brunspräckliga.

Säsongsförändringar

Inga betydande säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Fjäderdräkten är densamma under häcknings- och icke-häckningssäsongen.

Könsdimorfism

Ja, tydlig. Hanen har vit strupe och ögonbryn, honan har gulbrun strupe och ögonbryn. Hanen är också generellt mer kontrastrik i färgerna.

Så identifieras

1. 1

   Läte

   Lyssna efter det distinkta visslande 'bob-WHITE' eller 'bob-bob-WHITE' under våren och sommaren. Detta är ofta det första tecknet på artens närvaro.

2. 2

   Huvudteckning (hane)

   Sök efter den vita strupen och det vita ögonbrynet, tydligt inramat av svarta linjer. Detta är ett omedelbart identifieringskännetecken för hanen.

3. 3

   Huvudteckning (hona)

   Hos honan, leta efter den gulbruna strupen och det gulbruna ögonbrynet, vilket skiljer henne från hanen men är fortfarande distinkt.

4. 4

   Kroppsform och beteende

   Observera den kompakta, knubbiga kroppsformen och den korta stjärten. De är marklevande och springer hellre än flyger. Vid uppskräckning flyger de upp explosivt med ett bullrigt vingslag.

5. 5

   Habitat

   De finns i öppna, buskiga områden med en blandning av gräsmarker och skyddande vegetation. Att söka i rätt miljö ökar chansen att hitta dem.

Habitat och utbredning

Biomer

Gräsmarker, öppna skogsområden, buskmarker, jordbrukslandskap, fältkanter, savanner.

Utbredningsområde

Sydöstra Kanada, östra och centrala USA, Mexiko, Kuba och vissa delar av Centralamerika. Introducerad i vissa områden, bland annat i västra USA och Karibien.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till cirka 2000 meter, men vanligast i låglänta områden.

Föredragna miljöer

Föredrar mosaiklandskap med en blandning av öppna ytor (för födosök) och täta buskage eller högt gräs (för skydd och häckning). Viktigt med god markvegetation för att dölja sig från rovdjur.

Beteende

Aktivitetstid

Dagaktiv (diurnal). Mest aktiva under tidig morgon och sen eftermiddag.

Matvanor

Födosöker främst på marken, ofta i små grupper. Dieten består av en mängd olika frön (t.ex. ambrosia, klöver, majs, vete), insekter (gräshoppor, skalbaggar, myror) och bär. Kycklingar äter nästan uteslutande insekter under sina första veckor.

Socialt beteende

Mycket sociala under icke-häckningssäsongen, då de bildar grupper kallade "kullar" (coveys) med 5-30 individer. Dessa kullar sover tillsammans i en cirkel med huvudet utåt för att upptäcka rovdjur. Under häckningssäsongen bryts kullarna upp och paren blir mer territoriella.

Flygmönster

Korta, explosiva flygningar med snabba vingslag, ofta följt av en glidfas. Flyger sällan långa sträckor och föredrar att springa eller gömma sig vid fara. Flykten är bullrig.

Flyttning

Stannfågel (resident) i större delen av sitt utbredningsområde. Vissa nordliga populationer kan göra korta, lokala förflyttningar vid stränga vintrar, men ingen regelbunden långdistansflyttning.

Revirbeteende

Under häckningssäsongen etablerar hanar territorier som de försvarar med sång och ibland aggressiva uppvisningar. Kullarna under vintern är inte territoriella i samma utsträckning.

Häckning

Häckningssäsong

April till september, med topp i maj-juli.

Bobygge

Boet är en grund fördjupning på marken, ofta väl dolt under en grästuva, buske eller annan vegetation. Det fodras med gräs och löv. Båda föräldrarna kan bidra till bobygget, men honan gör det mesta.

Kullstorlek

Vanligtvis 12-16 ägg, men kan variera från 8 till 20. Kan lägga flera kullar under en säsong, särskilt om den första kullen misslyckas.

Beskrivning av ägg

8-20 ägg, vanligtvis 12-16. Äggen är vita, glänsande och ovala, cirka 30 x 24 mm stora.

Ruvningstid

23-24 dagar. Båda föräldrarna ruvar, men honan oftast mer.

Tid till flygfärdighet

Kycklingarna är flygfärdiga efter cirka 14-21 dagar, men stannar med föräldrarna i flera veckor och bildar sedan en del av en kull.

Föräldraomsorg

Båda föräldrarna tar hand om kycklingarna. Hanen kan ta över ansvaret för en kull om honan påbörjar en andra kull. Kycklingarna är borymmare (precocial) och kan lämna boet kort efter kläckning för att följa föräldrarna och söka föda.

Var den finns

Fälttips

1. Lyssna efter lätet. Det mest effektiva sättet att hitta Bobwhite vakteln är att lyssna efter hanens visslande 'bob-WHITE' under häckningssäsongen, särskilt under tidig morgon och sen eftermiddag.
2. Sök i skyddande vegetation. De är skygga fåglar som föredrar att hålla sig dolda. Sök i täta buskage, högt gräs och undervegetation. De kan vara svåra att se när de väl är på marken.
3. Var tyst och tålmodig. Rör dig långsamt och tyst. Om du hör ett läte, stanna upp och vänta. De kan komma fram i det öppna för att födosöka.
4. Leta efter spår. I mjuk mark kan du ibland hitta deras tre-tåiga fotspår. De kan också lämna små skrapmärken där de har sökt efter föda.
5. Använd kikare. Även om de är små, kan en kikare hjälpa dig att urskilja de distinkta huvudteckningarna när du väl hittar dem.

Liknande arter

Snabba fakta

Namngivande läte:

Dess visslande sång 'bob-WHITE' är så distinkt att den gett arten dess namn.

Social struktur:

Bildar vinterkullar ('coveys') för skydd och värme.

Flykt:

Korta, explosiva flygningar med bullriga vingslag.

Diet:

Främst frön och insekter, med insekter som avgörande för kycklingar.

Häckning:

Markhäckare, ofta med stora kullar ägg.

Roliga fakta

• Bobwhite vakteln är en av de mest populära jaktfåglarna i Nordamerika, vilket har lett till omfattande förvaltning och bevarandeinsatser.
• Under kalla vinternätter sover kullarna i en tät cirkel på marken, med huvudet utåt, för att bevara värme och snabbt kunna fly vid fara.
• Hanar kan ibland ruva ägg och ta hand om kycklingar om honan påbörjar en andra kull, vilket är ovanligt bland hönsfåglar.
• Trots att de är marklevande, kan de flyga förvånansvärt snabbt över korta sträckor när de blir skrämda.
• Populationerna har minskat kraftigt i många delar av utbredningsområdet på grund av habitatförlust och förändrade jordbruksmetoder.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Galliformes

Familj

Odontophoridae

Släkte

Colinus

Art

Colinus virginianus

Utforska Bobwhite vaktel