Birdby LogoBirdby
Kråka (Corvus corone)

Kråka

Livskraftig (Least Concern)

Corvus corone

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Kråkan (Corvus corone) är en medelstor till stor tätting som tillhör familjen kråkfåglar. Den är känd för sin intelligens, anpassningsförmåga och sin helsvarta fjäderdräkt. Kråkan är en vanlig och välkänd fågel i stora delar av Europa och Asien, där den ofta ses i både urbana och rurala miljöer. Den är en allätare och en opportunistisk art som har anpassat sig väl till mänsklig närvaro.

Storlek och livslängd

Längd
44-51 cm
Vingbredd
84-100 cm
Vikt
396-602 g
Livslängd
Upp till 20 år i det vilda, men genomsnittet är 4-8 år.
Föda
Allätare (omnivor)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Helsvart, glänsande fjäderdräkt med en blåaktig eller grönaktig metallglans i starkt ljus. Fjädrarna är täta och släta.
Näbbform
Kraftig, konisk och spetsig näbb, helt svart.
Ögonfärg
Mörkbruna ögon.
Benfärg
Svarta ben och fötter.
Kännetecken
Den helsvarta fjäderdräkten, den kraftiga näbben och den relativt stora storleken. Till skillnad från råkan (Corvus frugilegus) har kråkan fjädrar vid näbbroten, och till skillnad från korpen (Corvus corax) är den mindre och har en mindre kilformad stjärt i flykten.
Ungfågelutseende
Ungfåglar liknar de vuxna men har en mattare, mindre glänsande svart fjäderdräkt och ofta blåaktiga ögon som mörknar med åldern. Näbben kan vara något ljusare vid basen.
Säsongsförändringar
Inga betydande säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten.
Könsdimorfism
Ingen tydlig sexuell dimorfism i fjäderdräkt eller storlek; hanar och honor ser likadana ut.

Så identifieras

  1. 1

    Färg

    Helsvart fjäderdräkt med en viss glans i solljus. I Sverige är den vanligaste formen gråkråkan (Corvus cornix) som har grå kropp och svarta vingar, huvud och stjärt. Denna beskrivning fokuserar på den helsvarta kråkan (Corvus corone corone) som är vanlig i västra Europa, men i Sverige är det viktigt att känna till gråkråkans utseende.

  2. 2

    Storlek och form

    Medelstor till stor fågel, robust byggd med en kraftig näbb. Större än en kaja men mindre än en korp.

  3. 3

    Näbb

    Kraftig, helsvart näbb utan bara hudfläckar vid basen (till skillnad från vuxen råka).

  4. 4

    Stjärtform i flykten

    Stjärten är relativt kort och har en rak eller lätt rundad kant i flykten, till skillnad från korpens kilformade stjärt.

  5. 5

    Läte

    Karakteristiskt hest 'kraa-kraa' eller 'karr-karr', ofta upprepat.

  6. 6

    Beteende

    Ofta ses den gå på marken och söka föda, eller sitta högt upp i träd och på byggnader. Intelligent och vaksam.

Habitat och utbredning

Biomer
Tempererade skogar, jordbrukslandskap, städer, förstäder, parker, kustområden.
Utbredningsområde
Stora delar av Europa och Asien. I Europa förekommer nominatformen (Corvus corone corone) i västra Europa, medan den gråkråkan (Corvus corone cornix), som ofta betraktas som en underart eller egen art (Corvus cornix), finns i norra och östra Europa samt delar av Asien. I Sverige är det gråkråkan som är vanligast förekommande.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 2000 meter i bergiga områden.
Föredragna miljöer
Mycket anpassningsbar och trivs i en mängd olika miljöer, särskilt där det finns en blandning av öppna ytor för födosök och träd för häckning och skydd. Vanlig i kulturlandskap och urbana områden.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv (diurnal).
Matvanor
Mycket opportunistisk allätare. Födan består av insekter, maskar, sniglar, små däggdjur, fågelungar och ägg, as, spannmål, frukter, bär, nötter och hushållsavfall. De är skickliga på att utnyttja olika födokällor och kan även lagra mat.
Socialt beteende
Häckar oftast i monogama par, men kan bilda stora flockar utanför häckningssäsongen, särskilt vid gemensamma sovplatser. Ungfåglar kan bilda lösa flockar. De är sociala och har komplexa sociala strukturer.
Flygmönster
Rak och kraftfull flykt med djupa, regelbundna vingslag. Kan glidflyga på stela vingar. Ofta ses de kretsa på termik.
Flyttning
I Sverige är kråkan (gråkråkan) huvudsakligen stannfågel, men nordliga populationer kan flytta söderut under stränga vintrar. Ungfåglar kan också sprida sig över större områden.
Revirbeteende
Häckande par är territoriella och försvarar sitt revir aggressivt mot andra kråkor och rovdjur. Utanför häckningssäsongen är de mindre territoriella och kan samlas i stora flockar.

Sång och läten

Sång
Kråkan har ingen egentlig sång. Dess läten är snarare en serie av kraxanden och andra vokaliseringar.
Läte
Det vanligaste lätet är ett karakteristiskt, hest och metalliskt 'kraa-kraa' eller 'karr-karr', ofta upprepat 3-4 gånger. De har även en mängd andra läten, inklusive varningsrop, kontaktläten och mer dämpade, gutturala ljud. Lätena kan variera i tonhöjd och intensitet beroende på situationen.
När den ljuder
Vokaliserar året runt, men är särskilt högljudda under häckningssäsongen och när de samlas i flockar vid sovplatser.

Häckning

Häckningssäsong
Mars till juni, med äggläggning oftast i april-maj.
Bobygge
Bygger stora, robusta bon av kvistar, lera, gräs och andra material, ofta fodrade med hår, ull eller mjukare växtdelar. Boet placeras högt upp i träd, på klipphyllor eller ibland på byggnader. Båda föräldrarna deltar i bobygget.
Kullstorlek
3-6 ägg (vanligen 4-5).
Beskrivning av ägg
3-6 ägg, oftast 4-5. Äggen är blågröna eller olivgröna med mörkbruna eller gråaktiga fläckar och streck, särskilt koncentrerade vid den bredare änden. Storlek: ca 40 x 29 mm.
Ruvningstid
18-20 dagar, huvudsakligen av honan.
Tid till flygfärdighet
30-35 dagar efter kläckning. Ungarna stannar ofta i föräldrarnas revir en tid efter att de lämnat boet.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna matar och tar hand om ungarna. Ungfåglar kan ibland få hjälp av äldre syskon från tidigare kullar (hjälpare).

Var den finns

Städer och förstäder

Parker, trädgårdar, kyrkogårdar och andra grönområden där det finns tillgång till mat och häckningsplatser.

Jordbrukslandskap

Öppna fält, betesmarker och åkrar där de söker efter insekter, maskar och spannmål.

Skogsbryn och öppna skogar

Områden med en blandning av träd och öppna ytor.

Kustområden

Stränder och klippor där de kan hitta mat som musslor och krabbor.

Fälttips

  1. Lyssna efter lätet. Kråkans karakteristiska kraxande är ofta det första tecknet på dess närvaro. Lär dig känna igen de olika varianterna av dess läten.
  2. Sök i öppna landskap. De föredrar att söka föda på öppna ytor, så håll utkik på fält, gräsmattor och parker.
  3. Titta i trädtoppar. Kråkor sitter ofta högt upp i träd, antingen för att spana efter föda, vila eller för att ha överblick över sitt revir.
  4. Observera beteendet. Kråkor är intelligenta och uppvisar ofta intressanta beteenden, som att använda verktyg, lösa problem eller interagera med andra djur. Att observera deras beteende kan hjälpa till med identifieringen.
  5. Jämför med liknande arter. Var noga med att skilja kråkan från råka och korp, särskilt genom att titta på näbbroten och stjärtformen i flykten.

Liknande arter

Råka

Corvus frugilegus

Råkan är något slankare och har en spetsigare näbb. Vuxna råkor har en bar, gråvit hudfläck vid näbbroten, vilket kråkan saknar (kråkan har fjädrar ända fram till näbben). Unga råkor har fjädrar vid näbbroten, men dessa faller av efter första vintern. Råkan har också en mer kupolformad huvudprofil.

Korp

Corvus corax

Korpen är betydligt större än kråkan (längd 54-67 cm, vingspann 115-130 cm). I flykten har korpen en kilformad stjärt (kråkan har en mer rundad eller rak stjärtkant) och längre, mer fingrade vingar. Korpens läte är ett djupare, mer resonerande 'krooo-krooo'.

Svartkråka

Corvus corone corone

Svartkråkan är den västeuropeiska underarten/arten av kråka och är helt svart, precis som gråkråkan (Corvus corone cornix) är helt svart i sin fjäderdräkt. Den huvudsakliga skillnaden är geografisk utbredning och att gråkråkan har grå kropp och svarta vingar/huvud. I Sverige är det gråkråkan som är den vanliga kråkan, och den är lätt att skilja från svartkråkan på färgerna. Där deras utbredningsområden möts kan hybrider förekomma.

Snabba fakta

Intelligens:
Kråkor är bland de intelligentaste fåglarna och kan lösa komplexa problem, använda verktyg och känna igen människor.
Social struktur:
Kan bilda stora flockar utanför häckningssäsongen och har komplexa sociala interaktioner.
Anpassningsförmåga:
Mycket anpassningsbar till olika miljöer, inklusive urbana områden.
Föda:
Opportunistisk allätare som äter nästan vad som helst.
Taxonomi:
Den helsvarta kråkan (Corvus corone corone) och gråkråkan (Corvus corone cornix) betraktas ibland som separata arter, ibland som underarter av Corvus corone. I Sverige är det gråkråkan som är den vanliga 'kråkan'.

Roliga fakta

  • Kråkor har visat sig kunna känna igen enskilda människor och komma ihåg om de har varit hotfulla eller vänliga.
  • De kan lära sig att imitera ljud, inklusive mänskligt tal, även om det är ovanligt i det vilda.
  • Kråkor har observerats använda verktyg, till exempel att släppa nötter på vägar för att bilar ska krossa dem, eller använda pinnar för att fiska upp insekter.
  • De är kända för att hålla 'begravningar' för döda artfränder, där de samlas runt den döda fågeln och kraxar högt.
  • Kråkor har en utmärkt minnesförmåga och kan komma ihåg platser där de har gömt mat i månader.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Corvidae
Släkte
Corvus
Art
Corvus corone

Utforska Kråka

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen