Blåmes

Om arten

Blåmesen är en liten, livlig och färggrann tätting som är välkänd i trädgårdar och skogar över stora delar av Europa. Den är lätt att känna igen på sin blåa hjässa och gula undersida. Blåmesen är en akrobatisk födosökare och en vanlig gäst vid fågelbordet under vintern.

Storlek och livslängd

Längd

10.5-12 cm

Vingbredd

17-20 cm

Vikt

7.5-12 g

Livslängd

2-3 år (upp till 9 år i undantagsfall)

Föda

Insektätare (sommar), Omnivor (vinter)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Vuxna fåglar har en klarblå hjässa, vita kinder med ett svart ögonstreck som sträcker sig bakåt mot nacken, och en svart haklapp. Ryggen är grönaktig, vingarna och stjärten är blå. Undersidan är gul med ett smalt svart band längs mitten av bröstet och buken. Vingpennorna har vita kanter som bildar ett vitt vingband.

Näbbform

Kort, konisk och spetsig näbb, mörkgrå till svart.

Ögonfärg

Mörkbrun.

Benfärg

Mörkgrå till blågrå.

Kännetecken

Den distinkta blå hjässan, de vita kinderna med svart ögonstreck, den gula undersidan och det svarta bröstbandet är mycket karaktäristiska.

Ungfågelutseende

Ungfåglar har en gulaktig hjässa istället för blå, och kinderna är gulaktiga snarare än vita. Deras fjäderdräkt är generellt mattare i färgerna än de vuxnas, med en blekare gul undersida och mindre distinkta blåa och gröna nyanser.

Säsongsförändringar

Inga markanta säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Fjäderdräkten kan dock bli något mattare och mer sliten under häckningssäsongen innan ruggningen på hösten.

Könsdimorfism

Mycket liten skillnad mellan könen. Hanen kan ha en något intensivare blå färg på hjässan och ett bredare svart bröstband, men detta är ofta svårt att avgöra i fält.

Så identifieras

1. 1

   Färg på hjässan

   Leta efter den distinkta klarblå färgen på huvudet. Detta är det mest utmärkande draget.

2. 2

   Ansiktsmönster

   Observera de vita kinderna med det svarta ögonstrecket som sträcker sig bakåt, samt den svarta haklappen.

3. 3

   Undersidans färg

   Den klargula undersidan med det smala svarta bröstbandet är också ett tydligt kännetecken.

4. 4

   Vingfärg

   De blå vingarna med ett vitt vingband är ett bra sekundärt kännetecken.

5. 5

   Beteende

   Dess akrobatiska sätt att söka föda, ofta hängande upp och ner, är typiskt för arten.

6. 6

   Sång och läten

   Lär dig känna igen dess ljusa, drillande sång och dess korta 'sit'-läten.

Habitat och utbredning

Biomer

Lövskogar, blandskogar, parker, trädgårdar, fruktodlingar, buskmarker.

Utbredningsområde

Stora delar av Europa, västra Asien och nordvästra Afrika. I Sverige är den vanlig i södra och mellersta delarna, men förekommer även längs Norrlandskusten.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till cirka 1500-2000 meter i bergiga områden, men vanligast i lågland.

Föredragna miljöer

Föredrar områden med god tillgång på lövträd, särskilt ek, där den kan hitta insekter och larver. Trivs även i mänskliga miljöer med träd och buskar.

Beteende

Aktivitetstid

Dagaktiv (diurnal).

Matvanor

Huvudsakligen insektsätare under vår och sommar, med larver, bladlöss och spindlar som viktig föda. Under höst och vinter övergår den till att äta frön, nötter och talg. Den är mycket akrobatisk och kan hänga upp och ner i grenar för att komma åt föda. Besöker ofta fågelbord.

Socialt beteende

Under häckningssäsongen lever de i par. Utanför häckningssäsongen bildar de ofta små flockar, ibland tillsammans med andra mesarter som talgoxar, för att söka föda.

Flygmönster

Snabb, fladdrande flykt med korta glid. Ofta korta flygsträckor mellan träd och buskar.

Flyttning

I huvudsak stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde. Vissa populationer, särskilt i norra och östra Europa, kan dock genomföra kortare flyttningar söderut under stränga vintrar. Ungfåglar kan också sprida sig över kortare avstånd.

Revirbeteende

Häckande par är territoriella och försvarar sitt revir, särskilt runt boet. Utanför häckningssäsongen är de mindre territoriella.

Häckning

Häckningssäsong

April till juli, med en eller ibland två kullar per säsong.

Bobygge

Bygger bo i trädhål, holkar eller andra håligheter. Boet består av mossa, lavar, gräs och fodras med hår, fjädrar och spindelväv. Honan bygger boet.

Kullstorlek

6-12 ägg, men 8-10 är vanligast.

Beskrivning av ägg

6-12 ägg, vita med rödbruna fläckar, särskilt i den bredare änden. Storlek ca 15 x 12 mm.

Ruvningstid

12-15 dagar, utförs huvudsakligen av honan.

Tid till flygfärdighet

16-22 dagar efter kläckning lämnar ungarna boet.

Föräldraomsorg

Båda föräldrarna matar ungarna efter kläckning. Honan ruvar äggen medan hanen matar henne.

Var den finns

Fälttips

1. Lyssna efter sången. Under våren är sången ett utmärkt sätt att lokalisera blåmesen. Den är ofta högljudd och ihärdig.
2. Besök fågelbord. Under vintern är blåmesen en av de vanligaste besökarna vid fågelbord som erbjuder frön, nötter och talg.
3. Sök i lövträd. Titta noga i grenverket på lövträd, särskilt ek, där de ofta söker efter insekter och larver.
4. Använd kikare. Dess lilla storlek och snabba rörelser gör en kikare ovärderlig för att se detaljerna i fjäderdräkten.

Liknande arter

Snabba fakta

Färg:

Blå, gul, grön, vit, svart

Storlek:

Liten tätting

Diet:

Insekter, frön, nötter

Habitat:

Lövskogar, trädgårdar, parker

Status:

Livskraftig

Roliga fakta

• Blåmesen är känd för sin förmåga att öppna mjölkflaskor med folielock, en beteendeinnovation som observerades i Storbritannien på 1920-talet.
• De kan lägga upp till 12 ägg i en kull, vilket är en av de största kullstorlekarna bland europeiska tättingar.
• Blåmesar är mycket akrobatiska och kan hänga upp och ner från grenar för att komma åt föda.
• Under vintern bildar blåmesar ofta blandflockar med andra mesarter, vilket hjälper dem att hitta föda och upptäcka rovdjur mer effektivt.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Passeriformes

Familj

Paridae

Släkte

Cyanistes

Art

Cyanistes caeruleus

Utforska Blåmes