Bergfink

Om arten

Bergfinken är en medelstor finkfågel känd för sin distinkta orangea färg på bröstet och vingbanden, särskilt tydlig hos hanen i häckningsdräkt. Den är en flyttfågel som häckar i norra barrskogsbältet och övervintrar i södra delar av Europa och Asien. Den är ofta sällskaplig och kan bilda mycket stora flockar under flyttning och övervintring.

Storlek och livslängd

Längd

14-16 cm

Vingbredd

25-28 cm

Vikt

17-30 g

Livslängd

Upp till 10 år i det vilda

Föda

Allätare, främst frön och insekter

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Hanen i häckningsdräkt har svart huvud, nacke och mantel, orangefärgat bröst och skuldror, vit buk och övergump. Vingarna är svarta med ett tydligt orangefärgat vingband och ett vitt vingband. Honan och hanen i vinterdräkt är mer dämpade i färgerna, med brunt och grått på huvudet och ryggen, men behåller de orangea inslagen på bröstet och vingarna. Övergumpen är alltid vit hos båda könen och dräkterna.

Näbbform

Konisk och spetsig, anpassad för att äta frön. Näbben är gul med svart spets under häckningstid hos hanen, annars mörkare eller mer enfärgat gulaktig.

Ögonfärg

Mörkbrun

Benfärg

Brunaktig till mörkgrå

Kännetecken

Den vita övergumpen är ett mycket karaktäristiskt drag som syns tydligt i flykten. De orangea vingbanden och bröstet är också goda fältkännetecken.

Ungfågelutseende

Ungfåglar liknar honorna men är generellt mattare i färgerna, med mindre tydliga orangea inslag och mer diffusa teckningar.

Säsongsförändringar

Hanen genomgår en markant dräktförändring. I häckningsdräkt (vår och sommar) är huvudet, nacken och manteln glänsande svarta. I vinterdräkt (höst och vinter) är de svarta fjädrarna kantade med brungrått, vilket ger ett mer fjälligt och dämpat utseende. Honan och ungfåglarna har mindre uttalade säsongsförändringar, men deras färger kan också bli något klarare under häckningssäsongen.

Könsdimorfism

Ja, hanen är betydligt mer kontrastrik och färgstark i häckningsdräkt än honan och hanen i vinterdräkt. Honan är generellt mattare i färgerna med mer brunt och grått.

Så identifieras

1. 1

   Vit övergump

   Det mest pålitliga kännetecknet, syns tydligt i flykten hos båda könen och alla åldrar. Ingen annan liknande fink har detta.

2. 2

   Orangea inslag

   Särskilt på bröstet och vingbanden. Mest framträdande hos hanen i häckningsdräkt, men finns även hos honor och i vinterdräkt.

3. 3

   Näbbens färg

   Gul näbb med svart spets hos häckande hanar är ett bra tecken. Annars mörkare eller mer enfärgat gulaktig.

4. 4

   Lockläte

   Det nasala 'kväk' eller 'tjäck' är mycket karaktäristiskt och hörs ofta från flockar.

5. 5

   Flockbeteende

   Utanför häckningssäsongen ses bergfinkar nästan alltid i flockar, ofta mycket stora, vilket är ett bra tecken.

Habitat och utbredning

Biomer

Barrskog, blandskog, fjällbjörkskog

Utbredningsområde

Häckar i norra Europa och Asien, från Skandinavien och österut genom Sibirien. Övervintrar i södra Europa, Nordafrika, Mellanöstern, Centralasien, Kina och Japan.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till trädgränsen i fjällområden under häckningstid. Lägre höjder under flyttning och övervintring.

Föredragna miljöer

Under häckningstid föredrar den glesa barrskogar, fjällbjörkskogar och blandskogar, ofta nära myrar eller öppna ytor. Under flyttning och övervintring ses den ofta i jordbrukslandskap, parker, trädgårdar och lövskogar, särskilt där det finns tillgång till bokollon.

Beteende

Aktivitetstid

Dagaktiv (diurnal).

Matvanor

Bergfinken är en opportunistisk allätare. Under häckningssäsongen äter den främst insekter och deras larver, särskilt fjärilslarver, som den plockar från lövverk och marken. Utanför häckningssäsongen övergår den till en diet av frön, särskilt bokollon, men även frön från björk, al och gräs. Den söker ofta föda på marken i stora flockar.

Socialt beteende

Mycket sällskaplig utanför häckningssäsongen. Bildar ofta stora, ibland enorma, flockar som kan räkna tusentals eller till och med hundratusentals individer, särskilt vid övervintringsplatser med god tillgång på föda som bokskogar. Under häckningstid är den mer territoriell men kan häcka i lösa kolonier.

Flygmönster

Flykten är snabb och vågig, typisk för finkar, med korta perioder av snabba vingslag följt av en glidfas med hopfällda vingar. Den vita övergumpen är mycket framträdande i flykten.

Flyttning

En utpräglad flyttfågel. Flyttar söderut från häckningsområdena i september-november och återvänder i april-maj. Flyttningen sker ofta i stora flockar. Vissa år, särskilt när tillgången på bokollon är god i södra Skandinavien, kan stora mängder bergfinkar stanna kvar och övervintra längre norrut än vanligt (s.k. invasionsår).

Revirbeteende

Under häckningssäsongen försvarar hanen ett revir runt boet, men arten kan häcka i lösa kolonier där reviren är relativt små. Utanför häckningssäsongen är den inte territoriell.

Häckning

Häckningssäsong

Maj till juli

Bobygge

Boet byggs av honan, ofta i en grenklyka i ett barrträd eller en björk, 2-10 meter över marken. Det är en kompakt skål av mossa, lavar, gräs och björknäver, fodrat med fjädrar, hår och spindelväv.

Kullstorlek

4-7 ägg

Beskrivning av ägg

4-7 ägg, blekt blågröna med rödbruna fläckar och streck, särskilt koncentrerade vid den trubbiga änden. Storlek ca 19 x 14 mm.

Ruvningstid

11-12 dagar, utförs huvudsakligen av honan.

Tid till flygfärdighet

12-13 dagar efter kläckning lämnar ungarna boet.

Föräldraomsorg

Båda föräldrarna matar ungarna, men honan ruvar ensam. Hanen kan mata honan under ruvningen.

Var den finns

Fälttips

1. Lyssna efter lätet. Det nasala 'kväk' är ofta det första som avslöjar en bergfink, särskilt i flockar.
2. Sök i bokskogar. Under höst och vinter är bokskogar med riklig tillgång på bokollon magneter för stora flockar av bergfinkar.
3. Titta efter vita övergumpen. När fåglar flyger upp från marken eller mellan träd, håll utkik efter den vita övergumpen – ett säkert tecken.
4. Besök fågelmatningar. Under vintern kan bergfinkar dyka upp vid fågelmatningar, särskilt om det finns solrosfrön eller havre.

Liknande arter

Snabba fakta

Häckningsområde:

Norra Europa och Asien

Övervintringsområde:

Södra Europa, Nordafrika, Asien

Huvudföda:

Insekter (sommar), frön (vinter)

Socialt beteende:

Mycket sällskaplig utanför häckningstid

Kännetecken:

Vit övergump, orangea vingband och bröst

Roliga fakta

• Bergfinken är känd för sina invasionsår, då enorma flockar kan dyka upp långt söderut från sina vanliga övervintringsområden, ofta drivna av brist på föda i norr eller exceptionellt god tillgång på bokollon i söder.
• Under övervintringen kan bergfinkar bilda blandflockar med bofinkar, men de håller sig ofta i separata grupper inom den större flocken.
• Hanens svarta huvud och mantel blir glänsande svarta under häckningssäsongen genom att de brungrå fjäderkanterna slits bort, snarare än genom en fullständig ruggning.
• Bergfinken är en av de vanligaste finkarterna i norra barrskogsbältet och dess population kan fluktuera kraftigt mellan åren beroende på tillgången på föda.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Passeriformes

Familj

Fringillidae

Släkte

Fringilla

Art

Fringilla montifringilla

Utforska Bergfink