Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen
Öppna appenOm arten
Bergfinken är en medelstor finkfågel känd för sin distinkta orangea färg på bröstet och vingbanden, särskilt tydlig hos hanen i häckningsdräkt. Den är en flyttfågel som häckar i norra barrskogsbältet och övervintrar i södra delar av Europa och Asien. Den är ofta sällskaplig och kan bilda mycket stora flockar under flyttning och övervintring.
Storlek och livslängd
- Längd
- 14-16 cm
- Vingbredd
- 25-28 cm
- Vikt
- 17-30 g
- Livslängd
- Upp till 10 år i det vilda
- Föda
- Allätare, främst frön och insekter
Fysiska kännetecken
- Fjäderdräkt
- Hanen i häckningsdräkt har svart huvud, nacke och mantel, orangefärgat bröst och skuldror, vit buk och övergump. Vingarna är svarta med ett tydligt orangefärgat vingband och ett vitt vingband. Honan och hanen i vinterdräkt är mer dämpade i färgerna, med brunt och grått på huvudet och ryggen, men behåller de orangea inslagen på bröstet och vingarna. Övergumpen är alltid vit hos båda könen och dräkterna.
- Näbbform
- Konisk och spetsig, anpassad för att äta frön. Näbben är gul med svart spets under häckningstid hos hanen, annars mörkare eller mer enfärgat gulaktig.
- Ögonfärg
- Mörkbrun
- Benfärg
- Brunaktig till mörkgrå
- Kännetecken
- Den vita övergumpen är ett mycket karaktäristiskt drag som syns tydligt i flykten. De orangea vingbanden och bröstet är också goda fältkännetecken.
- Ungfågelutseende
- Ungfåglar liknar honorna men är generellt mattare i färgerna, med mindre tydliga orangea inslag och mer diffusa teckningar.
- Säsongsförändringar
- Hanen genomgår en markant dräktförändring. I häckningsdräkt (vår och sommar) är huvudet, nacken och manteln glänsande svarta. I vinterdräkt (höst och vinter) är de svarta fjädrarna kantade med brungrått, vilket ger ett mer fjälligt och dämpat utseende. Honan och ungfåglarna har mindre uttalade säsongsförändringar, men deras färger kan också bli något klarare under häckningssäsongen.
- Könsdimorfism
- Ja, hanen är betydligt mer kontrastrik och färgstark i häckningsdräkt än honan och hanen i vinterdräkt. Honan är generellt mattare i färgerna med mer brunt och grått.
Så identifieras
- 1
Vit övergump
Det mest pålitliga kännetecknet, syns tydligt i flykten hos båda könen och alla åldrar. Ingen annan liknande fink har detta.
- 2
Orangea inslag
Särskilt på bröstet och vingbanden. Mest framträdande hos hanen i häckningsdräkt, men finns även hos honor och i vinterdräkt.
- 3
Näbbens färg
Gul näbb med svart spets hos häckande hanar är ett bra tecken. Annars mörkare eller mer enfärgat gulaktig.
- 4
Lockläte
Det nasala 'kväk' eller 'tjäck' är mycket karaktäristiskt och hörs ofta från flockar.
- 5
Flockbeteende
Utanför häckningssäsongen ses bergfinkar nästan alltid i flockar, ofta mycket stora, vilket är ett bra tecken.
Habitat och utbredning
- Biomer
- Barrskog, blandskog, fjällbjörkskog
- Utbredningsområde
- Häckar i norra Europa och Asien, från Skandinavien och österut genom Sibirien. Övervintrar i södra Europa, Nordafrika, Mellanöstern, Centralasien, Kina och Japan.
- Höjdintervall
- Från havsnivå upp till trädgränsen i fjällområden under häckningstid. Lägre höjder under flyttning och övervintring.
- Föredragna miljöer
- Under häckningstid föredrar den glesa barrskogar, fjällbjörkskogar och blandskogar, ofta nära myrar eller öppna ytor. Under flyttning och övervintring ses den ofta i jordbrukslandskap, parker, trädgårdar och lövskogar, särskilt där det finns tillgång till bokollon.
Beteende
- Aktivitetstid
- Dagaktiv (diurnal).
- Matvanor
- Bergfinken är en opportunistisk allätare. Under häckningssäsongen äter den främst insekter och deras larver, särskilt fjärilslarver, som den plockar från lövverk och marken. Utanför häckningssäsongen övergår den till en diet av frön, särskilt bokollon, men även frön från björk, al och gräs. Den söker ofta föda på marken i stora flockar.
- Socialt beteende
- Mycket sällskaplig utanför häckningssäsongen. Bildar ofta stora, ibland enorma, flockar som kan räkna tusentals eller till och med hundratusentals individer, särskilt vid övervintringsplatser med god tillgång på föda som bokskogar. Under häckningstid är den mer territoriell men kan häcka i lösa kolonier.
- Flygmönster
- Flykten är snabb och vågig, typisk för finkar, med korta perioder av snabba vingslag följt av en glidfas med hopfällda vingar. Den vita övergumpen är mycket framträdande i flykten.
- Flyttning
- En utpräglad flyttfågel. Flyttar söderut från häckningsområdena i september-november och återvänder i april-maj. Flyttningen sker ofta i stora flockar. Vissa år, särskilt när tillgången på bokollon är god i södra Skandinavien, kan stora mängder bergfinkar stanna kvar och övervintra längre norrut än vanligt (s.k. invasionsår).
- Revirbeteende
- Under häckningssäsongen försvarar hanen ett revir runt boet, men arten kan häcka i lösa kolonier där reviren är relativt små. Utanför häckningssäsongen är den inte territoriell.
Sång och läten
- Sång
- Sången är en kort, raspig och surrande ramsa, ofta beskriven som ett 'zrrrii' eller 'dzzzzzz'. Den är inte särskilt melodisk och kan påminna om en grönfinks sång men är mer nasal och raspig. Sången framförs ofta från en trädtopp.
- Läte
- Locklätet är ett karakteristiskt, nasalt och lite gnälligt 'kväk' eller 'tjäck', som ofta hörs i flykten och från flockar. Varningslätet är ett skarpare 'tjipp'.
- När den ljuder
- Sången hörs främst under häckningssäsongen, från ankomst i april till slutet av juni. Lockläten hörs året runt, särskilt under flyttning och i övervintrande flockar.
Häckning
- Häckningssäsong
- Maj till juli
- Bobygge
- Boet byggs av honan, ofta i en grenklyka i ett barrträd eller en björk, 2-10 meter över marken. Det är en kompakt skål av mossa, lavar, gräs och björknäver, fodrat med fjädrar, hår och spindelväv.
- Kullstorlek
- 4-7 ägg
- Beskrivning av ägg
- 4-7 ägg, blekt blågröna med rödbruna fläckar och streck, särskilt koncentrerade vid den trubbiga änden. Storlek ca 19 x 14 mm.
- Ruvningstid
- 11-12 dagar, utförs huvudsakligen av honan.
- Tid till flygfärdighet
- 12-13 dagar efter kläckning lämnar ungarna boet.
- Föräldraomsorg
- Båda föräldrarna matar ungarna, men honan ruvar ensam. Hanen kan mata honan under ruvningen.
Var den finns
Barrskog och fjällbjörkskog
Under häckningssäsongen i norra Sverige, Norge och Finland.
Jordbrukslandskap och bokskogar
Under flyttning och övervintring i södra Sverige och övriga Europa, särskilt där det finns tillgång till bokollon.
Fågelmatningar
Kan besöka fågelmatningar under vintern, särskilt vid kallt väder och snötäcke.
Fälttips
- Lyssna efter lätet. Det nasala 'kväk' är ofta det första som avslöjar en bergfink, särskilt i flockar.
- Sök i bokskogar. Under höst och vinter är bokskogar med riklig tillgång på bokollon magneter för stora flockar av bergfinkar.
- Titta efter vita övergumpen. När fåglar flyger upp från marken eller mellan träd, håll utkik efter den vita övergumpen – ett säkert tecken.
- Besök fågelmatningar. Under vintern kan bergfinkar dyka upp vid fågelmatningar, särskilt om det finns solrosfrön eller havre.
Liknande arter
Bofink
Fringilla coelebs
Bofinken saknar den vita övergumpen och de orangea vingbanden. Hanen har blågrått huvud och rödbrunt bröst, honan är mer enfärgat brun. Bofinken har också två vita vingband, medan bergfinken har ett orange och ett vitt. Bofinkens lockläte är ett tydligt 'fink-fink'.
Grönfink
Chloris chloris
Grönfinken är större och kraftigare, med en tjockare näbb. Den har tydliga gula inslag i vingar och stjärt, men saknar den vita övergumpen och de orangea färgerna. Grönfinkens sång är mer utdragen och surrande, och locklätet är ett mjukt 'djypp'.
Snabba fakta
- Häckningsområde:
- Norra Europa och Asien
- Övervintringsområde:
- Södra Europa, Nordafrika, Asien
- Huvudföda:
- Insekter (sommar), frön (vinter)
- Socialt beteende:
- Mycket sällskaplig utanför häckningstid
- Kännetecken:
- Vit övergump, orangea vingband och bröst
Roliga fakta
- Bergfinken är känd för sina invasionsår, då enorma flockar kan dyka upp långt söderut från sina vanliga övervintringsområden, ofta drivna av brist på föda i norr eller exceptionellt god tillgång på bokollon i söder.
- Under övervintringen kan bergfinkar bilda blandflockar med bofinkar, men de håller sig ofta i separata grupper inom den större flocken.
- Hanens svarta huvud och mantel blir glänsande svarta under häckningssäsongen genom att de brungrå fjäderkanterna slits bort, snarare än genom en fullständig ruggning.
- Bergfinken är en av de vanligaste finkarterna i norra barrskogsbältet och dess population kan fluktuera kraftigt mellan åren beroende på tillgången på föda.
Vetenskaplig klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Aves
- Ordning
- Passeriformes
- Familj
- Fringillidae
- Släkte
- Fringilla
- Art
- Fringilla montifringilla
Utforska Bergfink
Identifiera fåglar var som helst
Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.
