Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen
Öppna appenOm arten
Sparvugglan är Europas minsta uggla, känd för sin dagaktiva natur och aggressiva jaktstil trots sin ringa storlek. Den är en skicklig jägare av småfåglar och sorkar, och dess närvaro indikerar ofta en hälsosam skogsmiljö. Dess karaktäristiska sång är en serie visslingar som kan höras långt.
Storlek och livslängd
- Längd
- 15-19 cm
- Vingbredd
- 32-39 cm
- Vikt
- 50-80 g (hane), 60-90 g (hona)
- Livslängd
- Upp till 6-7 år i det vilda
- Föda
- Karnivor (småfåglar, sorkar, möss, insekter)
Fysiska kännetecken
- Fjäderdräkt
- Ovansidan är mörkbrun med vita fläckar, undersidan är vitaktig med mörkbruna längsgående streck. Huvudet är relativt litet och runt, utan örontofsar. Stjärten är kort med 3-5 ljusa tvärband. På nacken finns två tydliga, mörka fläckar omgivna av ljusare fjädrar, som liknar 'falska ögon'.
- Näbbform
- Kort, kraftig och starkt nedåtböjd näbb, gulaktig till grågul.
- Ögonfärg
- Ljust gula ögon med en intensiv blick.
- Benfärg
- Fjäderklädda ben och tår, gulaktiga klor med svarta spetsar.
- Kännetecken
- Liten storlek, dagaktivitet, avsaknad av örontofsar, de 'falska ögonen' i nacken, snabb och ryckig flykt, samt dess karaktäristiska visslande sång.
- Ungfågelutseende
- Ungfåglar liknar de vuxna men har en något mattare och mer diffus fläckning på ovansidan, samt finare streckning på undersidan. De 'falska ögonen' i nacken är mindre tydliga.
- Säsongsförändringar
- Inga betydande säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten.
- Könsdimorfism
- Honor är i genomsnitt något större och tyngre än hanar, men fjäderdräkten är identisk.
Så identifieras
- 1
Storlek och form
Leta efter en mycket liten uggla, inte mycket större än en koltrast, med ett relativt litet, runt huvud utan örontofsar.
- 2
Fjäderdräkt
Observera den mörkbruna ovansidan med vita fläckar och den vitaktiga undersidan med mörka längsgående streck. De 'falska ögonen' i nacken är ett unikt kännetecken.
- 3
Ögon
De ljust gula ögonen ger ett intensivt intryck.
- 4
Beteende
Sparvugglan är ofta dagaktiv, vilket är ovanligt för ugglor. Den sitter ofta öppet på en gren och spanar. Dess snabba, ryckiga flykt är också karaktäristisk.
- 5
Sång
Lyssna efter hanens monotona, visslande 'pyy-pyy-pyy-pyy...' som kan höras långt i skogen, särskilt under senvinter och vår.
Habitat och utbredning
- Biomer
- Barrskog, blandskog, fjällbjörkskog
- Utbredningsområde
- Förekommer i barrskogsbältet från Skandinavien och östra Europa genom Ryssland till Sibirien. I Europa främst i norra och centrala delarna, samt lokalt i bergstrakter som Alperna och Karpaterna.
- Höjdintervall
- Från havsnivå upp till trädgränsen, i Alperna upp till 1800-2000 meter över havet.
- Föredragna miljöer
- Gammal barrskog, gärna med inslag av lövträd och riklig tillgång på död ved för bohål. Föredrar skogar med öppna ytor för jakt och närhet till vatten.
Beteende
- Aktivitetstid
- Dagaktiv och skymningsaktiv (crepuscular).
- Matvanor
- Jagar främst i gryning och skymning, men är även aktiv under dagen, särskilt under häckningsperioden. Den sitter ofta på en exponerad gren och spanar efter byte. Jagar småfåglar (t.ex. mesar, finkar) och smågnagare (sorkar, möss). Kan även ta insekter och ödlor. Sparar ofta överskott av byte i håligheter i träd.
- Socialt beteende
- Lever solitärt utanför häckningssäsongen. Under häckningstiden bildar de monogama par.
- Flygmönster
- Snabb, rak och vågig flykt med snabba vingslag, ofta nära marken eller mellan träden. Kan ryckigt ändra riktning.
- Flyttning
- Huvudsakligen stannfågel, men kan utföra kortare förflyttningar under hårda vintrar eller vid brist på föda. Ungfåglar kan sprida sig över större områden.
- Revirbeteende
- Revirhävdande, särskilt under häckningssäsongen. Hanen markerar reviret med sin sång.
Sång och läten
- Sång
- Hanens sång är en serie av klara, monotona visslingar, 'pyy-pyy-pyy-pyy...', som upprepas med jämna mellanrum. Kan variera i tempo och styrka. Hörs främst i gryning och skymning, men även under dagen, särskilt under senvinter och vår.
- Läte
- Varningsläten är ett snabbt, hackande 'kvi-kvi-kvi'. Vid oro eller upphetsning kan den yttra ett gällt 'tjitt-tjitt'. Tiggarläten från ungfåglar är ett ihållande, pipande ljud.
- När den ljuder
- Främst under senvinter och vår (februari-maj) för att markera revir och locka partner. Även under hösten kan sången höras.
Häckning
- Häckningssäsong
- Mars-juli, med äggläggning i april-maj.
- Bobygge
- Häckar i gamla hackspettshål (främst större hackspett eller spillkråka) i träd, ofta barrträd. Använder sällan holkar. Ingen egentlig bobyggnad, äggen läggs direkt på botten av hålet.
- Kullstorlek
- 3-8 ägg
- Beskrivning av ägg
- 3-8 (vanligen 4-7) vita, runda ägg. Storlek ca 28 x 23 mm.
- Ruvningstid
- 28-29 dagar, utförs huvudsakligen av honan.
- Tid till flygfärdighet
- 28-34 dagar efter kläckning. Ungarna lämnar boet men matas av föräldrarna i ytterligare några veckor.
- Föräldraomsorg
- Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna, men honan ruvar och värmer dem mest intensivt. Hanen förser honan med mat under ruvningen.
Var den finns
Gammal barrskog
Sök i äldre granskogar och tallskogar, gärna med inslag av lövträd och död ved.
Skogsbryn och gläntor
De jagar ofta i skogsbryn och vid gläntor där småfåglar och sorkar är vanliga.
Fjällnära skog
I norra Sverige kan de hittas i fjällbjörkskogar och barrskogar nära fjällen.
Fälttips
- Lyssna efter sången. Den mest effektiva metoden är att lyssna efter hanens visslande sång under senvinter och vår, särskilt i gryning och skymning.
- Sök efter hackspettshål. Sparvugglan använder gamla hackspettshål för häckning och som daglega. Inspektera träd med sådana hål.
- Observera småfåglars beteende. Småfåglar som mesar och finkar kan varna för en sparvuggla genom att mobba den och varna med högljudda läten. Följ dessa varningsrop.
- Använd kikare. På grund av dess lilla storlek och kamouflage är en bra kikare nödvändig för att se detaljer.
Liknande arter
Pärluggla
Aegolius funereus
Pärlugglan är större (23-27 cm), har ett större, rundare huvud med tydlig ansiktsmask och mindre gula ögon. Dess sång är en serie dova 'po-po-po' toner, till skillnad från sparvugglans visslingar. Pärlugglan är strikt nattaktiv.
Minervauggla
Athene noctua
Minervaugglan är något större (21-23 cm), har en plattare huvudprofil och saknar de 'falska ögonen' i nacken. Den har också en mer upprätt hållning och en annan flyktstil. Förekommer i öppnare landskap.
Snabba fakta
- Storlek:
- Europas minsta uggla
- Aktivitet:
- Dagaktiv och skymningsaktiv
- Kännetecken:
- Falska ögon i nacken
- Sång:
- Monotona visslingar
- Diet:
- Småfåglar och sorkar
Roliga fakta
- Sparvugglan är känd för att lagra mat, särskilt under hösten och vintern, i håligheter i träd. Dessa 'skafferier' kan innehålla dussintals sorkar och småfåglar.
- Trots sin ringa storlek är sparvugglan en mycket aggressiv och effektiv jägare som inte tvekar att attackera byten som är nästan lika stora som den själv.
- De 'falska ögonen' i nacken tros vara en försvarsmekanism för att lura potentiella rovdjur att tro att ugglan ser dem, även när den har ryggen vänd mot dem.
- Sparvugglan kan ibland ses jaga i dagsljus, vilket är ovanligt för de flesta ugglor, och gör den till en spännande art att observera för fågelskådare.
Vetenskaplig klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Aves
- Ordning
- Strigiformes
- Familj
- Strigidae
- Släkte
- Glaucidium
- Art
- Glaucidium passerinum
Utforska Sparvuggla
Identifiera fåglar var som helst
Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.
