Vildkalkon

Om arten

Vildkalkonen är en stor, marklevande fågel som är ursprunglig i Nordamerika. Den är känd för sin imponerande storlek, distinkta fjäderdräkt och de hanars uppvisningsbeteende under parningstiden. Den är förfader till den domesticerade kalkonen och spelar en viktig ekologisk roll i sina naturliga livsmiljöer.

Storlek och livslängd

Längd

90-125 cm (hanar), 76-95 cm (honor)

Vingbredd

125-180 cm

Vikt

5-11 kg (hanar), 2.5-5.4 kg (honor)

Livslängd

3-5 år i det vilda, upp till 10-12 år i undantagsfall

Föda

Omnivor

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Hanar (kalkontuppar) har en iriserande fjäderdräkt med brons-, koppar-, guld-, grön- och rödaktiga nyanser. Ryggen är mörk med metallglans, vingarna är mörkbruna med ljusare band. Stjärtfjädrarna är mörkbruna med breda, ljusare band och ett brett svart band nära spetsen. Honor (kalkonhönor) är generellt mattare i färgen, med mer bruna och gråa toner, och saknar den starka metallglansen. De har också mindre framträdande 'skägg'.

Näbbform

Kort, kraftig och något nedåtböjd näbb, gråaktig till benvit.

Ögonfärg

Mörkbrun

Benfärg

Kraftiga, fjälliga ben, gråaktiga till rödaktiga. Hanar har sporrar på baksidan av benen.

Kännetecken

Hanar har en köttig, fjäderlös hals och huvud som kan ändra färg från rött till vitt och blått beroende på upphetsning. De har också en 'snodd' (caruncle) som hänger över näbben och en 'skägg' (beard) av grova, borstliknande fjädrar som växer från bröstet. Honor har mindre framträdande eller inga 'skägg' och mindre färgstarka huvuden.

Ungfågelutseende

Ungfåglar (poults) är täckta av dun, bruna med mörkare ränder. De utvecklar gradvis vuxen fjäderdräkt, men är mindre och har mindre utvecklade sekundära könskarakteristika än vuxna fåglar.

Säsongsförändringar

Fjäderdräkten ändras inte säsongsmässigt på ett dramatiskt sätt, men hanarnas färger på huvud och hals blir mer intensiva och framträdande under parningssäsongen.

Könsdimorfism

Mycket uttalad. Hanar är betydligt större, mer färgstarka, har 'skägg', sporrar och mer framträdande köttiga utväxter på huvudet och halsen. Honor är mindre, mattare i färgen och saknar oftast 'skägg' och sporrar.

Så identifieras

1. 1

   Storlek och form

   Vildkalkonen är en mycket stor, marklevande fågel med en kraftig kropp, lång hals och relativt litet huvud. Hanar är betydligt större än honor.

2. 2

   Fjäderdräkt

   Hanar har en iriserande, mörk fjäderdräkt med metalliska skiftningar i brons, koppar och grönt. Honor är mattare bruna och gråa.

3. 3

   Huvud och hals

   Fjäderlöst huvud och hals som kan ändra färg (rött, vitt, blått) hos hanar, särskilt under parningssäsongen. Hanar har också en 'snodd' och 'skägg'.

4. 4

   Läten

   Hanarnas distinkta 'gobble' är omisskännligt. Andra läten som 'yelps' och 'clucks' är också karaktäristiska.

5. 5

   Beteende

   Sökande efter föda på marken, ofta i flockar. Hanarnas uppvisningsbeteende med utbredda stjärtfjädrar och 'gobbling' under parningssäsongen är ett tydligt identifieringstecken.

Habitat och utbredning

Biomer

Lövskogar, blandskogar, barrskogar, skogsbryn, öppna fält och jordbruksmark.

Utbredningsområde

Södra Kanada, större delen av USA (exklusive delar av västkusten och öknar) och Mexiko. Introducerad till vissa delar av Europa och Nya Zeeland.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till cirka 3000 meter i bergiga områden.

Föredragna miljöer

Föredrar en mosaik av skog och öppna ytor, där skogen erbjuder skydd och sovplatser, och de öppna ytorna ger föda. De behöver också tillgång till vatten.

Beteende

Aktivitetstid

Diurna (dagaktiva). De tillbringar nätterna sovande i träd för att undvika rovdjur.

Matvanor

Vildkalkoner är opportunistiska omnivorer. De söker föda på marken och äter en mängd olika växter och smådjur. Dieten inkluderar ekollon, nötter, frön, bär, insekter (gräshoppor, skalbaggar), spindlar, sniglar, små ödlor och grodor. De använder sina kraftiga ben och fötter för att skrapa i marken efter föda.

Socialt beteende

Utanför parningssäsongen lever vildkalkoner ofta i könsspecifika flockar. Hanar bildar ungkarlsflockar, medan honor och deras ungar bildar egna flockar. Under parningssäsongen bryts flockarna upp och hanarna blir mer territoriella och uppvisningsbenägna.

Flygmönster

Trots sin storlek kan vildkalkoner flyga, men de gör det oftast bara korta sträckor för att undkomma rovdjur eller för att nå sovplatser i träd. De har en kraftfull, bullrig flykt med snabba vingslag följt av glidflygning.

Flyttning

Vildkalkoner är i allmänhet stannfåglar (residenta). De kan dock göra lokala förflyttningar mellan sommar- och vinterområden beroende på tillgången på föda och väderförhållanden.

Revirbeteende

Hanar är territoriella under parningssäsongen, där de etablerar och försvarar uppvisningsområden för att locka honor. Honor är inte territoriella men försvarar sina bon.

Häckning

Häckningssäsong

Mars till maj, beroende på geografisk plats.

Bobygge

Honan bygger ett grunt bo på marken, ofta väl dolt under buskar, fallna träd eller tät vegetation. Boet är en enkel fördjupning fodrad med löv, gräs och fjädrar.

Kullstorlek

8-15 ägg, vanligtvis 10-12.

Beskrivning av ägg

Äggen är ovala, gräddfärgade till ljusbruna med mörkare bruna fläckar och prickar. Storleken är cirka 6 x 4.5 cm.

Ruvningstid

25-30 dagar, utförs enbart av honan.

Tid till flygfärdighet

Ungarna (poults) är flygfärdiga efter cirka 10-14 dagar, men stannar med honan i flera månader, ofta tills nästa parningssäsong.

Föräldraomsorg

Endast honan tar hand om äggen och ungarna. Hon försvarar aggressivt boet och leder ungarna till födosöksområden. Hanarna spelar ingen roll i uppfostran av ungarna.

Var den finns

Fälttips

1. Tid på dagen. Vildkalkoner är mest aktiva under tidig morgon och sen eftermiddag, särskilt under parningssäsongen.
2. Lyssna efter läten. Lyssna efter hanarnas 'gobble' under våren. Detta är ofta det första tecknet på deras närvaro.
3. Spår och spillning. Leta efter stora fotspår med tre tår och distinkt spillning på marken, särskilt under träd där de sover.
4. Tålamod och kamouflage. Vildkalkoner är skygga. Använd kamouflage och rör dig tyst för att öka chanserna att se dem.
5. Använd kikare. En kikare är ovärderlig för att observera detaljer i fjäderdräkt och beteende på avstånd.

Liknande arter

Snabba fakta

Vetenskapligt namn:

Meleagris gallopavo

Familj:

Phasianidae

Diet:

Omnivor

Livsmiljö:

Skogar, skogsbryn, öppna fält

Status:

Least Concern

Kännetecken:

Storlek, hanarnas 'gobble', fjäderlöst huvud och hals

Roliga fakta

• Vildkalkonen är den enda hönsfågeln som är ursprunglig i Nordamerika.
• Benjamin Franklin föreslog att vildkalkonen skulle vara USA:s nationalfågel istället för den vithövdade havsörnen.
• Hanarnas 'skägg' är faktiskt modifierade fjädrar och kan bli upp till 30 cm långa.
• Vildkalkoner har utmärkt syn och hörsel, vilket gör dem svåra att smyga sig på.
• Det finns sex underarter av vildkalkon, var och en med något olika fjäderdräkt och utbredning.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Galliformes

Familj

Phasianidae

Släkte

Meleagris

Art

Meleagris gallopavo

Utforska Vildkalkon