Birdby LogoBirdby
Storspov (Numenius arquata)

Storspov

Nära hotad (Near Threatened)

Numenius arquata

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Storspoven är Europas största vadarfågel, känd för sin långa, nedåtböjda näbb och karakteristiska rop. Den är en flyttfågel som häckar i öppna landskap som våtmarker, hedar och jordbruksmark, och övervintrar längs kuster och flodmynningar.

Storlek och livslängd

Längd
50-60 cm (exklusive näbb)
Vingbredd
80-100 cm
Vikt
575-1000 g (hanar), 675-1200 g (honor)
Livslängd
Upp till 32 år i det vilda, men genomsnittligt 5-10 år.
Föda
Allätare, huvudsakligen insekter, maskar, kräftdjur, mollusker, men även bär och frön.

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Fjäderdräkten är övervägande gråbrun med mörkare streckning på ovansidan och ljusare, streckad undersida. Övergumpen är vit och tydlig i flykten. Vingundersidorna är vita med mörkare spetsar.
Näbbform
Mycket lång (10-19 cm), smal och tydligt nedåtböjd näbb. Färgen är mörk med en ljusare bas på undernäbben.
Ögonfärg
Mörkbrun iris.
Benfärg
Blågrå ben.
Kännetecken
Den långa, böjda näbben, den stora storleken, den vita övergumpen och de karaktäristiska ropen är de mest utmärkande dragen.
Ungfågelutseende
Ungfåglar liknar de vuxna men har en kortare och rakare näbb som gradvis böjs och växer till full längd under första året. Deras fjäderdräkt kan vara något mer enhetligt brunaktig.
Säsongsförändringar
Inga markanta säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Fjäderdräkten är likartad under häcknings- och vinterperioden, men kan vara något mer sliten mot slutet av häckningssäsongen.
Könsdimorfism
Honor är generellt något större än hanar och har ofta en längre näbb, men skillnaderna är subtila och svåra att se i fält.

Så identifieras

  1. 1

    Storlek och form

    Leta efter en mycket stor vadare med en lång hals och en karakteristiskt lång, nedåtböjd näbb. Den är den största vadaren i Europa.

  2. 2

    Fjäderdräkt

    Observera den gråbruna, streckade ovansidan och den ljusare, streckade undersidan. Den vita övergumpen är ett nyckelkännetecken, särskilt i flykten.

  3. 3

    Näbb

    Den långa, kraftigt nedåtböjda näbben är unik bland europeiska vadare och ett säkert identifieringsmärke.

  4. 4

    Läte

    Lyssna efter det vittljudande, flöjtande 'kurluu-ii' eller 'kuu-lii'. Detta är ofta det första som avslöjar storspovens närvaro.

  5. 5

    Beteende

    Se hur den söker föda genom att sticka ner näbben djupt i marken. I flykten är den kraftfull och direkt.

Habitat och utbredning

Biomer
Våtmarker, hedar, mossar, gräsmarker, jordbrukslandskap, flodmynningar och kuster.
Utbredningsområde
Häckar över stora delar av Europa och Asien. Övervintrar i Västeuropa, Medelhavsområdet, Afrika söder om Sahara, Mellanöstern och södra Asien.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 1000 meter i vissa bergsområden.
Föredragna miljöer
Öppna, fuktiga områden med låg vegetation för häckning. Under flyttning och övervintring föredrar de tidvattenområden, lerbankar och grunda kustområden.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv, men kan även söka föda under natten vid tidvattenområden.
Matvanor
Söker föda genom att sticka ner sin långa näbb i mjuk jord eller lera. Äter främst insektslarver, daggmaskar, kräftdjur, mollusker och småfisk. Kan även äta bär och frön, särskilt under hösten.
Socialt beteende
Häckar ofta i lösa kolonier eller enskilda par. Utanför häckningssäsongen bildar de stora flockar, särskilt vid rastplatser och övervintringsområden.
Flygmönster
Kraftfull och direkt flykt med djupa vingslag. I flykten syns den vita övergumpen tydligt. Kan glidflyga och cirkla högt under spelflykt.
Flyttning
Långflyttare. De flesta europeiska populationer flyttar söderut till Västeuropa, Medelhavsområdet och Afrika. Asiatiska populationer flyttar till södra Asien. Vårflyttningen sker från mars till maj, höstflyttningen från juli till oktober.
Revirbeteende
Häckande par är territoriella och försvarar sitt boområde mot inkräktare.

Sång och läten

Sång
Spelflykten ackompanjeras av en serie flöjtande, melankoliska och vittljudande visslingar, ofta beskrivna som 'kurluu-ii' eller 'kuu-lii'. Ljudet är mycket karakteristiskt och bär långt.
Läte
Varningsropet är ett skarpt 'kvitt-kvitt-kvitt' eller 'kvi-kvi-kvi'. Vid oro kan de även yttra ett mer utdraget 'kruu-ii'.
När den ljuder
Mest vokala under häckningssäsongen, särskilt under spelflykt och vid försvar av boet. Även under flyttning kan de höras, särskilt i flockar.

Häckning

Häckningssäsong
April till juli.
Bobygge
Boet är en enkel grop på marken, ofta väl dold i tät vegetation, fodrad med gräs och mossa. Båda föräldrarna deltar i bobygget.
Kullstorlek
Vanligtvis 4 ägg.
Beskrivning av ägg
Vanligtvis 4 ägg, päronformade, olivgröna till brungula med mörka fläckar och streck.
Ruvningstid
27-29 dagar. Båda föräldrarna ruvar, men honan oftast mer.
Tid till flygfärdighet
Ungarna är flygfärdiga efter cirka 32-38 dagar. De är borymmare och lämnar boet kort efter kläckning.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna tar hand om ungarna. Hanen tar ofta ett större ansvar för ungarna efter att de kläckts, medan honan kan lämna området tidigare.

Var den finns

Våtmarker och mossar

Under häckningssäsongen är öppna våtmarker, mossar och fuktiga hedar utmärkta platser att hitta storspoven.

Jordbrukslandskap

Fuktiga ängar och betesmarker i jordbrukslandskap kan också hysa häckande storspovar.

Kuster och flodmynningar

Under flyttning och övervintring samlas storspovar i stora flockar vid tidvattenområden, lerbankar och grunda kustområden.

Fälttips

  1. Lyssna efter lätet. Storspovens karakteristiska flöjtande rop är ofta det första tecknet på dess närvaro, särskilt under häckningssäsongen.
  2. Använd kikare. För att uppskatta näbbens längd och böjning samt se den vita övergumpen i flykten är en bra kikare nödvändig.
  3. Besök rätt tid på året. För häckande fåglar, besök lämpliga habitat under våren och försommaren. För flockar, besök kustområden under höst och vinter.
  4. Var tålmodig och diskret. Storspovar kan vara skygga. Rör dig lugnt och undvik att störa dem, särskilt under häckning.

Liknande arter

Småspov

Numenius phaeopus

Småspoven är betydligt mindre, har en kortare och mer jämnt böjd näbb, och saknar den vita övergumpen (har istället en streckad övergump). Den har också tydliga mörka hjässband och en ljusare central hjässlinje.

Myrspov

Limosa lapponica

Myrspoven har en lång, men uppåtböjd näbb (storspoven har nedåtböjd). Den är också mindre och har en mer kompakt kroppsform. I häckningsdräkt är myrspoven tegelröd på undersidan, vilket storspoven aldrig är.

Snabba fakta

Längd:
50-60 cm
Vingspann:
80-100 cm
Näbblängd:
10-19 cm
Häckningshabitat:
Våtmarker, hedar, fuktiga ängar
Övervintringshabitat:
Kuster, flodmynningar
IUCN Status:
Nära hotad
Kännetecken:
Lång, nedåtböjd näbb, vit övergump, flöjtande läte

Roliga fakta

  • Storspoven har den längsta näbben av alla vadare i Europa, vilket gör den unik i sitt födosök.
  • Dess vetenskapliga namn 'Numenius arquata' betyder 'ny-måne-formad' (syftar på näbbens form) och 'bågig', vilket också refererar till näbben.
  • Storspoven är en viktig indikatorart för hälsan hos våtmarker och gräsmarker, och dess minskning är en varningssignal för dessa ekosystem.
  • I vissa kulturer har storspovens rop associerats med melankoli eller sorg på grund av dess vittljudande och klagande karaktär.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Charadriiformes
Familj
Scolopacidae
Släkte
Numenius
Art
Numenius arquata

Utforska Storspov

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen