Birdby LogoBirdby
Talgoxe (Parus major)

Talgoxe

Livskraftig (Least Concern)

Parus major

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Talgoxen är en av de mest välkända och spridda fågelarterna i Europa och Asien. Den är en robust och aktiv mesfågel, känd för sin distinkta sång och sin förmåga att anpassa sig till olika miljöer, inklusive mänskliga bosättningar. Den är en vanlig gäst vid fågelbord under vintern.

Storlek och livslängd

Längd
13.5-15 cm
Vingbredd
22-26 cm
Vikt
14-22 g
Livslängd
2-3 år (upp till 15 år i undantagsfall)
Föda
Allätare (främst insekter och spindlar under häckningssäsongen, frön, nötter och talg under vintern)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Huvudet och strupen är glänsande svart med vita kinder. Ryggen är olivgrön, vingarna är blågrå med ett vitt vingband, och stjärten är blågrå med vita yttre stjärtpennor. Undersidan är gul med ett brett, svart längsgående band från strupen ner till buken.
Näbbform
Kort, konisk och spetsig, svartaktig.
Ögonfärg
Mörkbrun
Benfärg
Blågrå
Kännetecken
Den svarta huvudkappan, vita kinderna och det svarta bandet på den gula undersidan är mycket karaktäristiska. Det vita vingbandet är också ett bra kännetecken.
Ungfågelutseende
Ungfåglar liknar honorna men har mattare färger. De vita kinderna är ofta gulaktiga, och det svarta bandet på undersidan är mindre tydligt och mer gråaktigt. Ryggen är också mattare grön.
Säsongsförändringar
Inga markanta säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Fjäderdräkten kan dock bli något mattare och mer sliten mot slutet av häckningssäsongen innan ruggningen.
Könsdimorfism
Hanen har ett bredare och mer intensivt svart band på undersidan som sträcker sig ända ner mellan benen, medan honans band är smalare och ofta avsmalnande mot buken. Hanens färger är generellt sett mer intensiva.

Så identifieras

  1. 1

    Storlek och form

    En medelstor, robust mesfågel med proportionerligt stort huvud och kort stjärt.

  2. 2

    Huvud och kinder

    Glänsande svart huvudkappe och strupe, kontrasterande skarpt mot de vita kinderna.

  3. 3

    Undersida

    Ljust gul undersida med ett tydligt, brett svart band som löper från strupen ner till buken. Bandet är bredare hos hanen.

  4. 4

    Rygg och vingar

    Olivgrön rygg och blågrå vingar med ett tydligt vitt vingband.

  5. 5

    Sång

    Lyssna efter den karaktäristiska, upprepade 'ti-ta-ti-ta' eller 'ti-ti-ty' visslingen.

  6. 6

    Beteende

    Ofta aktivt födosökande i träd, hängande upp och ner. Kommer gärna till fågelbord.

Habitat och utbredning

Biomer
Lövskogar, blandskogar, parker, trädgårdar, jordbrukslandskap med träd, stadsmiljöer.
Utbredningsområde
Stora delar av Europa, Nordafrika och Asien, från Brittiska öarna i väster till Stilla havet i öster.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 2000 meter, lokalt högre i vissa bergskedjor.
Föredragna miljöer
Föredrar områden med god tillgång på träd för födosök och häckning, men är mycket anpassningsbar och trivs även i tätbebyggda områden så länge det finns vegetation.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv (diurnal).
Matvanor
Födosöker aktivt i träd och buskar, ofta hängande upp och ner från grenar. Äter insekter, spindlar, larver och andra små ryggradslösa djur. Under höst och vinter kompletterar den med frön, nötter och talg. Kan hamstra mat i barkspringor.
Socialt beteende
Häckar i par. Utanför häckningssäsongen bildar de ofta små flockar, ibland tillsammans med andra mesarter, för att söka föda.
Flygmönster
Vågig och snabb flykt med snabba vingslag. Flyger ofta korta sträckor mellan träd och buskar.
Flyttning
Främst stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde. I norra delar av utbredningsområdet kan vissa individer flytta söderut under stränga vintrar, men detta är ingen regelbunden långdistansflytt.
Revirbeteende
Häckande par är territoriella och försvarar sitt revir mot andra talgoxar.

Sång och läten

Sång
Sången är mycket varierande men ofta karaktäristisk med en upprepad, klar och metallisk två- eller trestavig vissling, som kan beskrivas som 'ti-ta-ti-ta' eller 'ti-ti-ty-ti-ti-ty'. Den kan variera i tempo och tonhöjd och har många dialekter.
Läte
Har ett brett spektrum av lockläten. Vanliga är ett skarpt 'pink' eller 'tink', ett rullande 'tschrr' och ett varnande 'sitt-sitt-sitt'.
När den ljuder
Sjunger främst under häckningssäsongen, från senvinter till sommar. Lockläten hörs året runt.

Häckning

Häckningssäsong
April till juli, ofta två kullar per säsong.
Bobygge
Häckar i håligheter, oftast i trädhål, men även i holkar, brevinkast och andra skyddade utrymmen. Boet byggs av honan och består av mossa, gräs, hår, fjädrar och spindelväv.
Kullstorlek
Vanligtvis 7-12 ägg, men kan variera från 5 till 14.
Beskrivning av ägg
7-12 ägg, vita med rödbruna fläckar, särskilt i den bredare änden. Storlek ca 18 x 13 mm.
Ruvningstid
12-15 dagar, huvudsakligen utförd av honan.
Tid till flygfärdighet
18-21 dagar efter kläckning. Ungarna matas av båda föräldrarna.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna och försvara boet. Efter att ungarna lämnat boet fortsätter föräldrarna att mata dem under en kort period.

Var den finns

Trädgårdar och parker

Mycket vanlig i bebyggda områden där det finns träd och buskar, särskilt om det finns fågelmatning.

Löv- och blandskogar

Föredrar skogar med inslag av lövträd, där den kan hitta insekter och häckningsplatser i trädhål.

Fågelbord

En av de vanligaste besökarna vid fågelbord under vinterhalvåret, där den gärna äter frön, nötter och talg.

Fälttips

  1. Lyssna efter sången. Talgoxens sång är mycket distinkt och hörs ofta långt innan fågeln syns. Lär dig känna igen dess 'ti-ta-ti-ta' vissling.
  2. Besök fågelbord. Under vintern är fågelbord en utmärkt plats att observera talgoxar på nära håll.
  3. Sök i trädtoppar. Talgoxar födosöker ofta högt upp i träd, så titta noga bland grenarna, särskilt där de hänger upp och ner.
  4. Var tålmodig. De är aktiva och rörliga fåglar, så en stunds tyst observation kan belönas med goda vyer.

Liknande arter

Blåmes

Cyanistes caeruleus

Blåmesen är mindre, har blå hjässa, blå vingar och stjärt, samt en vit kind med ett svart ögonstreck. Den saknar det breda svarta bandet på undersidan som talgoxen har.

Svartmes

Periparus ater

Svartmesen är mindre och har en svart hjässa med en vit nackfläck, samt två vita vingband. Den har inte den gula undersidan eller det svarta bandet som talgoxen har.

Entita

Poecile palustris

Entitan har en helsvart hjässa utan vita kinder, en brunaktig rygg och en enfärgad gråvit undersida. Den saknar talgoxens gula färg och svarta band.

Snabba fakta

Svenskt namn:
Talgoxe
Vetenskapligt namn:
Parus major
Familj:
Paridae (Mesar)
Längd:
13.5-15 cm
Vingspann:
22-26 cm
Vikt:
14-22 g
Diet:
Insekter, spindlar, frön, nötter, talg
Häckning:
Håligheter, holkar
Ägg per kull:
7-12
Status:
Livskraftig

Roliga fakta

  • Talgoxen är känd för sin förmåga att härma andra fåglars läten och har en mycket varierad sångrepertoar.
  • Under vintern kan talgoxar bilda blandflockar med andra mesarter, som blåmesar och svartmesar, för att effektivare hitta föda och skydd.
  • De är mycket intelligenta fåglar och har observerats använda verktyg, till exempel för att öppna nötter.
  • Talgoxen är en av de vanligaste fåglarna vid svenska fågelbord och är lätt att känna igen för de flesta.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Paridae
Släkte
Parus
Art
Parus major

Utforska Talgoxe

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen