Birdby LogoBirdby
Gråsparv (Passer domesticus)

Gråsparv

Livskraftig (Least Concern)

Passer domesticus

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Gråsparven är en liten, robust och social tätting som är starkt associerad med mänskliga bosättningar. Den är en av världens mest spridda fågelarter och har anpassat sig väl till urbana och agrara miljöer. Känd för sin kvittrande sång och sin förmåga att utnyttja mänskliga resurser.

Storlek och livslängd

Längd
14-16 cm
Vingbredd
21-25 cm
Vikt
24-39 g
Livslängd
3-7 år (upp till 13 år i undantagsfall)
Föda
Allätare, huvudsakligen frön och spannmål, men även insekter, bär och hushållsavfall.

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Hanen har en grå hjässa, kastanjebruna nack- och sidohalsband, svarta kinder och strupe, samt en gråvit undersida. Ryggen är brunstreckad. Honan är mer diskret färgad med en brunaktig ovansida med mörka streck, gråbrun undersida och en tydlig ljus ögonbrynsstreck. Ungfåglar liknar honan men är ofta mattare i färgerna.
Näbbform
Kort, konisk och kraftig näbb, anpassad för att krossa frön. Svart hos hanen under häckningstid, annars mörkbrun. Brunaktig hos honan.
Ögonfärg
Mörkbrun
Benfärg
Brunrosa
Kännetecken
Hanens tydliga teckning med grå hjässa, svarta kinder och strupe är karaktäristisk. Honans ljusa ögonbrynsstreck är ett bra fältkännetecken.
Ungfågelutseende
Ungfåglar liknar honan men har en mattare och mindre definierad teckning. Deras näbb är ofta ljusare.
Säsongsförändringar
Inga större säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Hanens svarta näbb blir mörkare under häckningssäsongen.
Könsdimorfism
Tydlig. Hanen är mer kontrastrik och färggrann med grå hjässa, svarta kinder och strupe. Honan är mer enfärgat brunaktig.

Så identifieras

  1. 1

    Storlek och form

    Liten, knubbig tätting med kort, kraftig näbb. Typisk sparvform.

  2. 2

    Hanens fjäderdräkt

    Leta efter den grå hjässan, kastanjebruna nacken, svarta kinderna och strupen. Ryggen är brunstreckad.

  3. 3

    Honans fjäderdräkt

    Honan är mer diskret brunaktig med en tydlig ljus ögonbrynsstreck. Saknar hanens svarta teckningar.

  4. 4

    Läte

    Det karakteristiska 'tjipp-tjipp-tjipp' eller 'tjirp-tjirp' är ett säkert tecken. Ofta högljudd och social.

  5. 5

    Beteende och habitat

    Finns nästan alltid i närheten av mänskliga bosättningar, ofta i flockar, och söker föda på marken eller vid fågelbord.

Habitat och utbredning

Biomer
Tempererade, subtropiska och tropiska biomer. Starkt kopplad till mänskliga miljöer.
Utbredningsområde
Ursprungligen Europa, Asien och Nordafrika. Introducerad och etablerad i Nord- och Sydamerika, Australien, Nya Zeeland och delar av Afrika söder om Sahara, vilket gör den till en av världens mest spridda fågelarter.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 4500 meter i Himalaya.
Föredragna miljöer
Städer, byar, jordbrukslandskap, gårdar, trädgårdar och andra områden med mänsklig närvaro. Sällan i täta skogar eller obebodda vildmarksområden.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv (diurnal).
Matvanor
Söker föda på marken, i buskar och vid fågelbord. Äter främst frön, spannmål, insekter (särskilt under häckningstid för att mata ungarna), bär och hushållsavfall. Kan vara aggressiv vid födokällor.
Socialt beteende
Mycket social. Lever ofta i kolonier och bildar stora flockar, särskilt utanför häckningssäsongen. Kan uppträda aggressivt mot artfränder vid födokällor och boplatser.
Flygmönster
Snabb, direkt och något ryckig flykt med snabba vingslag. Flyger ofta i små flockar mellan födokällor och skydd.
Flyttning
Stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde. Vissa populationer i norra delar kan göra kortare förflyttningar söderut under stränga vintrar, men ingen regelbunden långdistansflyttning.
Revirbeteende
Häckande par försvarar ett litet område runt boet, men är annars inte starkt territoriella. Födosök sker ofta i grupp.

Sång och läten

Sång
En enkel, monoton och upprepad serie av kvittrande och tjippande ljud. Saknar en distinkt melodiös sång. Låter ofta som 'tjipp-tjipp-tjipp' eller 'tjirp-tjirp'.
Läte
Det vanligaste lätet är ett kort, skarpt 'tjipp' eller 'tjirp', som används som kontaktläte och varningsläte. Kan också yttra ett mer upphetsat 'tjipp-tjipp-tjipp' vid oro eller i sociala interaktioner.
När den ljuder
Hörs året runt, men mest intensivt under häckningssäsongen på våren och sommaren. Särskilt högljudd i kolonier och vid födokällor.

Häckning

Häckningssäsong
Mars-augusti, med variation beroende på geografisk plats och klimat. Ofta 2-3 kullar per säsong.
Bobygge
Bygger slarviga, kupolformade bon av gräs, strån, fjädrar, snören och annat tillgängligt material. Placeras ofta i håligheter i byggnader (takpannor, ventiler, väggsprickor), holkar, träd, buskar eller under broar. Kan häcka i kolonier.
Kullstorlek
3-7 ägg, vanligast 4-6.
Beskrivning av ägg
4-6 ägg, vita eller gråaktiga med gråbruna eller gråvioletta fläckar och prickar, ofta tätare i den trubbiga änden. Storlek ca 22 x 15 mm.
Ruvningstid
10-14 dagar, huvudsakligen av honan men hanen kan också bidra.
Tid till flygfärdighet
14-17 dagar efter kläckning. Ungarna matas av båda föräldrarna.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna deltar i bobygge, ruvning och matning av ungarna. Ungarna är beroende av föräldrarna en tid efter att de lämnat boet.

Var den finns

Städer och byar

Mycket vanlig i stadsparker, trädgårdar, innergårdar och vid byggnader.

Jordbrukslandskap

Förekommer ofta vid gårdar, ladugårdar och i anslutning till åkrar.

Fågelbord

En av de vanligaste besökarna vid fågelbord, särskilt under vintern.

Fälttips

  1. Lyssna efter lätet. Gråsparvens kvittrande läte är mycket karaktäristiskt och hörs ofta innan fågeln ses.
  2. Sök nära människor. De är synantroper, vilket betyder att de trivs i mänskliga miljöer. Titta på byggnader, i buskar nära hus och på marken där människor rör sig.
  3. Besök fågelbord. Under vinterhalvåret är fågelbord en utmärkt plats att observera gråsparvar, ofta i stora antal.
  4. Studera könsskillnader. Öva på att skilja hanar från honor, då de har tydliga skillnader i fjäderdräkten.

Liknande arter

Pilfink

Passer montanus

Pilfinken har en tydlig brun hjässa (inte grå som gråsparvshanen), en svart kindfläck (gråsparvshanen har svarta kinder utan fläck), och två vita vingband (gråsparven har ett otydligare). Pilfinken saknar också gråsparvshanens svarta strupe. Honan och ungfågeln av pilfink liknar gråsparvshanen mer än gråsparvshonan, men har alltid den bruna hjässan och svarta kindfläcken.

Gulsparv

Emberiza citrinella

Gulsparven är större, har en längre stjärt och är tydligt gulaktig i fjäderdräkten, särskilt hanen. Den har också en annorlunda sång och lever oftare i öppna landskap med buskar snarare än direkt i mänskliga bosättningar.

Snabba fakta

Status i Sverige:
Minskande, men fortfarande vanlig
Häckningssäsong:
Mars-augusti
Antal kullar:
2-3 per år
Föda:
Frön, spannmål, insekter
Socialt beteende:
Mycket social, lever i flockar

Roliga fakta

  • Gråsparven är en av de mest spridda fågelarterna i världen, delvis tack vare mänsklig hjälp med introduktioner till nya kontinenter.
  • Trots sin utbredning har gråsparvspopulationerna minskat i många delar av Europa, inklusive Sverige, vilket har lett till oro och forskning om orsakerna.
  • Gråsparven är känd för sin förmåga att anpassa sig till olika dieter och miljöer, vilket har bidragit till dess framgång som art.
  • Hanens svarta strupe och bröstfläck, den så kallade 'haklappen', är en statussymbol. Större haklapp indikerar ofta en mer dominant hane.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Passeridae
Släkte
Passer
Art
Passer domesticus

Utforska Gråsparv

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen