Birdby LogoBirdby
Gransångare (Phylloscopus collybita)

Gransångare

Livskraftig

Phylloscopus collybita

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Gransångaren är en liten, nätt och ganska oansenlig sångare som främst identifieras via sin karaktäristiska sång. Den är en av de tidigaste flyttfåglarna som återvänder till norra Europa på våren. Trots sitt namn finns den i en rad olika habitat.

Storlek och livslängd

Längd
10-12 cm
Vingbredd
15-21 cm
Vikt
6-9 gram
Livslängd
2-3 år (högst observerade är 10 år)
Föda
Insekter, spindlar och deras larver. Undantagsvis bär under hösten.

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Generellt sett matt olivgrönbrun ovansida och gråvit till blekt gulvit undersida. Ljust, men ofta otydligt, ögonbrynsstreck. Mörkare ben. Färgen kan variera något mellan underarterna. Ingen tydlig vingband, men fjäderkanterna kan ge ett diffusare intryck. Vingtopparna är ofta mörkare och mer spetsiga än hos lövsångaren.
Näbbform
Nätt, spetsig och mörk. Överkäken ofta mörkare än underkäken, som kan vara något ljusare vid basen.
Ögonfärg
Mörkbrun
Benfärg
Mörk, oftast svartbrun. Detta är ett viktigt kännetecken för att skilja den från lövsångaren.
Kännetecken
Dess oansenliga fjäderdräkt gör att den ofta förväxlas med lövsångaren. De mest avgörande kännetecknen är sången, lätet, de mörka benen, den mörkare strupen och en generellt sett mindre rundad form, särskilt huvudet. Vingprojektionen (avståndet mellan tertialerna och vingens spets) är också längre än hos lövsångaren.
Ungfågelutseende
Ungfåglarna liknar de vuxna, men kan vara något ljusare och 'färskare' i färgerna, ibland med en svagare gul anstrykning på undersidan, särskilt på bröstet och flankerna direkt efter att de lämnat boet.
Säsongsförändringar
Plumagen blir något mer sliten och blek under sommarens gång. Efter häckningen ruggar fåglarna och får en fräschare fjäderdräkt som är något ljusare olivgrönbrun inför höstflyttningen.
Könsdimorfism
Ingen markant skillnad i fjäderdräkt mellan hanar och honor.

Så identifieras

  1. 1

    Sång

    Det säkraste kännetecknet. Det monotona 'tjiff-tjaff, tjiff-tjaff' är omisskännligt. Observera tempot och rytmen.

  2. 2

    Lockläte

    Ett mjukt, fallande 'huit' eller 'hooit' hjälper till att skilja den från lövsångarens stigande 'huitt'.

  3. 3

    Benfärg

    Mörka ben är ett mycket tillförlitligt kännetecken (jämfört med lövsångarens ljusa ben), men kan vara svårt att se i skugga eller under dåliga ljusförhållanden.

  4. 4

    Vingprojektion

    Längre vingprojektion (avståndet från de längsta tertialfjädrarnas spets till vingens spets av de yttersta handpennorna) jämfört med lövsångaren. Kräver god syn eller kikare.

  5. 5

    Allmänt intryck

    Gransångaren ger ofta ett mer kompakt och rundhuvat intryck, ibland med en mörkare 'hals' eller strupe, ibland lite 'sotigare' i färgerna än lövsångaren. Rörelsemönstret är livligt och konstant.

Habitat och utbredning

Biomer
Tempererade och boreala skogar, parker, trädgårdar, buskmarker.
Utbredningsområde
Palearktis, från Västeuropa över Asien till östra Sibirien. Övervintrar i södra Europa, Nordafrika och söderut till tropiska Afrika, samt i Mellanöstern och södra Asien.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till trädgränsen, men främst i låglandsområden och kulliga landskap.
Föredragna miljöer
Föredrar barrskog, blandskog men även lövskog med undervegetation. Trivs också i parker och trädgårdar med tät buskage, ofta nära vatten. Viktigt med inslag av träd och buskar för födosök och skydd.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv.
Matvanor
Födosöker aktivt i träd- och buskkronor. Plockar insekter från lövverk och grenar, ibland gör den korta 'flugsnapparattacker' i luften. Är ständigt i rörelse.
Socialt beteende
Under häckningstiden är hanarna territoriella. Utanför häckningstiden kan de ses i mindre, lösa flockar, ofta tillsammans med andra småfåglar, under flyttningen och på övervintringsplatserna.
Flygmönster
Snabb och lite ryckig flykt inom träd och buskar. Långdistansflygningen under migration är mer direkt och energisparande.
Flyttning
Långflyttare. Anländer till häckningsplatserna i norra Europa tidigt på våren (mars-april). Flyttar söderut under sensommaren och hösten (augusti-oktober) för att övervintra i Medelhavsområdet, Nordafrika och södra delar av Asien.
Revirbeteende
Hanarna är territoriella under häckningsperioden och markerar sitt revir med sång.

Sång och läten

Sång
Den karaktäristiska sången är ett relativt monotont upprepande av 'tjiff-tjaff, tjiff-tjaff', ibland med snabbare tempo och variationer som 'tschiff-tschaff-tschiff-tschiff-tschaff'. Sången är enkel men entydig och är det säkraste kännetecknet.
Läte
Locklätet är ett mjukt, fallande 'huit' eller 'hooit', vilket skiljer sig från lövsångarens mer stigande 'huitt'. Kan också ha ett mer strävt varningsläte.
När den ljuder
Sjunger intensivt från ankomsten på våren fram till slutet av juni, ibland även i juli. Kan höras igen under höstflyttningen men mer sporadiskt. Locklätet kan höras året runt.

Häckning

Häckningssäsong
April-juli i norra Europa, med topp i maj-juni.
Bobygge
Boet byggs av honan, oftast lågt i tät vegetation på marken eller i en buske. Det är kupolformat med en sidoingång, byggt av gräs, löv och mossa, fodrat med fina grässtrån och fjädrar.
Kullstorlek
4-7 ägg, vanligast 5-6.
Beskrivning av ägg
4-7 ägg, vita med rödbruna eller mörka prickar, ofta koncentrerade vid den trubbiga änden.
Ruvningstid
13-15 dagar, huvudsakligen utförd av honan.
Tid till flygfärdighet
12-15 dagar efter kläckning. Ungarna matas av båda föräldrarna.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna hjälps åt med att mata ungarna. Hanen kan ibland vakta reviret medan honan ruvar eller bygger bo. Ofta två kullar per säsong, särskilt i södra delen av utbredningsområdet.

Var den finns

Skog

Barr- och blandskogar med rik undervegetation är utmärkta platser. Föredrar kanter snarare än täta, mörka skogar.

Parker och Trädgårdar

Stora parker och trädgårdar med buskar och träd, särskilt de som gränsar till vildvuxnare områden.

Våtmarker

Kan även ses i fuktigare miljöer med buskage och sly längs vattendrag och sjökanter.

Fälttips

  1. Lyssna efter sången. Det är otroligt mycket lättare att hitta gransångaren genom att lyssna efter dess karaktäristiska sång än att försöka se den. Sången är ofta det första tecknet på dess närvaro.
  2. Sök i lövverket. Gransångare är små och ständigt i rörelse högt upp i träd och buskar. Rikta kikaren mot områden där du hör sången och leta efter små rörelser i lövverket.
  3. Tidig fågelskådning. De är bland de första flyttfåglarna som anländer på våren, ofta redan i mars eller början av april, långt innan lövsångaren. Att vara ute tidigt på säsongen ökar chanserna att se de allra första individerna.
  4. Tålamod. Om du hör en gransångare, stanna upp och vänta tyst. Den kommer så småningom att röra sig i en position där den blir synlig, även om det bara är för ett ögonblick.

Liknande arter

Lövsångare

Phylloscopus trochilus

Generellt ljusare och mer grönaktig fjäderdräkt, med ljusa gulbruna ben (undantag finns). Har ett mer definierat och längre ögonbrynsstreck. Sången är en fallande, melodiös ramsa, och locklätet är ett stigande 'huitt'. Har kortare vingprojektion och ett rundare huvud.

Grönsångare

Phylloscopus sibilatrix

Större än gransångaren, med en tydligt ljusgul strupe och olivgrön ovansida. Dess sång är en karaktäristisk drill som accelererar och avslutas med ett upprepat 'sip-sip-sip'. Har också kraftigare ben.

Bergsångare

Phylloscopus bonelli

Har ett blekare utseende med gråbrun ovansida och vita undersida. Saknar den gröna tonen. Dess sång är också en snabb drill men låter torrare och mer metallisk än grönsångaren. Sällsynt gäst i norra Europa.

Snabba fakta

Snabbaste ankomst:
En av de tidigaste vårflyttfåglarna i norra Europa.
Huvudsakligt kännetecken:
Sången 'tjiff-tjaff'.
Benfärg:
Mörka ben.
Föda:
Nästan uteslutande insekter.

Roliga fakta

  • Gransångarens vetenskapliga namn, 'collybita', kommer från grekiska och betyder 'växlare' eller 'myntbörs', vilket anspelar på sångens repetitiva, nästan klingande ljud – som pengar som byts.
  • Trots namnet 'gransångare' är den inte strikt bunden till gran. Den kan hittas i en mängd olika trädbevuxna biotoper, och namnet kan härröra från dess allmänna preferens för barrskog i vissa delar av utbredningsområdet, eller helt enkelt att sången associerades med dessa miljöer.
  • Flera underarter finns, till exempel den sibiriska gransångaren (Phylloscopus collybita tristis) eller den iberiska gransångaren (Phylloscopus collybita ibericus), vilka har distinkta sånger och ibland även färgskillnader.
  • Honan bygger boet helt ensam och ruvar äggen. Hanen bidrar främst med att sjunga och försvara reviret, men hjälper till med att mata ungarna.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Phylloscopidae
Släkte
Phylloscopus
Art
Phylloscopus collybita

Utforska Gransångare

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen