Birdby LogoBirdby
Grönsångare (Phylloscopus sibilatrix)

Grönsångare

Least Concern

Phylloscopus sibilatrix

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Grönsångaren är en liten, slank och livlig sångare som kännetecknas av sin klargröna ovansida, vita undersida och tydliga gula strupe och bröst. Den är känd för sin distinkta sång som består av två delar: en accelererande drill och en mer melankolisk, fallande vissling. Den är en långflyttare som tillbringar vintrarna i tropiska Afrika.

Storlek och livslängd

Längd
11-12.5 cm
Vingbredd
19-24 cm
Vikt
8-13 g
Livslängd
2-3 år (upp till 8 år i undantagsfall)
Föda
Insektätare

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Ovansidan är ljust grönaktig, ofta med en gulaktig ton. Undersidan är vit, med en tydligt gul strupe och övre bröst. Ögonbrynsstrecket är gult och tydligt. Vingpennorna är mörka med ljusa kanter, vilket ger vingarna ett grönt intryck. Benen är ljusa, ofta gulaktiga eller ljust bruna.
Näbbform
Liten, tunn och spetsig, anpassad för att fånga insekter. Färgen är mörkbrun till svart på ovansidan och ljusare, ofta gulaktig, på undersidan.
Ögonfärg
Mörkbrun.
Benfärg
Ljusgul till ljust brunaktig.
Kännetecken
Klargrön ovansida, vit undersida, tydligt gult ögonbrynsstreck, gul strupe och övre bröst. Ljusa ben. Den långa handpenneprojektionen (längden på de yttersta vingpennorna bortom tertialerna) är ett viktigt fältkännetecken.
Ungfågelutseende
Ungfåglar liknar de vuxna men kan ha en något mattare fjäderdräkt och mindre intensivt gula partier.
Säsongsförändringar
Inga markanta säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Fjäderdräkten kan dock bli något mer sliten och mattare under häckningssäsongen.
Könsdimorfism
Ingen tydlig sexuell dimorfism i fjäderdräkten; hanar och honor ser likadana ut.

Så identifieras

  1. 1

    Fjäderdräkt

    Leta efter den klargröna ovansidan, vita undersidan och den tydligt gula strupen och övre bröstet. Det gula ögonbrynsstrecket är också ett bra kännetecken.

  2. 2

    Benfärg

    Grönsångaren har ljusa, ofta gulaktiga eller ljust bruna ben, till skillnad från lövsångarens och gråsångarens mörkare ben.

  3. 3

    Sång

    Lyssna efter den unika tvådelade sången: en accelererande drill följt av en fallande vissling. Detta är ofta det säkraste sättet att identifiera arten.

  4. 4

    Handpenneprojektion

    Observera längden på de yttersta vingpennorna som sticker ut bortom tertialerna. Grönsångaren har en relativt lång handpenneprojektion jämfört med andra sångare i släktet Phylloscopus.

  5. 5

    Beteende

    Den är en aktiv och rörlig fågel som ständigt söker efter insekter i trädens kronor.

Habitat och utbredning

Biomer
Lövskogar, blandskogar, parker och större trädgårdar.
Utbredningsområde
Häckar i större delen av Europa, från Storbritannien och Frankrike i väster, österut genom Central- och Östeuropa till västra Sibirien. Saknas i södra Medelhavsområdet och norra Skandinavien. Övervintrar i tropiska Afrika söder om Sahara.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 1800 meter i vissa bergsområden.
Föredragna miljöer
Föredrar öppna, ljusa lövskogar, särskilt bok- och ekskogar, med sparsam undervegetation. Trivs även i blandskogar och större parker med gamla träd. Viktigt med en öppen markyta under trädkronorna.

Beteende

Aktivitetstid
Diurnal (dagaktiv).
Matvanor
Insektätare. Födosöker aktivt i trädens kronor, ofta genom att plocka insekter från löv och grenar. Kan även göra korta utfall i luften för att fånga flygande insekter. Äter en mängd olika insekter och deras larver, spindlar och andra små ryggradslösa djur.
Socialt beteende
Under häckningssäsongen är de territoriella och lever i par. Utanför häckningssäsongen, särskilt under flyttningen, kan de ses i små grupper eller tillsammans med andra småfåglar.
Flygmönster
Snabb och smidig flykt, ofta med korta, ryckiga rörelser mellan grenarna. Under flyttningen är flykten mer direkt och uthållig.
Flyttning
Långflyttare. Anländer till häckningsområdena i Europa i april-maj och flyttar söderut till tropiska Afrika i augusti-september. Flyttar främst nattetid.
Revirbeteende
Hanarna etablerar och försvarar revir under häckningssäsongen, främst genom sång.

Sång och läten

Sång
Sången är mycket karakteristisk och består av två delar. Först en accelererande, vibrerande drill som låter som 'zip-zip-zip-zip-zip-zip-ziiiiip', följt av en mer melankolisk, fallande vissling 'tyy-tyy-tyy-tyy-tyy'. Sången är ofta mycket högljudd och kan höras på långt håll.
Läte
Locklätet är ett mjukt, tvåstavigt 'dy-li' eller 'tju-ii'. Varningslätet är ett skarpt 'tjipp'.
När den ljuder
Sången hörs främst under häckningssäsongen, från ankomst i april/maj till juli. Hanarna sjunger intensivt för att attrahera honor och markera revir.

Häckning

Häckningssäsong
Maj till juli.
Bobygge
Boet byggs av honan på marken, väl dolt i tät vegetation, ofta vid basen av en buske eller ett träd. Det är ett kupolformat bo med en sidoingång, byggt av gräs, mossa, löv och rötter, fodrat med finare material som hår och fjädrar.
Kullstorlek
1 kull per säsong, ibland 2.
Beskrivning av ägg
5-7 ägg, vita med små rödbruna fläckar, särskilt koncentrerade vid den trubiga änden. Storlek ca 16 x 12 mm.
Ruvningstid
12-14 dagar, utförs av honan.
Tid till flygfärdighet
12-14 dagar efter kläckning lämnar ungarna boet.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna matar ungarna, men honan ruvar ensam.

Var den finns

Lövskogar

Särskilt bok- och ekskogar med öppen undervegetation.

Blandskogar

Om lövträd dominerar eller finns i betydande mängd.

Parker och större trädgårdar

Med gamla, höga träd och en lummig miljö.

Fälttips

  1. Lyssna efter sången. Grönsångarens sång är mycket distinkt och ofta det första som avslöjar dess närvaro. Lär dig känna igen den accelererande drillen och den efterföljande visslingen.
  2. Sök i trädtopparna. De födosöker ofta högt upp i lövträdens kronor. Använd kikare för att få en bättre bild.
  3. Besök rätt habitat. Fokusera på ljusa lövskogar under häckningssäsongen (maj-juli).
  4. Tålamod. De är små och rörliga, så tålamod och en god kikare är nyckeln till att få syn på dem.

Liknande arter

Lövsångare

Phylloscopus trochilus

Lövsångaren är mer brunaktig på ovansidan och har mörkare ben. Dess sång är en mjuk, melankolisk och fallande strof, helt annorlunda än grönsångarens. Lövsångaren har kortare handpenneprojektion.

Gråsångare

Phylloscopus collybita

Gråsångaren är mer gråbrun på ovansidan och har mörkare ben. Dess sång är ett upprepat 'tjiff-tjaff'. Gråsångaren har kortare handpenneprojektion.

Snabba fakta

Sång:
Tvådelad: accelererande drill följt av fallande vissling.
Habitat:
Lövskogar, blandskogar.
Föda:
Insekter.
Benfärg:
Ljusgul till ljust brunaktig.
Flyttning:
Långflyttare till tropiska Afrika.

Roliga fakta

  • Grönsångaren är en av de sångare som har den längsta handpenneprojektionen i förhållande till sin storlek, vilket är ett viktigt fältkännetecken.
  • Trots sitt namn är grönsångaren inte alltid den grönaste av sångarna; lövsångaren kan ibland uppfattas som grönare, men grönsångarens gula strupe och ljusa ben är unika.
  • Hanarna anländer till häckningsplatserna före honorna och etablerar revir genom intensiv sång.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Phylloscopidae
Släkte
Phylloscopus
Art
Phylloscopus sibilatrix

Utforska Grönsångare

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen