Gröngöling

Om arten

Gröngölingen är en stor och markant hackspett, känd för sin övervägande gröna fjäderdräkt och sitt karaktäristiska skrattande läte. Den tillbringar mycket tid på marken i jakt på myror, vilket skiljer den från många andra hackspettar som främst söker föda i träd. Den är en stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde.

Storlek och livslängd

Längd

31-33 cm

Vingbredd

40-42 cm

Vikt

150-250 g

Livslängd

Upp till 15 år i det vilda

Föda

Insektätare, specialiserad på myror och deras larver och puppor. Äter även andra insekter, bär och frukter.

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Vuxna fåglar har en övervägande grön ovansida, ljusare grågrön undersida och en gulgrön övergump som är tydlig i flykten. Huvudet är grått med en svart tygel och en röd hjässa. Hanen har en röd fläck i det svarta mustaschstrecket, medan honan har ett helsvart mustaschstreck. Ungfåglar är mer fläckiga och streckade.

Näbbform

Kraftig, mejselformad näbb, mörkgrå till svartaktig.

Ögonfärg

Ljus iris, ofta vitaktig eller ljusblå.

Benfärg

Gråaktiga ben och fötter.

Kännetecken

Grön fjäderdräkt, röd hjässa, svart tygel, gulgrön övergump, och det karaktäristiska skrattande lätet. Tillbringar mycket tid på marken.

Ungfågelutseende

Ungfåglar är mer mattgröna och har tydliga mörka tvärband och fläckar på undersidan, samt en mindre distinkt röd hjässa. Mustaschstrecket är också fläckigt snarare än rent svart eller rött/svart.

Säsongsförändringar

Inga markanta säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten.

Könsdimorfism

Hanen har en röd fläck i det svarta mustaschstrecket, honan har ett helsvart mustaschstreck. I övrigt är könen lika.

Så identifieras

1. 1

   Färg

   Leta efter den övervägande gröna fjäderdräkten, särskilt den gulgröna övergumpen som syns tydligt i flykten.

2. 2

   Huvudteckning

   Observera den röda hjässan och den svarta tygeln. Kontrollera mustaschstrecket för att skilja könen åt: rött i svart för hane, helsvart för hona.

3. 3

   Läte

   Lyssna efter det karaktäristiska, skrattande 'kly-kly-kly-kly-kly' som är mycket distinkt.

4. 4

   Beteende

   Se om fågeln tillbringar tid på marken, grävande efter myror, vilket är typiskt för gröngölingen.

5. 5

   Flykt

   Notera den vågiga flykten, med korta glidfasar.

Habitat och utbredning

Biomer

Lövskogar, blandskogar, parker, trädgårdar, fruktodlingar och öppna landskap med spridda träd.

Utbredningsområde

Stora delar av Europa, från södra Skandinavien och Storbritannien i norr, söderut till Iberiska halvön och österut till västra Ryssland och Kaukasus. Saknas på Irland och i norra Skandinavien.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till cirka 2000 meter i bergiga områden.

Föredragna miljöer

Föredrar områden med gamla träd, särskilt lövträd, och tillgång till öppna gräsytor med riklig förekomst av myror. Gärna parker och trädgårdar nära mänsklig bebyggelse.

Beteende

Aktivitetstid

Dagaktiv (diurnal).

Matvanor

Specialiserad på att äta myror, som den gräver fram ur myrstackar och underjordiska bon med sin kraftiga näbb och långa, klibbiga tunga. Den kan också äta andra insekter, larver, bär och frukter, särskilt under vintern.

Socialt beteende

Lever oftast ensam eller i par under häckningssäsongen. Inte särskilt social utanför häckningstiden.

Flygmönster

Vågig flykt, typisk för hackspettar, med några snabba vingslag följt av en kort glidfas med hopfällda vingar.

Flyttning

Stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde. Ungfåglar kan göra kortare spridningsrörelser.

Revirbeteende

Revirhävdande under häckningssäsongen, försvarar sitt revir med läten och ibland aggressiva uppvisningar.

Häckning

Häckningssäsong

April till juni.

Bobygge

Häckar i bohålor som hackas ut i gamla, ofta murkna, lövträd. Båda könen deltar i uthackningen av hålan, vilket kan ta upp till en månad. Hålan är oftast 2-10 meter över marken.

Kullstorlek

1 kull per år, med 3-11 ägg.

Beskrivning av ägg

3-11 (vanligen 5-7) vita, glänsande ägg.

Ruvningstid

17-19 dagar, utförs av båda föräldrarna.

Tid till flygfärdighet

21-24 dagar efter kläckning lämnar ungarna boet.

Föräldraomsorg

Båda föräldrarna ruvar äggen och matar ungarna. Ungarna matas huvudsakligen med myror.

Var den finns

Fälttips

1. Lyssna efter lätet. Gröngölingen är ofta lättare att höra än att se. Lär dig dess skrattande läte för att lokalisera den.
2. Sök på marken. Till skillnad från många andra hackspettar söker gröngölingen ofta föda på marken. Håll utkik efter den på gräsmattor och öppna ytor.
3. Titta efter myrstackar. Där det finns myrstackar finns det en god chans att hitta en gröngöling som söker föda.
4. Var tålmodig. Gröngölingen kan vara skygg, så tålamod och en kikare är bra hjälpmedel.

Liknande arter

Snabba fakta

Huvudföda:

Myror

Kännetecknande läte:

Skrattande 'kly-kly-kly'

Färg:

Grön med röd hjässa

Häckningsplats:

Bohålor i gamla träd

Migration:

Stannfågel

Roliga fakta

• Gröngölingen har en extremt lång tunga, upp till 10 cm, som den använder för att fånga myror djupt inne i deras bon.
• Dess vetenskapliga namn, Picus viridis, betyder 'grön hackspett'.
• Till skillnad från många andra hackspettar trummar gröngölingen sällan på träd, utan förlitar sig mer på sitt högljudda läte för kommunikation.
• Gröngölingen är en viktig indikatorart för ekosystemets hälsa, då den är beroende av gamla träd och en rik insektsfauna.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Piciformes

Familj

Picidae

Släkte

Picus

Art

Picus viridis

Utforska Gröngöling