Birdby LogoBirdby
Svartkronad mes (Poecile atricapillus)

Svartkronad mes

Livskraftig (Least Concern)

Poecile atricapillus

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Svartkronad mes är en liten, robust tätting som är välkänd för sin distinkta svarta hätta och haklapp, vita kinder och gråaktiga fjäderdräkt. Den är en vanlig och omtyckt fågel i Nordamerika, känd för sin nyfikna natur och sin förmåga att anpassa sig till mänskliga miljöer. Den är en stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde och spelar en viktig ekologisk roll som insektsätare.

Storlek och livslängd

Längd
12-15 cm
Vingbredd
16-21 cm
Vikt
9-14 g
Livslängd
2-3 år (upp till 12 år i undantagsfall)
Föda
Allätare (främst insekter, spindlar, frön, bär och talg)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Vuxna fåglar har en glänsande svart hätta som sträcker sig från näbben till nacken, en svart haklapp under näbben och vita kinder som kontrasterar skarpt mot det svarta. Ryggen är gråaktig, vingarna och stjärten är mörkgrå med ljusare kanter på vingpennorna. Undersidan är vitaktig med en buff-färgad eller rostfärgad nyans på flankerna. Vissa underarter kan ha mer uttalad buff-färgning.
Näbbform
Kort, konisk och spetsig näbb, svart till färgen.
Ögonfärg
Mörkbrun.
Benfärg
Mörkgrå till svartaktig.
Kännetecken
Den svarta hättan och haklappen i kombination med de vita kinderna är de mest utmärkande dragen. Den relativt långa stjärten och den kompakta kroppsformen är också typiska. Den har en liten, men robust kroppsbyggnad.
Ungfågelutseende
Ungfåglar liknar de vuxna men kan ha en något mattare svart hätta och haklapp, och den buff-färgade nyansen på flankerna kan vara mindre framträdande. Deras fjäderdräkt är generellt sett mjukare och mindre definierad.
Säsongsförändringar
Inga betydande säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Fjäderdräkten kan dock bli något sliten och blekt under sommaren innan ruggningen på hösten.
Könsdimorfism
Ingen tydlig sexuell dimorfism i fjäderdräkten; hanar och honor ser i stort sett identiska ut.

Så identifieras

  1. 1

    Hätta och haklapp

    Leta efter den distinkta glänsande svarta hättan och den svarta haklappen som kontrasterar skarpt mot de vita kinderna. Detta är det mest utmärkande draget.

  2. 2

    Färg på flankerna

    Observera den buff-färgade eller rostfärgade nyansen på flankerna. Detta kan vara en ledtråd för att skilja den från Karolinamesen, som har mindre eller ingen sådan färgning.

  3. 3

    Sång och läten

    Lyssna efter den klara, visslande 'fee-bee' sången och det karakteristiska 'chick-a-dee-dee-dee' lätet. Ljuden är ofta det säkraste sättet att skilja den från liknande arter.

  4. 4

    Beteende

    Se hur den rör sig. Svartkronad mes är mycket aktiv, födosöker akrobatiskt i träd och buskar, ofta hängande upp och ner. Den är också nyfiken och kan komma nära människor.

Habitat och utbredning

Biomer
Lövskogar, blandskogar, barrskogar, parker, trädgårdar och förortsområden.
Utbredningsområde
Stora delar av Nordamerika, från Alaska och Kanada söderut genom USA till norra Kalifornien, Arizona, New Mexico och Appalacherna.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 2000 meter, beroende på region.
Föredragna miljöer
Föredrar områden med en blandning av träd och buskar, särskilt de med döda eller ruttnande träd för bohålor. Finns ofta nära vattenkällor.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv (diurnal).
Matvanor
Födosöker aktivt i träd och buskar, ofta hängande upp och ner från grenar. Äter en mängd olika insekter och spindlar, särskilt under häckningssäsongen. Under vintern utgör frön, bär och talg en större del av dieten. De är kända för att lagra mat i barkspringor och andra gömställen för senare konsumtion.
Socialt beteende
Utanför häckningssäsongen bildar de ofta små, löst sammansatta flockar, ibland tillsammans med andra mesarter och småfåglar. De är sociala och kommunicerar ofta med varandra genom olika läten. Under häckningssäsongen är de monogama och territoriella.
Flygmönster
Flykten är snabb och oregelbunden med snabba vingslag, ofta i korta, böljande bågar mellan träd och buskar.
Flyttning
Mestadels stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde. Vissa nordliga populationer kan dock genomföra korta, oregelbundna flyttningar söderut under hårda vintrar eller vid brist på föda (irruptiva rörelser).
Revirbeteende
Under häckningssäsongen försvarar paret ett revir runt boet. Utanför häckningssäsongen är de mindre territoriella och rör sig i flockar.

Sång och läten

Sång
Sången är en klar, visslande 'fee-bee' eller 'fee-bee-bee', där den första tonen är högre än den andra. Variationer förekommer, ibland med tre toner.
Läte
Det mest kända lätet är ett snabbt, upprepat 'chick-a-dee-dee-dee', som gett arten dess engelska namn. Antalet 'dee'-stavelser kan variera och indikerar ofta graden av fara eller upphetsning. Har även en mängd andra kontaktläten och varningsrop.
När den ljuder
Vokaliserar året runt, men sången hörs oftast under häckningssäsongen på våren och försommaren. Kontaktläten hörs dagligen, särskilt när de födosöker i flock.

Häckning

Häckningssäsong
April till juli, med en topp i maj-juni.
Bobygge
Häckar i naturliga håligheter i träd, gamla hackspettshål eller i holkar. Honan gräver ofta ut eller utvidgar håligheten i ruttnande trä. Boet byggs av mossa, barkbitar, gräs, hår och fjädrar.
Kullstorlek
1 kull per år, men kan lägga en andra kull om den första misslyckas.
Beskrivning av ägg
4-9 ägg (vanligtvis 6-8), vita med små rödbruna fläckar, särskilt runt den bredare änden. Äggen är ovala och glänsande.
Ruvningstid
12-13 dagar, utförs huvudsakligen av honan.
Tid till flygfärdighet
12-16 dagar efter kläckning. Ungarna matas av båda föräldrarna och stannar i familjegruppen en tid efter att de lämnat boet.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna. Honan ruvar äggen, medan hanen förser henne med mat. Efter kläckning hjälps båda åt att föda upp ungarna.

Var den finns

Löv- och blandskogar

Dessa är primära habitat där de födosöker och häckar, särskilt områden med äldre träd och död ved.

Parker och trädgårdar

De är vanliga i förortsområden och parker, särskilt om det finns träd, buskar och fågelmatare.

Fågelmatare

Svartkronad mes är en frekvent besökare vid fågelmatare, särskilt under vintern, där de gärna äter solrosfrön och talg.

Fälttips

  1. Lyssna efter läten. Deras distinkta 'chick-a-dee-dee-dee' läte är ofta det första tecknet på deras närvaro. Lär dig känna igen deras sång för att lättare lokalisera dem.
  2. Sök i trädtoppar och buskar. De är aktiva födosökare och rör sig ständigt i grenverk. Titta noga i lövverk och på grenar, ofta högt upp men även i lägre buskar.
  3. Besök fågelmatare. Om du har en fågelmatare med solrosfrön eller talg, är chansen stor att du får se svartkronad mes, särskilt under de kallare månaderna.
  4. Var tyst och stilla. Deras nyfikenhet gör att de ofta kommer närmare om du är tyst och inte gör plötsliga rörelser.

Liknande arter

Karolinames

Poecile carolinensis

Karolinamesen är mycket lik svartkronad mes men är generellt något mindre och har en kortare stjärt. Den mest tillförlitliga skillnaden är sången: Karolinamesen har en fyrtonig sång 'fee-bee-fee-bay' medan svartkronad mes har en två- eller tretonig 'fee-bee' eller 'fee-bee-bee'. Dessutom har Karolinamesen mindre tydliga ljusa kanter på vingpennorna och en mindre uttalad buff-färgning på flankerna.

Bergsmes

Poecile gambeli

Bergsmesen har också en svart hätta och vita kinder, men den har en tydlig svart ögonmask som sträcker sig bakåt från ögat, vilket svartkronad mes saknar. Dessutom har bergsmesen en gråare rygg och mindre buff-färgning på flankerna.

Gråhuvad mes

Poecile cinctus

Gråhuvad mes har en gråbrun hätta istället för svart, och en brunaktig rygg. Den är också större och mer robust än svartkronad mes. Dess utbredningsområde överlappar endast i de nordligaste delarna av svartkronad mesens utbredning.

Snabba fakta

Kännetecken:
Svart hätta och haklapp, vita kinder, buff-färgade flanker.
Sång:
'Fee-bee' eller 'fee-bee-bee'.
Läte:
'Chick-a-dee-dee-dee'.
Diet:
Insekter, spindlar, frön, bär, talg.
Häckning:
Hålor i träd, holkar.
Status:
Livskraftig.

Roliga fakta

  • Svartkronad mes har en anmärkningsvärd förmåga att minnas platser där den har lagrat mat. De kan komma ihåg tusentals gömställen under vintern.
  • Deras 'chick-a-dee-dee-dee' läte är inte bara ett kontaktläte; antalet 'dee'-stavelser kan indikera storleken på ett rovdjur. Fler 'dee' betyder större fara.
  • De kan sänka sin kroppstemperatur under kalla nätter för att spara energi, ett fenomen som kallas torpor.
  • Svartkronad mes är känd för sin nyfikenhet och oräddhet, och kan ibland äta direkt från en människas hand.
  • De är en av de mest studerade fågelarterna i Nordamerika, vilket har bidragit mycket till vår förståelse av fåglars kognition och beteende.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Paridae
Släkte
Poecile
Art
P. atricapillus

Utforska Svartkronad mes

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen