Talltita

Om arten

Talltitan (Poecile montanus) är en liten, robust tätting som tillhör familjen mesar. Den är känd för sin karakteristiska svarta hjässa och haklapp, samt sin gråbruna fjäderdräkt. Talltitan är en stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde och är väl anpassad till kalla klimat. Den är en vanlig och uppskattad besökare vid fågelmatningar under vintern.

Storlek och livslängd

Längd

11.5-13 cm

Vingbredd

19-22 cm

Vikt

9-14 g

Livslängd

2-5 år (upp till 11 år i undantagsfall)

Föda

Allätare (främst insekter, spindlar, frön och bär)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Ovansidan är gråbrun, undersidan är smutsvit med en svag beige ton på flankerna. Hjässan är matt svart och sträcker sig ner till nacken. En tydlig svart haklapp finns under näbben. Kinderna är vita. Vingpennorna och stjärtpennorna är mörkare gråbruna med ljusare kanter.

Näbbform

Kort, konisk och spetsig, svartaktig.

Ögonfärg

Mörkbrun.

Benfärg

Mörkgrå till svartaktig.

Kännetecken

Den mattsvarta hjässan som sträcker sig ner i nacken, den svarta haklappen, de vita kinderna och avsaknaden av ljus vingpanel (till skillnad från entita).

Ungfågelutseende

Ungfåglar liknar de vuxna men har ofta en något mattare fjäderdräkt och en mindre definierad svart haklapp. Hjässan kan vara mer sotbrun än matt svart.

Säsongsförändringar

Inga markanta säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Fjäderdräkten kan dock bli något mer sliten och blekt under sommaren innan ruggningen.

Könsdimorfism

Ingen tydlig sexuell dimorfism i fjäderdräkten; hanar och honor ser likadana ut.

Så identifieras

1. 1

   Hjässa och nacke

   Observera den mattsvarta hjässan som sträcker sig långt ner i nacken, vilket ger ett 'nackigt' intryck. Detta skiljer den från entitan som har en glansigare, mer avgränsad svart hjässa.

2. 2

   Haklapp

   Den svarta haklappen under näbben är tydlig och väl avgränsad.

3. 3

   Kinder

   De vita kinderna kontrasterar tydligt mot den svarta hjässan och haklappen.

4. 4

   Fjäderdräktens färg

   Gråbrun ovansida och smutsvit undersida med en svag beige ton på flankerna. Avsaknad av tydliga vingband.

5. 5

   Läte

   Lyssna efter det hesa, nasala 'ziz-ziz-ziz' eller 'tschä-tschä-tschä' som är ett av de bästa fältkännetecknen för att skilja den från entitan. Sången är en enkel, upprepad vissling 'tii-tii-tii'.

6. 6

   Habitat

   Talltitan föredrar ofta barrskog och blandskog, särskilt med inslag av gran och fuktiga områden, medan entitan oftare finns i lövskog och parker.

Habitat och utbredning

Biomer

Boreal skog, tempererad skog, blandskog, barrskog, lövskog.

Utbredningsområde

Stora delar av Europa och Asien. Från Storbritannien och Skandinavien österut genom Ryssland till Stilla havet, samt söderut till Medelhavsområdet och Himalaya. I Sverige finns den i hela landet, men är vanligast i barrskogar.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till trädgränsen, i vissa områden upp till 2000-3000 meter över havet.

Föredragna miljöer

Föredrar barrskogar, blandskogar och äldre lövskogar med inslag av gran och tall. Trivs i fuktiga områden med riklig undervegetation och död ved. Ofta nära myrar och vattendrag. Besöker även trädgårdar och parker, särskilt under vintern.

Beteende

Aktivitetstid

Dagaktiv (diurnal).

Matvanor

Söker föda aktivt i träd och buskar, ofta hängande upp och ner. Äter främst insekter och spindlar under sommaren. Under hösten och vintern övergår dieten till frön, bär och knoppar. Hamstrar stora mängder frön och insekter i barkspringor, mossor och lav för att klara vintern. Besöker gärna fågelmatningar.

Socialt beteende

Utanför häckningssäsongen ses de ofta i små flockar, ibland tillsammans med andra mesarter som blåmes och talgoxe. Under häckningstiden är de monogama och revirhävdande.

Flygmönster

Snabb, fladdrande flykt med korta glid. Ofta korta flygsträckor mellan träd och buskar.

Flyttning

Stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde. Vissa populationer i norra delar kan göra kortare förflyttningar söderut under stränga vintrar (invasionsår), men detta är inte en regelbunden migration.

Revirbeteende

Häckande par är revirhävdande och försvarar sitt häckningsområde mot andra talltitor.

Häckning

Häckningssäsong

April till juli, med en topp i maj-juni.

Bobygge

Häckar i håligheter i träd, ofta i gamla hackspettshål eller naturliga sprickor. Föredrar mjukt, ruttet trä där de kan gräva ut eller utvidga en hålighet. Boet byggs av mossa, lav, hår och fjädrar. Båda föräldrarna deltar i bobygget.

Kullstorlek

Vanligtvis 6-9 ägg, men kan variera mellan 5 och 11.

Beskrivning av ägg

6-9 ägg, vita med små rödbruna fläckar, särskilt koncentrerade vid den bredare änden. Storlek ca 16 x 12 mm.

Ruvningstid

13-15 dagar, utförs huvudsakligen av honan.

Tid till flygfärdighet

17-20 dagar efter kläckning. Ungarna matas av båda föräldrarna.

Föräldraomsorg

Båda föräldrarna matar ungarna och tar hand om dem en tid efter att de lämnat boet.

Var den finns

Fälttips

1. Lyssna efter lätet. Talltitan är ofta lättare att höra än att se. Lär dig dess hesa 'ziz-ziz-ziz' för att lokalisera den.
2. Sök i barrträd. Fokusera din sökning i granar och tallar, där den ofta födosöker i de yttre grenarna.
3. Besök fågelmatningar. Under vintern är fågelmatningar ett utmärkt ställe att observera talltitor på nära håll.
4. Tålamod och stillhet. Talltitor är små och rörliga. Sitt stilla och vänta på att de ska komma närmare eller bli synliga.
5. Kolla efter hamstrande. Under hösten kan du se talltitor hamstra frön i barkspringor, vilket är ett karaktäristiskt beteende.

Liknande arter

Snabba fakta

Vetenskapligt namn:

Poecile montanus

Familj:

Paridae (mesar)

Storlek:

11.5-13 cm

Vikt:

9-14 g

Diet:

Insekter, spindlar, frön, bär

Habitat:

Barr- och blandskogar

Status:

Livskraftig (Least Concern)

Migration:

Stannfågel

Roliga fakta

• Talltitan är en mästare på att hamstra mat. Den kan gömma tusentals frön och insekter under hösten och har ett utmärkt minne för att hitta dem igen, även under snötäcke.
• Namnet 'montanus' i det vetenskapliga namnet betyder 'från bergen', vilket återspeglar dess preferens för höglänta eller skogiga områden.
• Talltitan kan gräva ut sina egna bohålor i mjukt, ruttet trä, vilket är ovanligt bland mesar som oftast använder befintliga håligheter.
• Trots att talltitan och entitan är mycket lika till utseendet, är de genetiskt distinkta arter och hybridiserar sällan.
• Under kalla vinternätter kan talltitor sänka sin kroppstemperatur (torpor) för att spara energi.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Passeriformes

Familj

Paridae

Släkte

Poecile

Art

Poecile montanus

Utforska Talltita