Birdby LogoBirdby

Rödmaskad parakit

Nära hotad (Near Threatened)

Psittacula erythrogenys

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Rödmaskad parakit är en medelstor papegojfågel som kännetecknas av sin övervägande gröna fjäderdräkt och distinkta röda ansiktsmask hos hanen. Den är känd för sin sociala natur och högljudda läten. Arten är endemisk för Filippinerna och är en populär burfågel, vilket tyvärr bidrar till trycket på vilda populationer.

Storlek och livslängd

Längd
30-33 cm (inklusive stjärt)
Vingbredd
Cirka 45-50 cm
Vikt
100-130 g
Livslängd
15-20 år i det vilda, upp till 30 år i fångenskap
Föda
Herbivor (främst frön, frukter, nötter, blommor och nektar)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Huvudsakligen grön fjäderdräkt. Hanen har en distinkt röd mask som täcker pannan, tygeln, kinderna och hakan. Denna röda färg sträcker sig även till nacken och övre bröstet. Vingpennorna är mörkare, ofta med blåaktiga inslag. Undersidan är ljusare grön. Honan saknar den röda ansiktsmasken och har istället en grönaktig eller gråaktig fjäderdräkt i ansiktet och på halsen, ibland med en svag rosa anstrykning. Vissa honor kan ha en antydan till rött på pannan. Stjärten är lång och avsmalnande, grön med blå spets.
Näbbform
Kraftig, krokig näbb. Övernäbben är rödaktig med en gulaktig spets, medan undernäbben är mörkare, ofta svartaktig eller mörkbrun.
Ögonfärg
Gulaktig iris med en grå ögonring
Benfärg
Gråaktig
Kännetecken
Hanens klarröda ansiktsmask är det mest utmärkande draget. Den långa, avsmalnande stjärten är också karaktäristisk för Psittacula-släktet.
Ungfågelutseende
Ungfåglar liknar honorna men har en mattare grön fjäderdräkt och en blekare näbb. Den röda masken hos unga hanar utvecklas gradvis under det första året.
Säsongsförändringar
Inga betydande säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten.
Könsdimorfism
Mycket tydlig. Hanen har en klarröd ansiktsmask, medan honan saknar denna och har ett grönt eller grågrönt ansikte. Ungfåglar liknar honor men med mattare färger.

Så identifieras

  1. 1

    Hanens ansiktsmask

    Leta efter den klarröda masken som täcker pannan, kinderna och hakan. Detta är det mest avgörande kännetecknet för hanen.

  2. 2

    Honans ansikte

    Honan har ett grönt eller grågrönt ansikte, ibland med en svag rosa anstrykning, men saknar den röda masken. Detta skiljer henne från hanen.

  3. 3

    Stjärtlängd och form

    Den långa, avsmalnande stjärten är typisk för Psittacula-släktet och hjälper till att skilja den från papegojor med kortare, mer fyrkantiga stjärtar.

  4. 4

    Näbbfärg

    Den rödaktiga övernäbben med gul spets och den mörkare undernäbben är också ett bra kännetecken.

  5. 5

    Läten

    Lyssna efter de högljudda, gälla skriken och visslingarna, särskilt när fåglarna flyger i flock.

Habitat och utbredning

Biomer
Tropiska och subtropiska fuktiga låglandsskogar, mangroveskogar, skogsbryn, odlade områden med spridda träd.
Utbredningsområde
Endemisk för Filippinerna, förekommer på öarna Luzon, Mindoro, Polillo, Marinduque, Catanduanes och Panay. Tidigare även på Cebu, men är troligen utdöd där.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 1000 meter över havet.
Föredragna miljöer
Föredrar områden med tät vegetation, särskilt skogar med höga träd för häckning och skydd. Kan även ses i kokosnötsplantager och andra jordbruksområden nära skog.

Beteende

Aktivitetstid
Diurnal (dagaktiv).
Matvanor
Födosöker i trädtopparna efter frön, frukter (särskilt fikon), nötter, blommor och nektar. Kan ibland äta spannmål från odlade fält, vilket kan leda till konflikter med jordbrukare. De använder sin kraftiga näbb för att öppna hårda frön och nötter.
Socialt beteende
Lever i par eller små familjegrupper utanför häckningssäsongen. Kan bilda större flockar vid födosöksplatser eller gemensamma sovplatser. De är sociala fåglar som kommunicerar mycket med varandra.
Flygmönster
Snabb och direkt flykt med grunda vingslag. Flyger ofta i små flockar och kan vara ganska högljudda under flygning.
Flyttning
Stannfågel, utför inga regelbundna migrationer. Lokala förflyttningar kan förekomma i jakt på föda.
Revirbeteende
Under häckningssäsongen kan par vara territoriella kring sitt bo, men utanför denna period är de mer toleranta mot andra individer av samma art.

Sång och läten

Sång
Har ingen egentlig sång. Dess vokaliseringar består främst av olika skrik och visslingar.
Läte
Högljudda, genomträngande skrik och gälla visslingar. Ofta upprepade 'kree-kree' eller 'skree-skree' som kan vara ganska metalliska. Lätena är karaktäristiska för Psittacula-släktet och kan höras på långt håll, särskilt när de flyger i flock.
När den ljuder
Mest högljudda under flygning, vid födosök och vid gryning och skymning när de samlas vid sovplatser.

Häckning

Häckningssäsong
Varierar geografiskt, men vanligtvis mellan mars och juni.
Bobygge
Häckar i trädhål, ofta i gamla hackspettshål eller naturliga håligheter i höga träd. De fodrar inte boet med material utan lägger äggen direkt på botten av håligheten.
Kullstorlek
2-4 ägg.
Beskrivning av ägg
Vita, ovala ägg.
Ruvningstid
Cirka 21-24 dagar.
Tid till flygfärdighet
Ungarna lämnar boet cirka 7-8 veckor efter kläckning.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna deltar i uppfödningen av ungarna. Honan ruvar äggen medan hanen förser henne med mat. Efter kläckning matar båda föräldrarna ungarna.

Var den finns

Låglandsskogar

Sök i primära och sekundära låglandsskogar på de filippinska öarna där arten förekommer.

Skogsbryn och odlade områden

De kan ofta ses vid skogsbryn eller i närliggande odlade områden med spridda träd, särskilt där det finns fruktträd.

Mangroveskogar

I vissa delar av utbredningsområdet kan de även hittas i mangroveskogar.

Fälttips

  1. Lyssna efter läten. Deras högljudda vokaliseringar är ofta det första tecknet på deras närvaro. Lyssna efter gälla skrik från trädtopparna.
  2. Sök i trädtopparna. De födosöker och vilar ofta högt upp i träd. Använd kikare för att noggrant söka igenom lövverket.
  3. Tidig morgon och sen eftermiddag. De är mest aktiva under de svalare delarna av dagen, särskilt vid gryning och skymning när de flyger till och från sovplatser.
  4. Besök skyddade områden. Chanserna att se dem är större i nationalparker och andra skyddade skogsområden på Filippinerna.

Liknande arter

Blåkindad parakit

Psittacula guentheri

Denna art är inte en Psittacula-art utan en felaktig benämning. Det finns ingen Psittacula guentheri. Den rödmaskade parakiten kan förväxlas med andra Psittacula-arter om man inte ser hanens röda mask. Generellt är andra Psittacula-arter i regionen (om de skulle finnas) annorlunda i ansiktsmönster eller färg på näbben. Den rödmaskade parakiten är unik med sin röda mask.

Andra gröna papegojor i Filippinerna

Olika arter

Många gröna papegojor kan se liknande ut på avstånd. Den rödmaskade parakitens långa, avsmalnande stjärt och hanens distinkta röda ansiktsmask är de viktigaste fältdragen. Andra papegojor har ofta kortare stjärtar eller annorlunda huvudteckningar.

Snabba fakta

Vetenskapligt namn:
Psittacula erythrogenys
Utbredning:
Filippinerna (Luzon, Mindoro, Polillo, Marinduque, Catanduanes, Panay)
Status:
Nära hotad
Huvudföda:
Frön, frukter, nötter
Kännetecken:
Hanens röda ansiktsmask, lång stjärt, gröna fjäderdräkt

Roliga fakta

  • Den rödmaskade parakiten är en av de mest färgstarka papegojorna i Filippinerna, tack vare hanens distinkta röda ansikte.
  • Trots sin status som 'Nära hotad' är den fortfarande en populär burfågel, vilket sätter ytterligare press på vilda populationer genom illegal fångst.
  • Dess vetenskapliga namn 'erythrogenys' kommer från grekiskans 'erythros' (röd) och 'genys' (kind), vilket direkt syftar på hanens röda kinder.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Psittaciformes
Familj
Psittaculidae
Släkte
Psittacula
Art
Psittacula erythrogenys

Utforska Rödmaskad parakit

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen