Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen
Öppna appenOm arten
Morkullan är en medelstor vadarfågel känd för sin kryptiska fjäderdräkt, långa näbb och nattaktiva eller skymningsaktiva vanor. Den är en skygg skogsfågel som är svår att upptäcka på grund av sin utmärkta kamouflage. Den är mest känd för sin karaktäristiska spelflykt under skymningen på våren.
Storlek och livslängd
- Längd
- 33-38 cm
- Vingbredd
- 55-65 cm
- Vikt
- 140-420 g (hanar i genomsnitt 250-300 g, honor i genomsnitt 280-350 g)
- Livslängd
- Upp till 8-10 år i det vilda
- Föda
- Insektätare/Omnivor (främst daggmaskar och insektslarver, men även andra ryggradslösa djur och ibland växtmaterial)
Fysiska kännetecken
- Fjäderdräkt
- Morkullan har en komplex och kryptisk fjäderdräkt i olika nyanser av brunt, svart, grått och beige, vilket ger den ett utmärkt kamouflage mot skogsmarken. Ovansidan är brokig med svarta, rostbruna och gråbruna fläckar och streck. Undersidan är ljusare, ofta gulbrun med mörkare tvärvattring. Huvudet har breda svarta tvärband över hjässan och en mörk rand från näbben till ögat.
- Näbbform
- Lång, rak och kraftig näbb, cirka 6-8 cm lång, med en något nedåtböjd spets. Färgen är gråbrun till köttfärgad med mörkare spets.
- Ögonfärg
- Stora, mörka ögon placerade högt och långt bak på huvudet, vilket ger ett brett synfält (nästan 360 grader).
- Benfärg
- Korta, kraftiga ben i grårosa till gråbrun färg.
- Kännetecken
- Den unika huvudteckningen med tvärband över hjässan, de stora ögonen placerade långt bak, den långa näbben och den kompakta kroppsformen. I flykten syns de rundade vingarna och den korta stjärten tydligt. Flykten är snabb och oregelbunden.
- Ungfågelutseende
- Ungfåglar liknar de vuxna men kan ha en något mattare fjäderdräkt och mindre tydliga teckningar.
- Säsongsförändringar
- Inga betydande säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten.
- Könsdimorfism
- Ingen tydlig sexuell dimorfism i fjäderdräkten. Hanar är i genomsnitt något mindre än honor, men detta är inte tillförlitligt för fältidentifiering.
Så identifieras
- 1
Storlek och form
En stor, kompakt vadare med kort hals och stjärt, och en mycket lång näbb. Ser ut som en 'flygande potatis' i flykten.
- 2
Fjäderdräkt
Kryptisk, brokig brun-svart-grå fjäderdräkt som ger utmärkt kamouflage mot skogsmarken. Ljusa tvärband på hjässan är unikt.
- 3
Ögonplacering
Stora, mörka ögon placerade högt och långt bak på huvudet, vilket ger ett brett synfält.
- 4
Näbb
Mycket lång, rak näbb (6-8 cm) som används för att söka föda i marken.
- 5
Flykt
Snabb, oregelbunden och ofta låg flykt när den skräms upp. Under spelflykten är den mer långsam och fladdrande.
- 6
Läte
Lyssna efter hanens karaktäristiska 'knorr och snärt' under skymningen på våren. Ett hest 'kvick' vid uppflog.
- 7
Beteende
Skygg och nattaktiv. Ses oftast när den flyger upp oväntat från marken i skogsområden.
Habitat och utbredning
- Biomer
- Tempererade och boreala skogar, blandskogar, lövskogar, barrskogar.
- Utbredningsområde
- Förekommer över stora delar av Palearktis, från Västeuropa genom Ryssland till Japan. I Sverige häckar den i större delen av landet, men är sparsammare i fjällområdena och på Öland/Gotland.
- Höjdintervall
- Från havsnivå upp till cirka 2500 meter i vissa delar av utbredningsområdet, men föredrar oftast lägre höjder.
- Föredragna miljöer
- Föredrar fuktiga skogar med tät undervegetation, buskage och inslag av öppnare ytor. Gärna med lövträd och barrträd i blandning, och med tillgång till fuktig mark för att söka föda.
Beteende
- Aktivitetstid
- Främst skymnings- och nattaktiv, särskilt under födosök och spelflykt. Kan dock vara aktiv under dagen i ostörda områden eller vid dåligt väder.
- Matvanor
- Söker föda genom att sticka ner sin långa näbb i mjuk, fuktig jord för att hitta daggmaskar och insektslarver. Näbbspetsen är flexibel och kan öppnas under jorden. Äter även andra ryggradslösa djur som sniglar och spindlar, samt ibland frön och växtdelar.
- Socialt beteende
- En ensamlevande och skygg fågel. Ses sällan i grupp utom under flyttningen då de kan samlas i mindre flockar.
- Flygmönster
- Flykten är snabb, direkt och ofta oregelbunden med snabba vingslag, särskilt när den skräms upp. Under spelflykten är flykten mer långsam och fladdrande.
- Flyttning
- Partiell flyttfågel. Populationer i norra och östra Europa flyttar söderut och västerut till mildare områden i Västeuropa och Medelhavsområdet under vintern. Svenska morkullor flyttar främst till Västeuropa (Frankrike, Storbritannien) och Iberiska halvön. Anländer till Sverige i mars-april och flyttar i oktober-november.
- Revirbeteende
- Hanar etablerar revir under häckningssäsongen och försvarar dem genom spelflykt och läten.
Sång och läten
- Sång
- Hanens spelflyktssång, ofta kallad 'knorr och snärt', består av en serie låga, gutturala 'knorrande' ljud följt av ett högt, visslande 'snärtande' ljud. Ljudet är mycket karaktäristiskt och hörs under skymningen och gryningen under häckningssäsongen.
- Läte
- Ett kort, hest 'kvick' eller 'kvick-kvick' när den skräms upp och flyger iväg. Även ett mjukare 'tschip' eller 'tsik' kan höras.
- När den ljuder
- Främst under skymningen och gryningen under häckningssäsongen (mars-juli) för spelflykt. Varningsläten kan höras när som helst om fågeln störs.
Häckning
- Häckningssäsong
- April till juli, med en topp i maj-juni.
- Bobygge
- Boet är en enkel grop på marken, ofta väl dold under buskar, ormbunkar eller annan tät vegetation. Det fodras sparsamt med löv, gräs och mossa.
- Kullstorlek
- Vanligtvis 4 ägg.
- Beskrivning av ägg
- Vanligtvis 4 ägg. Äggen är ovala, glänsande och har en grundfärg som varierar från gulbrun till gråvit, tätt fläckade och prickade med mörkbruna, gråa och lila fläckar, ofta tätare i den trubbiga änden.
- Ruvningstid
- 20-24 dagar, utförs enbart av honan.
- Tid till flygfärdighet
- Ungarna är borymmare och lämnar boet kort efter kläckning. De kan flyga efter cirka 15-20 dagar, men är beroende av honan i 5-6 veckor.
- Föräldraomsorg
- Endast honan ruvar äggen och tar hand om ungarna. Hanen kan ibland försvara reviret men deltar inte i uppfödningen.
Var den finns
Fuktiga skogar
Sök i fuktiga löv- och blandskogar med tät undervegetation och mjuk mark.
Skogsbryn och gläntor
Under spelflykten kan de ses flyga över skogsbryn, gläntor och stigar i skogen.
Våtmarker i skog
Områden med små kärr, fuktiga sänkor eller diken i skogen är bra platser för födosök.
Fälttips
- Tidpunkt. Bästa tiden att se morkulla är under skymningen och gryningen under häckningssäsongen (april-juli), då hanarna utför sin spelflykt.
- Lyssna. Lär dig hanens 'knorr och snärt'-läte. Det är ofta lättare att höra den än att se den.
- Tålamod och stillhet. Morkullan är mycket skygg. Sitt stilla och tyst i ett lämpligt skogsområde vid rätt tidpunkt.
- Plötsliga uppflog. Var beredd på att den kan flyga upp plötsligt från marken framför dig om du går i skogen. Den flyger då snabbt och oregelbundet.
- Kamouflage. Dess kamouflage är exceptionellt. Den kan vara nästan osynlig på marken även på nära håll.
Liknande arter
Enkelbeckasin
Gallinago gallinago
Enkelbeckasinen är mindre, har kortare näbb i förhållande till kroppen, tydliga längsgående ljusa streck på ryggen och en mer upprätt hållning. Den har också en annorlunda spelflykt med ett 'mekande' ljud från stjärtfjädrarna.
Dubbelbeckasin
Gallinago media
Dubbelbeckasinen är något större än enkelbeckasinen men mindre än morkullan. Den har också längsgående streck på ryggen men är mer kompakt. Dess spelflykt är en tystare, mer stampande uppvisning på marken.
Snabba fakta
- Vetenskapligt namn:
- Scolopax rusticola
- Familj:
- Scolopacidae (snäppor och beckasiner)
- Längd:
- 33-38 cm
- Vingspann:
- 55-65 cm
- Vikt:
- 140-420 g
- Diet:
- Daggmaskar, insektslarver, ryggradslösa djur
- Habitat:
- Fuktiga skogar med tät undervegetation
- Häckning:
- Markhäckare, 4 ägg
- Flyttning:
- Partiell flyttfågel
- Status:
- Livskraftig (Least Concern)
Roliga fakta
- Morkullans ögon är placerade så att den har nästan 360 graders synfält, vilket gör att den kan upptäcka rovdjur från alla håll utan att behöva vrida på huvudet.
- Den långa näbben har en flexibel spets som kan öppnas under jorden för att gripa tag i daggmaskar, en förmåga som kallas 'rhynchokinesis'.
- Morkullan är en av de få fåglar som kan bära sina ungar i flykten, ofta mellan benen, om de hotas.
- Dess spelflykt, 'knorr och snärt', är en klassisk vårkvällsupplevelse i många skogsområden och är ett säkert tecken på att våren är här.
- I vissa kulturer har morkullan ansetts vara en symbol för lycka eller en mystisk fågel på grund av dess skygga och nattaktiva natur.
Vetenskaplig klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Aves
- Ordning
- Charadriiformes
- Familj
- Scolopacidae
- Släkte
- Scolopax
- Art
- Scolopax rusticola
Utforska Morkulla
Identifiera fåglar var som helst
Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.
