Birdby LogoBirdby
Morkulla (Scolopax rusticola)

Morkulla

Livskraftig (Least Concern)

Scolopax rusticola

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Morkullan är en medelstor vadarfågel känd för sin kryptiska fjäderdräkt, långa näbb och nattaktiva eller skymningsaktiva vanor. Den är en skygg skogsfågel som är svår att upptäcka på grund av sin utmärkta kamouflage. Den är mest känd för sin karaktäristiska spelflykt under skymningen på våren.

Storlek och livslängd

Längd
33-38 cm
Vingbredd
55-65 cm
Vikt
140-420 g (hanar i genomsnitt 250-300 g, honor i genomsnitt 280-350 g)
Livslängd
Upp till 8-10 år i det vilda
Föda
Insektätare/Omnivor (främst daggmaskar och insektslarver, men även andra ryggradslösa djur och ibland växtmaterial)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Morkullan har en komplex och kryptisk fjäderdräkt i olika nyanser av brunt, svart, grått och beige, vilket ger den ett utmärkt kamouflage mot skogsmarken. Ovansidan är brokig med svarta, rostbruna och gråbruna fläckar och streck. Undersidan är ljusare, ofta gulbrun med mörkare tvärvattring. Huvudet har breda svarta tvärband över hjässan och en mörk rand från näbben till ögat.
Näbbform
Lång, rak och kraftig näbb, cirka 6-8 cm lång, med en något nedåtböjd spets. Färgen är gråbrun till köttfärgad med mörkare spets.
Ögonfärg
Stora, mörka ögon placerade högt och långt bak på huvudet, vilket ger ett brett synfält (nästan 360 grader).
Benfärg
Korta, kraftiga ben i grårosa till gråbrun färg.
Kännetecken
Den unika huvudteckningen med tvärband över hjässan, de stora ögonen placerade långt bak, den långa näbben och den kompakta kroppsformen. I flykten syns de rundade vingarna och den korta stjärten tydligt. Flykten är snabb och oregelbunden.
Ungfågelutseende
Ungfåglar liknar de vuxna men kan ha en något mattare fjäderdräkt och mindre tydliga teckningar.
Säsongsförändringar
Inga betydande säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten.
Könsdimorfism
Ingen tydlig sexuell dimorfism i fjäderdräkten. Hanar är i genomsnitt något mindre än honor, men detta är inte tillförlitligt för fältidentifiering.

Så identifieras

  1. 1

    Storlek och form

    En stor, kompakt vadare med kort hals och stjärt, och en mycket lång näbb. Ser ut som en 'flygande potatis' i flykten.

  2. 2

    Fjäderdräkt

    Kryptisk, brokig brun-svart-grå fjäderdräkt som ger utmärkt kamouflage mot skogsmarken. Ljusa tvärband på hjässan är unikt.

  3. 3

    Ögonplacering

    Stora, mörka ögon placerade högt och långt bak på huvudet, vilket ger ett brett synfält.

  4. 4

    Näbb

    Mycket lång, rak näbb (6-8 cm) som används för att söka föda i marken.

  5. 5

    Flykt

    Snabb, oregelbunden och ofta låg flykt när den skräms upp. Under spelflykten är den mer långsam och fladdrande.

  6. 6

    Läte

    Lyssna efter hanens karaktäristiska 'knorr och snärt' under skymningen på våren. Ett hest 'kvick' vid uppflog.

  7. 7

    Beteende

    Skygg och nattaktiv. Ses oftast när den flyger upp oväntat från marken i skogsområden.

Habitat och utbredning

Biomer
Tempererade och boreala skogar, blandskogar, lövskogar, barrskogar.
Utbredningsområde
Förekommer över stora delar av Palearktis, från Västeuropa genom Ryssland till Japan. I Sverige häckar den i större delen av landet, men är sparsammare i fjällområdena och på Öland/Gotland.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 2500 meter i vissa delar av utbredningsområdet, men föredrar oftast lägre höjder.
Föredragna miljöer
Föredrar fuktiga skogar med tät undervegetation, buskage och inslag av öppnare ytor. Gärna med lövträd och barrträd i blandning, och med tillgång till fuktig mark för att söka föda.

Beteende

Aktivitetstid
Främst skymnings- och nattaktiv, särskilt under födosök och spelflykt. Kan dock vara aktiv under dagen i ostörda områden eller vid dåligt väder.
Matvanor
Söker föda genom att sticka ner sin långa näbb i mjuk, fuktig jord för att hitta daggmaskar och insektslarver. Näbbspetsen är flexibel och kan öppnas under jorden. Äter även andra ryggradslösa djur som sniglar och spindlar, samt ibland frön och växtdelar.
Socialt beteende
En ensamlevande och skygg fågel. Ses sällan i grupp utom under flyttningen då de kan samlas i mindre flockar.
Flygmönster
Flykten är snabb, direkt och ofta oregelbunden med snabba vingslag, särskilt när den skräms upp. Under spelflykten är flykten mer långsam och fladdrande.
Flyttning
Partiell flyttfågel. Populationer i norra och östra Europa flyttar söderut och västerut till mildare områden i Västeuropa och Medelhavsområdet under vintern. Svenska morkullor flyttar främst till Västeuropa (Frankrike, Storbritannien) och Iberiska halvön. Anländer till Sverige i mars-april och flyttar i oktober-november.
Revirbeteende
Hanar etablerar revir under häckningssäsongen och försvarar dem genom spelflykt och läten.

Sång och läten

Sång
Hanens spelflyktssång, ofta kallad 'knorr och snärt', består av en serie låga, gutturala 'knorrande' ljud följt av ett högt, visslande 'snärtande' ljud. Ljudet är mycket karaktäristiskt och hörs under skymningen och gryningen under häckningssäsongen.
Läte
Ett kort, hest 'kvick' eller 'kvick-kvick' när den skräms upp och flyger iväg. Även ett mjukare 'tschip' eller 'tsik' kan höras.
När den ljuder
Främst under skymningen och gryningen under häckningssäsongen (mars-juli) för spelflykt. Varningsläten kan höras när som helst om fågeln störs.

Häckning

Häckningssäsong
April till juli, med en topp i maj-juni.
Bobygge
Boet är en enkel grop på marken, ofta väl dold under buskar, ormbunkar eller annan tät vegetation. Det fodras sparsamt med löv, gräs och mossa.
Kullstorlek
Vanligtvis 4 ägg.
Beskrivning av ägg
Vanligtvis 4 ägg. Äggen är ovala, glänsande och har en grundfärg som varierar från gulbrun till gråvit, tätt fläckade och prickade med mörkbruna, gråa och lila fläckar, ofta tätare i den trubbiga änden.
Ruvningstid
20-24 dagar, utförs enbart av honan.
Tid till flygfärdighet
Ungarna är borymmare och lämnar boet kort efter kläckning. De kan flyga efter cirka 15-20 dagar, men är beroende av honan i 5-6 veckor.
Föräldraomsorg
Endast honan ruvar äggen och tar hand om ungarna. Hanen kan ibland försvara reviret men deltar inte i uppfödningen.

Var den finns

Fuktiga skogar

Sök i fuktiga löv- och blandskogar med tät undervegetation och mjuk mark.

Skogsbryn och gläntor

Under spelflykten kan de ses flyga över skogsbryn, gläntor och stigar i skogen.

Våtmarker i skog

Områden med små kärr, fuktiga sänkor eller diken i skogen är bra platser för födosök.

Fälttips

  1. Tidpunkt. Bästa tiden att se morkulla är under skymningen och gryningen under häckningssäsongen (april-juli), då hanarna utför sin spelflykt.
  2. Lyssna. Lär dig hanens 'knorr och snärt'-läte. Det är ofta lättare att höra den än att se den.
  3. Tålamod och stillhet. Morkullan är mycket skygg. Sitt stilla och tyst i ett lämpligt skogsområde vid rätt tidpunkt.
  4. Plötsliga uppflog. Var beredd på att den kan flyga upp plötsligt från marken framför dig om du går i skogen. Den flyger då snabbt och oregelbundet.
  5. Kamouflage. Dess kamouflage är exceptionellt. Den kan vara nästan osynlig på marken även på nära håll.

Liknande arter

Enkelbeckasin

Gallinago gallinago

Enkelbeckasinen är mindre, har kortare näbb i förhållande till kroppen, tydliga längsgående ljusa streck på ryggen och en mer upprätt hållning. Den har också en annorlunda spelflykt med ett 'mekande' ljud från stjärtfjädrarna.

Dubbelbeckasin

Gallinago media

Dubbelbeckasinen är något större än enkelbeckasinen men mindre än morkullan. Den har också längsgående streck på ryggen men är mer kompakt. Dess spelflykt är en tystare, mer stampande uppvisning på marken.

Snabba fakta

Vetenskapligt namn:
Scolopax rusticola
Familj:
Scolopacidae (snäppor och beckasiner)
Längd:
33-38 cm
Vingspann:
55-65 cm
Vikt:
140-420 g
Diet:
Daggmaskar, insektslarver, ryggradslösa djur
Habitat:
Fuktiga skogar med tät undervegetation
Häckning:
Markhäckare, 4 ägg
Flyttning:
Partiell flyttfågel
Status:
Livskraftig (Least Concern)

Roliga fakta

  • Morkullans ögon är placerade så att den har nästan 360 graders synfält, vilket gör att den kan upptäcka rovdjur från alla håll utan att behöva vrida på huvudet.
  • Den långa näbben har en flexibel spets som kan öppnas under jorden för att gripa tag i daggmaskar, en förmåga som kallas 'rhynchokinesis'.
  • Morkullan är en av de få fåglar som kan bära sina ungar i flykten, ofta mellan benen, om de hotas.
  • Dess spelflykt, 'knorr och snärt', är en klassisk vårkvällsupplevelse i många skogsområden och är ett säkert tecken på att våren är här.
  • I vissa kulturer har morkullan ansetts vara en symbol för lycka eller en mystisk fågel på grund av dess skygga och nattaktiva natur.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Charadriiformes
Familj
Scolopacidae
Släkte
Scolopax
Art
Scolopax rusticola

Utforska Morkulla

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen