Birdby LogoBirdby
Nötväcka (Sitta europaea)

Nötväcka

Livskraftig (Least Concern)

Sitta europaea

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Nötväckan är en liten, kompakt tätting känd för sin förmåga att klättra nedför trädstammar med huvudet före, till skillnad från de flesta andra trädklättrande fåglar. Den har en distinkt blågrå ovansida, vitaktig undersida och ett svart ögonstreck. Den är en stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde och är en vanlig besökare vid fågelmatningar under vintern.

Storlek och livslängd

Längd
12-14.5 cm
Vingbredd
22.5-27 cm
Vikt
17-28 g
Livslängd
2-3 år (upp till 10 år i undantagsfall)
Föda
Allätare (insekter, spindlar, frön, nötter)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Ovansidan är skifferblågrå, undersidan är vitaktig till ljust orangebrun, med rostbruna flanker. Ett tydligt svart ögonstreck sträcker sig från näbbroten bakåt. Stjärten är kort och blågrå med svarta och vita teckningar på de yttre stjärtpennorna.
Näbbform
Rak, spetsig och kraftig, mörkgrå till svartaktig.
Ögonfärg
Mörkbrun.
Benfärg
Mörkgrå till svartaktig, med långa klor anpassade för klättring.
Kännetecken
Den blågrå ovansidan, det svarta ögonstrecket, de rostbruna flankerna (särskilt hos hanen) och den unika klättertekniken med huvudet nedåt är utmärkande. Den har en kort stjärt och en relativt stor huvud.
Ungfågelutseende
Ungfåglarna liknar de vuxna men har en mattare färgton, mindre tydliga rostbruna flanker och ett något kortare ögonstreck. Deras fjäderdräkt är generellt lösare och mindre kompakt.
Säsongsförändringar
Inga markanta säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Fjäderdräkten kan dock bli något blekt och sliten under häckningssäsongen innan ruggningen.
Könsdimorfism
Hanen har oftast mer intensivt rostbruna flanker och en tydligare kastanjebrun ton på undergumpen än honan. Honans flanker är blekare och mer gråaktiga. I övrigt är könen mycket lika.

Så identifieras

  1. 1

    Klätterteknik

    Se hur den rör sig på trädstammar. Nötväckan är den enda fågeln i Europa som regelbundet klättrar nedför med huvudet före.

  2. 2

    Färg och mönster

    Leta efter den blågrå ovansidan, den vitaktiga undersidan med rostbruna flanker och det tydliga svarta ögonstrecket.

  3. 3

    Kroppsform

    En kompakt, robust fågel med kort stjärt och relativt stort huvud.

  4. 4

    Läte

    Lyssna efter dess höga, visslande sång eller de korta, explosiva locklätena 'tsit' eller 'sit'.

Habitat och utbredning

Biomer
Tempererade löv- och blandskogar, parker, trädgårdar.
Utbredningsområde
Stora delar av Europa (från Storbritannien och Skandinavien söderut till Medelhavet), Asien (från Ryssland österut till Japan och söderut till Kina).
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 2000 meter, beroende på region.
Föredragna miljöer
Föredrar äldre lövskogar med grova, barkiga träd som ek, bok och ask, där det finns gott om håligheter för häckning och barkspringor för födosök. Trivs även i parker och större trädgårdar med gamla träd.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv (diurnal).
Matvanor
Söker föda på trädstammar och grenar, ofta med huvudet nedåt. Äter insekter, spindlar, larver och puppor som den hittar i barkspringor. Under hösten och vintern äter den även frön, nötter och ekollon. Den hamstrar ofta mat i barkspringor eller under mossa, som den sedan täcker med barkbitar eller lavar. Använder sin kraftiga näbb för att hacka upp nötter och frön.
Socialt beteende
Lever oftast ensam eller i par under häckningssäsongen. Utanför häckningssäsongen kan den ibland ses i små, lösa flockar tillsammans med andra tättingar, men är sällan del av större blandflockar.
Flygmönster
Flyger i korta, snabba och vågiga bågar mellan träd. Sällan långa flygsträckor.
Flyttning
Stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde. Ungfåglar kan göra kortare spridningsrörelser, men arten är generellt sett inte flyttfågel.
Revirbeteende
Revirhävdande under häckningssäsongen. Försvarar sitt häckningsrevir aggressivt mot artfränder.

Sång och läten

Sång
Sången är en serie av höga, visslande och upprepade toner, ofta beskriven som 'tvitt-tvitt-tvitt' eller 'viit-viit-viit', som kan variera i tempo och tonhöjd. Den är ganska kraftfull och bär långt.
Läte
Har en mängd olika lockläten och varningsläten. Vanliga lockläten inkluderar ett kort, explosivt 'tsit' eller 'sit', ett mer utdraget 'tuiit' och ett nasalt 'kvitt'. Varningslätet är ett snabbt, hackande 'tett-tett-tett'.
När den ljuder
Sjunger främst under senvintern och våren för att markera revir och locka till sig en partner. Lockläten hörs året runt.

Häckning

Häckningssäsong
April till juni.
Bobygge
Häckar i naturliga håligheter i träd, gamla hackspettshål eller fågelholkar. Om ingångshålet är för stort, murar nötväckan igen det med lera för att anpassa storleken och skydda boet. Boet byggs av barkflagor, löv, mossa och fjädrar.
Kullstorlek
1 kull per år, sällan 2.
Beskrivning av ägg
5-9 ägg, vita med rödbruna fläckar, särskilt koncentrerade vid den bredare änden. Storlek ca 19 x 14 mm.
Ruvningstid
13-18 dagar, utförs huvudsakligen av honan.
Tid till flygfärdighet
23-25 dagar efter kläckning.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna matar ungarna. Honan ruvar och värmer ungarna, medan hanen förser henne med mat under ruvningen och hjälper till med matningen av ungarna efter kläckning.

Var den finns

Lövskogar

Särskilt äldre lövskogar med grova träd som ek och bok.

Blandskogar

Om lövträd finns tillgängliga.

Parker och trädgårdar

Med stora, gamla träd.

Fågelmatningar

Under vintern är de frekventa besökare vid matningar med solrosfrön och jordnötter.

Fälttips

  1. Lyssna efter lätet. Nötväckans sång och lockläten är ofta det första tecknet på dess närvaro.
  2. Sök på trädstammar. Fokusera på barken på äldre träd, särskilt där den är sprucken eller har många springor.
  3. Titta vid fågelmatningar. Under vintermånaderna är de ofta lätta att se när de hämtar frön.
  4. Var tålmodig. De är aktiva och rörliga, men kan vara svåra att upptäcka om de är högt upp i träden.

Liknande arter

Trädgårdsträdkrypare

Certhia brachydactyla

Trädkryparen klättrar uppåt på stammen och flyger sedan ner till basen av nästa träd för att börja om. Nötväckan kan klättra både uppåt och nedåt med huvudet före. Trädkryparen är också smalare, har en längre, nedåtböjd näbb och en mer kamouflerad, barkliknande fjäderdräkt.

Korttånad trädkrypare

Certhia familiaris

Samma klätterteknik som trädgårdsträdkryparen. Nötväckan är större, mer robust, har en rak näbb och den distinkta blågrå ovansidan och det svarta ögonstrecket som saknas hos trädkryparna.

Snabba fakta

Unik klättrare:
Den enda fågeln i Europa som kan klättra nedför trädstammar med huvudet före.
Hamstrare:
Känd för att hamstra frön och nötter i barkspringor för senare konsumtion.
Boarkitekt:
Mura igen ingången till boet med lera för att anpassa storleken.
Stannfågel:
Flyttar sällan långa sträckor.

Roliga fakta

  • Nötväckan är en av få fåglar som kan använda verktyg, även om det är sällsynt. De har observerats använda små barkbitar för att bända upp andra barkbitar för att komma åt insekter.
  • Dess vetenskapliga namn 'Sitta' kommer från grekiskans 'sittē', som betyder 'en fågel som hackar på träd'.
  • Nötväckan är mycket aggressiv mot andra fåglar som försöker ta sig in i dess bo eller revir, även mot större arter.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Sittidae
Släkte
Sitta
Art
Sitta europaea

Utforska Nötväcka

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen