Talltita

Om arten

Talltitan är en liten, streckad finkfågel som är känd för sin nomadiska natur och sin förkärlek för barrskogar. Den är en opportunistisk fröätare och dess populationsstorlek och utbredning kan variera kraftigt mellan åren beroende på tillgången på föda, särskilt kottfrön.

Storlek och livslängd

Längd

11-14 cm

Vingbredd

18-22 cm

Vikt

10-18 g

Livslängd

2-7 år i det vilda

Föda

Fröätare (främst barrträdsfrön), insekter

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Overallt streckad i brunt och gult. Ryggen är brunaktig med mörka streck. Undersidan är vitaktig till ljusgul med kraftiga mörka streck, särskilt på flankerna. Vingarna är mörka med två ljusa vingband och tydliga gula inslag vid vingbasen (handpennornas baser). Stjärten är kluven och mörk med gula sidor vid basen.

Näbbform

Liten, konisk och spetsig näbb, anpassad för att extrahera frön från kottar. Färgen är gråaktig till brunaktig.

Ögonfärg

Mörkbrun.

Benfärg

Mörkgrå till svartaktig.

Kännetecken

Den mest utmärkande egenskapen är de gula inslagen i vingarna och stjärten, samt den kraftiga streckningen över hela kroppen. Den har en liten, spetsig näbb och en relativt kort, kluven stjärt.

Ungfågelutseende

Ungfåglar liknar honor men är ofta ännu mer diffust streckade och har mindre tydliga gula inslag. De kan ha en mer buff-färgad ton på undersidan.

Säsongsförändringar

Plumaget förändras inte markant mellan årstiderna. Fåglarna kan dock se något ljusare ut efter ruggning på hösten och mer slitna och mattare framåt våren.

Könsdimorfism

Hanar har generellt sett mer intensivt gult i vingar och stjärt, och kan ha en något mer uttalad gulaktig ton på bröstet. Honor är oftast mattare i färgerna med mindre gult och mer diffusa streck. Skillnaderna är dock subtila och kan vara svåra att se i fält.

Så identifieras

1. 1

   Storlek och form

   Liten, kompakt fink med en relativt kort, kluven stjärt och en liten, spetsig näbb.

2. 2

   Färg och mönster

   Overallt streckad i brunt och gult. Tydliga gula inslag vid vingbasen och på stjärtens sidor är nyckelfältkännetecken. Undersidan är vitaktig till ljusgul med kraftiga mörka streck.

3. 3

   Vingar

   Mörka vingar med två ljusa vingband och framför allt de distinkta gula fläckarna vid handpennornas baser, som är tydliga både i vila och flykt.

4. 4

   Läte

   Det karaktäristiska 'zweeet'-lätet är ofta det första man lägger märke till och är ett utmärkt identifieringshjälpmedel, särskilt under flykt.

5. 5

   Beteende

   Ofta ses de födosöka akrobatiskt i barrträd, hängande upp och ner från kottar. De är sociala och rör sig ofta i flockar.

Habitat och utbredning

Biomer

Boreal skog, tempererad barrskog, blandskog.

Utbredningsområde

Nordamerika, från Alaska och Kanada söderut genom USA till norra Mexiko. Förekommer även i vissa bergsområden i Centralamerika.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till trädgränsen, ofta högre i södra delar av utbredningsområdet.

Föredragna miljöer

Föredrar barrskogar, särskilt gran, tall, hemlock och douglasgran. Kan även hittas i blandskogar och ibland i parker och trädgårdar med barrträd, särskilt under flyttning eller vintertid.

Beteende

Aktivitetstid

Dagaktiv (diurnal).

Matvanor

Är främst fröätare, med en stark preferens för barrträdsfrön, särskilt från gran, tall och lärk. De kan hänga upp och ner från kottar för att komma åt fröna. Kompletterar kosten med knoppar, bär och insekter, särskilt under häckningssäsongen. Besöker ofta fågelmatningar.

Socialt beteende

Mycket sociala fåglar som ofta ses i stora, lösa flockar, särskilt utanför häckningssäsongen. De kan bilda blandflockar med andra finkar och mesar. Under häckningstiden blir de mer territoriella men kan fortfarande häcka i lösa kolonier.

Flygmönster

Flyger i en oregelbunden, vågig bana, typisk för finkar. Under flykten hörs ofta dess karaktäristiska 'zweeet'-läte.

Flyttning

Nomadisk och partiell flyttfågel. Många populationer är residenta, men stora irruptiva rörelser kan förekomma söderut under vintrar med dålig kottproduktion i norr. Dessa rörelser är oförutsägbara och kan sträcka sig långt söderut i USA och Mexiko.

Revirbeteende

Under häckningssäsongen försvarar hanarna ett litet revir runt boet, men de är inte starkt territoriella och kan häcka i lösa kolonier.

Häckning

Häckningssäsong

Mars till augusti, med variation beroende på geografisk plats och födotillgång. Kan ha flera kullar per säsong.

Bobygge

Boet byggs av honan, ofta högt upp i ett barrträd (gran, tall, hemlock), nära stammen eller på en horisontell gren. Det är en liten, kompakt skål av kvistar, gräs, mossa, lavar och spindelväv, fodrat med fina växtfibrer, hår och fjädrar.

Kullstorlek

3-5 ägg.

Beskrivning av ägg

3-5 ägg per kull. Äggen är blekblå eller grönblå med bruna eller lila fläckar, särskilt runt den bredare änden.

Ruvningstid

12-13 dagar, utförs av honan.

Tid till flygfärdighet

13-15 dagar efter kläckning. Ungarna matas av båda föräldrarna.

Föräldraomsorg

Båda föräldrarna matar ungarna. Honan ruvar och värmer ungarna, medan hanen förser henne med mat under ruvningen och hjälper till med matning av ungarna efter kläckning.

Var den finns

Fälttips

1. Lyssna efter lätet. Talltitans 'zweeet'-läte är mycket distinkt och hörs ofta innan fågeln ses. Lär dig känna igen det.
2. Sök i barrträd. Fokusera din sökning på barrträd, särskilt de med kottar. De är skickliga på att kamouflera sig bland barren.
3. Håll utkik efter flockar. Talltitor är sociala och ses sällan ensamma. Leta efter små, aktiva flockar som rör sig genom trädkronorna.
4. Besök fågelmatningar. Om du har en fågelmatning med tistelfrön eller solrosfrön, håll utkik under vintermånaderna, särskilt under år med dålig kottproduktion.
5. Observera beteendet. Se hur de födosöker. Deras akrobatiska sätt att hänga från kottar är ett bra identifieringshjälpmedel.

Liknande arter

Snabba fakta

Huvudföda:

Barrträdsfrön

Socialt beteende:

Flocklevande

Migration:

Nomadisk/partiell flyttfågel

Utmärkande drag:

Gula inslag i vingar och stjärt, streckad kropp, 'zweeet'-läte

Habitat:

Barrskogar

Roliga fakta

• Talltitan är känd för sina 'irruptiva' rörelser, där stora antal fåglar flyttar långt söderut under vintrar med dålig tillgång på kottfrön i norr. Dessa rörelser är oförutsägbara och kan leda till att fåglar dyker upp på platser där de sällan ses.
• De är mycket skickliga på att extrahera frön från kottar, även från de som är stängda. Deras spetsiga näbb är perfekt anpassad för detta.
• Talltitor kan lagra frön i sin strupe (esofagus) för att transportera dem till en säkrare plats för att äta eller för att mata ungarna.
• Trots sitt namn 'Pine Siskin' (talltita), äter de frön från en mängd olika barrträd, inklusive gran, hemlock och lärk, inte bara tall.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Passeriformes

Familj

Fringillidae

Släkte

Spinus

Art

Spinus pinus

Utforska Talltita