Birdby LogoBirdby
Grönsiska (Spinus spinus)

Grönsiska

Livskraftig (Least Concern)

Spinus spinus

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Grönsiskan är en liten, livlig finkfågel känd för sin gröngula fjäderdräkt och sin akrobatiska förmåga när den söker föda i trädtoppar. Den är en social art som ofta ses i flockar, särskilt utanför häckningssäsongen. Dess sång är en snabb, kvittrande ramsa med inslag av surrande och visslande toner.

Storlek och livslängd

Längd
11-12.5 cm
Vingbredd
20-23 cm
Vikt
10-18 g
Livslängd
2-5 år (upp till 9 år i undantagsfall)
Föda
Främst frön, särskilt från al, björk och gran. Även insekter under häckningssäsongen.

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Hanen har en distinkt gröngul fjäderdräkt med svarta streck på ryggen, svarta vingar med gula band, och en svart hjässa samt svart haklapp. Undersidan är gulvit med mörkare streck på flankerna. Honan är mattare i färgerna, mer grågrön med tydligare streckning på rygg och undersida, och saknar den svarta hjässan och haklappen. Båda könen har en kluven stjärt med gula sidor.
Näbbform
Liten, konisk och spetsig näbb, anpassad för att plocka små frön. Färgen är gråaktig.
Ögonfärg
Mörkbrun
Benfärg
Mörkgrå till svartaktig
Kännetecken
Liten storlek, gröngul färg, svarta vingband, kluven stjärt med gula sidor. Hanens svarta hjässa och haklapp är mycket karaktäristiska.
Ungfågelutseende
Ungfåglar liknar honan men är ännu mattare i färgerna, mer gråbruna och kraftigt streckade över hela kroppen, inklusive huvudet. De saknar de vuxna fåglarnas tydliga gula inslag.
Säsongsförändringar
Plumaget är relativt konstant året runt, men färgerna kan framstå som något klarare efter ruggningen på sensommaren/hösten.
Könsdimorfism
Tydlig. Hanen är betydligt mer färgstark med svart hjässa och haklapp, samt intensivare gröngula färger. Honan är mattare, mer grågrön och kraftigare streckad.

Så identifieras

  1. 1

    Storlek och form

    Liten, slank finkfågel med relativt kort stjärt som är tydligt kluven.

  2. 2

    Färg (hane)

    Tydligt gröngul med svart hjässa och haklapp. Svarta vingar med två gula vingband. Gula sidor på den kluvna stjärten.

  3. 3

    Färg (hona)

    Mattare grågrön med tydlig streckning på rygg och undersida. Saknar hanens svarta hjässa och haklapp. Gula vingband och stjärtsidor är dock synliga.

  4. 4

    Beteende

    Ofta akrobatisk när den söker föda i trädtoppar, hängande upp och ner. Ses ofta i flockar, särskilt utanför häckningssäsongen.

  5. 5

    Lockläte

    Lyssna efter det karakteristiska, nasala och surrande 'tsee-oo' eller 'tsee-lit'.

Habitat och utbredning

Biomer
Boreal skog, tempererad skog
Utbredningsområde
Förekommer över stora delar av Europa och Asien. I Sverige häckar den i hela landet, men är vanligast i barrskogsområden.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till trädgränsen i bergiga områden, vanligtvis under 1500 meter.
Föredragna miljöer
Barrskogar (särskilt gran- och tallskog), blandskogar, parker och trädgårdar med barrträd eller alar och björkar. Föredrar områden med tillgång till kottar och hängen.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv (diurnal).
Matvanor
Födosöker akrobatiskt i trädtoppar, ofta hängande upp och ner för att komma åt frön i kottar och hängen. Äter främst frön från al, björk, gran och lärk. Under häckningssäsongen kompletteras dieten med små insekter och larver, särskilt till ungarna. Besöker ofta fågelbord på vintern.
Socialt beteende
Mycket social, särskilt utanför häckningssäsongen då den bildar stora, rörliga flockar som kan bestå av hundratals individer. Även under häckningstiden kan flera par häcka relativt nära varandra.
Flygmönster
Vågig och snabb flykt, ofta i täta flockar. Kan vara mycket manövrerbar i luften.
Flyttning
Partiell flyttfågel. Många individer är flyttfåglar som flyttar söderut under hösten, men en del stannar kvar i häckningsområdena om tillgången på föda är god. Flyttningen är ofta oregelbunden och beroende av frötillgången (s.k. invasionsflyttningar).
Revirbeteende
Under häckningssäsongen etablerar hanen ett litet revir runt boet, men arten är inte starkt territoriell och häckar ofta i lösa kolonier.

Sång och läten

Sång
En snabb, kvittrande och varierad ramsa som ofta innehåller surrande, visslande och drillande toner. Kan ibland imitera andra fåglar. Sången framförs ofta från en trädtopp eller under flykt.
Läte
Det vanligaste lätet är ett karakteristiskt, nasalt och lite surrande 'tsee-oo' eller 'tsee-lit', ofta med en uppåtgående ton. Även ett kort 'tjipp' kan höras.
När den ljuder
Sjunger främst under häckningssäsongen, från tidig vår till försommar. Lockläten hörs året runt, särskilt i flockar.

Häckning

Häckningssäsong
April till juli, ofta två kullar per säsong.
Bobygge
Boet byggs av honan, ofta högt upp i ett barrträd (gran eller tall), nära stammen eller på en sidogren. Det är en liten, prydlig skål av tunna kvistar, mossa, lavar och spindelväv, fodrat med fjädrar och hår.
Kullstorlek
3-6 ägg
Beskrivning av ägg
3-6 ägg, vita eller ljust blågröna med rödbruna fläckar och streck, särskilt i den trubbiga änden. Storlek ca 16 x 12 mm.
Ruvningstid
11-14 dagar, utförs av honan.
Tid till flygfärdighet
13-15 dagar efter kläckning. Ungarna matas av båda föräldrarna.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna. Hanen matar honan under ruvningen.

Var den finns

Barrskogar

Särskilt gran- och tallskogar där den hittar frön i kottar.

Blandskogar

Om det finns inslag av barrträd, alar eller björkar.

Parker och trädgårdar

Under vinterhalvåret kan de besöka fågelbord, särskilt om det finns barrträd i närheten.

Al- och björkbestånd

Under höst och vinter är de ofta koncentrerade till områden med riklig tillgång på al- och björkfrön.

Fälttips

  1. Lyssna efter lätet. Grönsiskans lockläte är mycket distinkt och ofta det första som avslöjar dess närvaro, särskilt när de rör sig i flockar.
  2. Sök i trädtoppar. De födosöker ofta högt upp i träd, särskilt i granar, alar och björkar. Använd kikare för att studera dem.
  3. Besök fågelbord. På vintern är de regelbundna gäster vid fågelbord som erbjuder solrosfrön eller hampafrön.
  4. Håll utkik efter flockar. Utanför häckningssäsongen rör de sig nästan alltid i flockar, ibland tillsammans med andra finkarter som gråsiska.

Liknande arter

Grönfink

Chloris chloris

Grönfinken är större och kraftigare byggd än grönsiskan. Hanen har en mer enhetligt grön fjäderdräkt utan grönsiskans svarta hjässa och haklapp. Grönfinken har också tydliga gula fält på vingar och stjärt, men inte samma streckning som grönsiskan. Näbben är kraftigare.

Gulhämpling

Serinus serinus

Gulhämplingen är mindre och mer kompakt än grönsiskan. Hanen är intensivt gul med grönstreckad rygg, men saknar grönsiskans svarta hjässa och haklapp. Den har också en kortare stjärt och en mer rundad profil. Dess sång är mycket snabbare och mer 'gnisslig'.

Snabba fakta

Svenskt namn:
Grönsiska
Vetenskapligt namn:
Spinus spinus
Familj:
Finkar (Fringillidae)
Längd:
11-12.5 cm
Vingspann:
20-23 cm
Vikt:
10-18 g
Föda:
Frön (al, björk, gran), insekter
Häckning:
April-juli, 3-6 ägg
Status:
Livskraftig (Least Concern)

Roliga fakta

  • Grönsiskan är känd för sina oregelbundna invasionsflyttningar, där stora flockar kan dyka upp i områden där de normalt inte ses, beroende på tillgången på frön i barrskogarna.
  • Den är en av de mest akrobatiska finkarna och kan ofta ses hänga upp och ner när den plockar frön från kottar och hängen.
  • Grönsiskans vetenskapliga namn, Spinus spinus, är ett exempel på en tautonym, där släkt- och artnamnet är identiska.
  • Trots sin lilla storlek kan grönsiskor vara ganska aggressiva vid fågelbord och försvara sin plats mot större fåglar.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Fringillidae
Släkte
Spinus
Art
Spinus spinus

Utforska Grönsiska

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen