Turkduva

Om arten

Turkduvan är en medelstor duva som kännetecknas av sin gråbruna fjäderdräkt, en distinkt svart nackkrage och ett mjukt, upprepat läte. Den har expanderat sitt utbredningsområde dramatiskt över Europa och Asien under de senaste århundradena och är nu en vanlig syn i många urbana och semi-urbana miljöer.

Storlek och livslängd

Längd

31-34 cm

Vingbredd

47-55 cm

Vikt

125-240 g

Livslängd

Upp till 10-15 år i det vilda, men genomsnittet är lägre.

Föda

Främst frön, spannmål, knoppar, bär och ibland insekter.

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Huvudsakligen ljust gråbrun fjäderdräkt med en rosaaktig ton på bröstet och buken. Vingpennorna är mörkare, nästan svarta, och stjärtfjädrarna har vita spetsar som syns väl i flykten. Den mest utmärkande detaljen är den smala svarta nackkragen med en vit kant.

Näbbform

Kort, smal och mörkgrå till svart näbb.

Ögonfärg

Mörkröda iris med en smal vit ögonring.

Benfärg

Röda ben och fötter.

Kännetecken

Den svarta nackkragen är det mest framträdande kännetecknet. I flykten syns en ljusare vingundersida och vita yttre stjärtfjädrar.

Ungfågelutseende

Ungfåglar liknar de vuxna men saknar den svarta nackkragen eller har den endast antydd. Deras fjäderdräkt kan vara något mattare och mer diffus i färgen.

Säsongsförändringar

Inga betydande säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten.

Könsdimorfism

Ingen tydlig sexuell dimorfism; hanar och honor ser likadana ut.

Så identifieras

1. 1

   Nackkrage

   Leta efter den smala svarta kragen med vit kant på nacken. Detta är det mest avgörande kännetecknet för vuxna fåglar.

2. 2

   Färg

   Den övergripande ljust gråbruna fjäderdräkten med en rosaaktig ton på bröstet är typisk.

3. 3

   Läte

   Lyssna efter det upprepade trestaviga 'koo-koo-kooh'. Det är mycket distinkt och ofta det första man lägger märke till.

4. 4

   Storlek och form

   En medelstor, slank duva med relativt lång stjärt.

5. 5

   Flykt

   Observera den raka, snabba flykten och det klapprande ljudet från vingarna vid uppflog. Vita yttre stjärtfjädrar syns väl i flykten.

Habitat och utbredning

Biomer

Tempererade skogar, gräsmarker, urbana och semi-urbana områden.

Utbredningsområde

Ursprungligen från Asien, men har expanderat över stora delar av Europa, Nordafrika och Nordamerika. I Sverige är den vanligast i södra och mellersta delarna.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till cirka 2000 meter, men föredrar lägre höjder i närheten av mänsklig bebyggelse.

Föredragna miljöer

Parker, trädgårdar, jordbrukslandskap, byar och städer. Den trivs i närheten av människor där det finns tillgång till mat och skydd.

Beteende

Aktivitetstid

Diurnal (dagaktiv).

Matvanor

Födosöker främst på marken efter frön, spannmål och spillda matrester. Kan även äta knoppar, bär och små insekter. Ofta ses den vid fågelbord och i närheten av spannmålslager.

Socialt beteende

Lever ofta i par eller små grupper, men kan samlas i större flockar vid riklig födotillgång, särskilt under vintern. De är relativt orädda för människor.

Flygmönster

Rak och snabb flykt med snabba vingslag. Kan glidflyga korta sträckor. Vid uppflog hörs ofta ett klapprande ljud från vingarna.

Flyttning

Huvudsakligen stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde, men nordliga populationer kan göra kortare förflyttningar söderut under stränga vintrar. Ungfåglar kan sprida sig över längre avstånd.

Revirbeteende

Hanar försvarar ett litet revir runt boet under häckningssäsongen, men är annars inte starkt territoriella.

Häckning

Häckningssäsong

Kan häcka nästan året runt i gynnsamma klimat, men i Sverige främst från mars till oktober, med flera kullar per säsong.

Bobygge

Bygger ett enkelt, platt bo av kvistar och gräs, ofta i träd, buskar eller på byggnader. Boet är ofta ganska slarvigt konstruerat.

Kullstorlek

2 ägg per kull.

Beskrivning av ägg

Två vita, ovala ägg utan fläckar.

Ruvningstid

14-18 dagar, utförs av båda föräldrarna.

Tid till flygfärdighet

Ungarna lämnar boet efter 15-19 dagar och är flygfärdiga kort därefter.

Föräldraomsorg

Båda föräldrarna deltar i ruvning och uppfödning av ungarna. De matar ungarna med krävmjölk.

Var den finns

Fälttips

1. Lyssna efter lätet. Turkduvans karaktäristiska läte är ofta det första tecknet på dess närvaro. Lär dig känna igen 'koo-koo-kooh'.
2. Sök i bebyggda områden. Den är mycket anpassad till mänsklig närvaro, så parker, trädgårdar och stadsmiljöer är utmärkta platser att leta på.
3. Titta på marken. Turkduvor födosöker ofta på marken efter frön och spillda matrester.
4. Var uppmärksam på flykten. Det klapprande ljudet vid uppflog och de vita yttre stjärtfjädrarna är bra fältkännetecken.

Liknande arter

Snabba fakta

Utbredning:

Ursprungligen Asien, nu stora delar av Europa, Nordafrika och Nordamerika.

Föda:

Frön, spannmål, knoppar, bär, insekter.

Häckning:

Flera kullar per år, 2 vita ägg per kull.

Kännetecken:

Svart nackkrage, ljust gråbrun fjäderdräkt, trestavigt läte.

Status:

Livskraftig (Least Concern).

Roliga fakta

• Turkduvan är en av de mest framgångsrika koloniserarna i fågelvärlden. Den spred sig från Asien till Europa under 1900-talet i en av de snabbaste naturliga expansionerna som observerats hos en fågelart.
• Dess vetenskapliga namn 'decaocto' betyder 'arton' på grekiska, vilket refererar till en grekisk myt där en tjänsteflicka förvandlades till en duva som klagade över att hon bara fick 18 mynt i lön, vilket återspeglas i duvans trestaviga läte som kan tolkas som 'deca-oc-to'.
• Trots att den är en relativt nykomling i många delar av Europa, har den snabbt etablerat sig och blivit en vanlig syn i många trädgårdar och parker.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Columbiformes

Familj

Columbidae

Släkte

Streptopelia

Art

Streptopelia decaocto

Utforska Turkduva