Birdby LogoBirdby
Kattuggla (Strix aluco)

Kattuggla

Livskraftig (Least Concern)

Strix aluco

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Kattugglan är en medelstor, robust uggla med ett stort, runt huvud utan örontofsar. Den är en av de vanligaste ugglorna i Europa och är känd för sitt karaktäristiska hoande läte. Den är huvudsakligen nattaktiv och en opportunistisk jägare som anpassar sig väl till olika miljöer, inklusive bebyggda områden.

Storlek och livslängd

Längd
37-43 cm
Vingbredd
81-96 cm
Vikt
Hanar: 385-600 g, Honor: 420-800 g
Livslängd
Upp till 18 år i det vilda, men genomsnittet är ofta lägre, cirka 4-5 år.
Föda
Karnivor (små däggdjur, fåglar, insekter, groddjur, fisk)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Kattugglan förekommer i två huvudsakliga färgmorfer: en gråbrun och en rödbrun. Den gråbruna morfen är vanligast i norra Europa, medan den rödbruna är vanligare i södra Europa. Fjäderdräkten är tätt tvärvattrad och fläckig, vilket ger utmärkt kamouflage mot trädstammar. Undersidan är ljusare med mörka längsgående streck. Ansiktsskivan är tydlig, men inte lika markerad som hos vissa andra ugglor, och har koncentriska mörka ringar runt ögonen.
Näbbform
Kort, kraftig och nedåtböjd krokig näbb, gulaktig till grågul.
Ögonfärg
Mörka, nästan svarta ögon, vilket ger ett "snällt" intryck jämfört med de gula ögonen hos många andra ugglor.
Benfärg
Fjäderklädda ben och tår, ofta med gråbruna fjädrar som matchar kroppen.
Kännetecken
Stort, runt huvud utan örontofsar. Mörka ögon. Två färgmorfer (gråbrun och rödbrun). Karaktäristiskt hoande läte.
Ungfågelutseende
Ungfåglarna liknar de vuxna men har en mjukare, mer dunig fjäderdräkt med finare tvärvattring. De är ofta ljusare och mer jämnt färgade än vuxna fåglar.
Säsongsförändringar
Inga betydande säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Fjäderdräkten är densamma året runt.
Könsdimorfism
Honor är generellt större och tyngre än hanar, men fjäderdräkten är identisk. Storleksskillnaden är inte alltid uppenbar i fält.

Så identifieras

  1. 1

    Storlek och form

    Medelstor, robust uggla med ett stort, runt huvud. Inga örontofsar.

  2. 2

    Ögonfärg

    Mörka, nästan svarta ögon är ett mycket tydligt kännetecken som skiljer den från de flesta andra ugglor i Europa.

  3. 3

    Fjäderdräkt

    Tätt tvärvattrad och fläckig fjäderdräkt i gråbrun eller rödbrun färg. Ljusare undersida med mörka längsgående streck.

  4. 4

    Läte

    Det karaktäristiska hoande lätet "ho-ho-ho-hooo-ho" är ofta det första tecknet på dess närvaro, särskilt under senvinterkvällar.

  5. 5

    Beteende

    Nattaktiv och sitter ofta orörlig i ett träd under dagen, väl kamouflerad. Kan vara svår att upptäcka visuellt.

Habitat och utbredning

Biomer
Tempererade skogar, blandskogar, lövskogar, parker, trädgårdar, stadsmiljöer.
Utbredningsområde
Stora delar av Europa, nordvästra Afrika och Asien österut till Korea. I Sverige finns den i södra och mellersta delarna, upp till södra Norrland.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 2000 meter i bergiga områden, men vanligast i lågland och kuperade områden.
Föredragna miljöer
Gammal lövskog med hålträd för häckning, parker med gamla träd, kyrkogårdar, större trädgårdar och även stadsmiljöer där det finns tillgång till lämpliga häckplatser och föda. Föredrar områden med en blandning av öppna ytor och täta träd för jakt och skydd.

Beteende

Aktivitetstid
Huvudsakligen nattaktiv, men kan ibland ses jaga i skymningen eller gryningen, särskilt under häckningsperioden eller vid dålig tillgång på föda.
Matvanor
Kattugglan är en opportunistisk jägare som främst jagar små däggdjur som sorkar, möss och råttor. Den tar även småfåglar, groddjur, större insekter och ibland fisk. Jakten sker oftast från en utkiksplats, varifrån den tyst glider ner över bytet. Den har utmärkt hörsel och syn i svagt ljus, vilket är avgörande för dess nattliga jakt.
Socialt beteende
Lever huvudsakligen i monogama par som håller ihop livet ut och försvarar ett gemensamt revir året runt. Ungfåglar sprider sig från föräldrarnas revir under sensommaren och hösten.
Flygmönster
Tyst och smidig flykt med mjuka vingslag. Flyger ofta lågt mellan träd och buskar. Kan ryttla kortvarigt vid jakt.
Flyttning
Stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde. Ungfåglar kan göra kortare spridningsrörelser för att hitta egna revir, men arten är inte en flyttfågel i egentlig mening.
Revirbeteende
Mycket territoriell, särskilt under häckningssäsongen. Reviret försvaras med hoanden och ibland aggressiva utfall mot inkräktare, inklusive andra ugglor och rovdjur.

Sång och läten

Sång
Hanens sång är ett karaktäristiskt, djupt och rytmiskt hoande: "ho-ho-ho-hooo-ho". Det inleds med ett kort, dämpat ho, följt av en paus och sedan ett utdraget, vibrerande ho som avslutas med en fallande ton. Honan svarar ofta med ett kort, skarpt "kewick" eller "kewitt".
Läte
Förutom sången har kattugglan en rad andra läten. Varningslätet är ett skarpt "kewick" eller "kewitt". Ungfåglarna tigger med ett väsande, raspigt läte som kan höras långt in på sommaren.
När den ljuder
Främst under skymning och natt, särskilt intensivt under senvintern och tidig vår när revir hävdas och par bildas. Kan höras sporadiskt under hela året.

Häckning

Häckningssäsong
Börjar tidigt, ofta redan i februari-mars, och sträcker sig till maj-juni. Tidpunkten kan variera beroende på tillgången på föda och väderförhållanden.
Bobygge
Häckar nästan uteslutande i håligheter i gamla träd, men kan även använda gamla rovfågelbon, ekorrbon, klippskrevor eller specialdesignade holkar. Bygger inget eget bo utan använder befintligt material i håligheten.
Kullstorlek
2-5 ägg, men upp till 7 har observerats under goda sorkår.
Beskrivning av ägg
2-5 (oftast 3-4) vita, runda ägg. Äggen är släta och glansiga, cirka 48 x 39 mm stora.
Ruvningstid
28-30 dagar, utförs huvudsakligen av honan.
Tid till flygfärdighet
Ungarna lämnar boet efter cirka 30-35 dagar, men är då ännu inte flygfärdiga. De klättrar runt i närliggande träd och matas av föräldrarna i ytterligare 2-3 månader innan de blir självständiga.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna. Honan ruvar och värmer ungarna, medan hanen främst ansvarar för att skaffa föda under den första tiden. Senare jagar båda föräldrarna.

Var den finns

Gammal lövskog

Särskilt områden med gamla, grova träd som erbjuder håligheter för häckning.

Parker och kyrkogårdar

Större parker och kyrkogårdar med gamla träd i städer och tätorter är utmärkta platser.

Stadsmiljöer

Kan häcka i trädgårdar och grönområden i städer, särskilt om det finns tillgång till lämpliga håligheter och föda.

Blandskogar

Områden där lövskog blandas med barrskog kan också vara lämpliga.

Fälttips

  1. Lyssna efter lätet. Det mest effektiva sättet att hitta kattuggla är att lyssna efter hanens hoande under skymning och natt, särskilt under senvintern och tidig vår. Honans "kewick"-läte är också ett bra tecken.
  2. Sök efter spillning och spybollar. Under gamla träd, särskilt de med håligheter, kan man hitta spillning och spybollar (uppstött material från byten) som indikerar ugglans närvaro.
  3. Sök under dagen. Kattugglan sitter ofta orörlig och väl kamouflerad i ett träd under dagen. Leta efter en klumpig silhuett mot en trädstam eller i en grenklyka. Var uppmärksam på småfåglar som mobbar ugglan, vilket kan avslöja dess position.
  4. Använd ficklampa på natten. Om du hör en kattuggla på natten, kan en svag ficklampa hjälpa dig att lokalisera den, men undvik att störa den med starkt ljus.
  5. Kolla holkar. Om det finns ugglholkar i området, kontrollera dem försiktigt på avstånd, särskilt under häckningssäsongen.

Liknande arter

Berguv

Bubo bubo

Berguven är betydligt större än kattugglan (längd 58-71 cm, vingbredd 138-170 cm) och har tydliga örontofsar. Dess ögon är orangefärgade, till skillnad från kattugglans mörka ögon. Berguvens läte är ett djupare, mer resonerande "oe-hoo".

Hornuggla

Asio otus

Hornugglan är smalare och har tydliga, långa örontofsar som den kan resa upp. Dess ögon är orange-gula. Fjäderdräkten är mer längsstreckad och mindre tvärvattrad än kattugglans. Hornugglans läte är ett mjukt, monotont "hoo-hoo-hoo".

Slaguggla

Strix uralensis

Slagugglan är större än kattugglan (längd 50-61 cm, vingbredd 105-125 cm) och har ett mer avlångt huvud. Den har en ljusare fjäderdräkt med tydligare längsgående streckning och en mer markerad ansiktsskiva. Ögonen är mörka, men ansiktsskivan är ljusare och mer framträdande. Slagugglans läte är ett djupare, mer utdraget "hoo-hoo-hoo-hoo-hoo".

Snabba fakta

Huvudsaklig aktivitet:
Nattaktiv
Häckningsplats:
Hål i träd, holkar
Föda:
Små däggdjur, fåglar
Flyttbeteende:
Stannfågel
Kännetecken:
Mörka ögon, inga örontofsar, hoande läte

Roliga fakta

  • Kattugglan är en av de få ugglor som har mörka ögon, vilket ger den ett "vänligt" utseende jämfört med de gula ögonen hos många andra ugglor.
  • Dess vetenskapliga namn, Strix aluco, kommer från latin där 'strix' betyder uggla och 'aluco' är ett annat namn för uggla, vilket understryker dess status som en typisk uggla.
  • Kattugglan är känd för sin förmåga att anpassa sig till mänskliga miljöer och kan häcka och jaga framgångsrikt även i stadsparker och trädgårdar.
  • Honan är ofta mer aggressiv än hanen vid boet och kan attackera inkräktare, inklusive människor, om hon känner sig hotad.
  • Kattugglans hörsel är så finstämd att den kan lokalisera byten i totalt mörker enbart med hjälp av ljud.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Strigiformes
Familj
Strigidae
Släkte
Strix
Art
Strix aluco

Utforska Kattuggla

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen