Tornuggla

Om arten

Tornugglan är en medelstor, nattaktiv rovfågel känd för sitt karakteristiska hjärtformade ansikte och tysta flykt. Den är en av de mest spridda fågelarterna i världen och förekommer på alla kontinenter utom Antarktis. Den är specialiserad på att jaga smågnagare och är en viktig biologisk skadedjursbekämpare.

Storlek och livslängd

Längd

33-39 cm

Vingbredd

80-95 cm

Vikt

250-400 g (hanar), 300-550 g (honor)

Livslängd

1-2 år i det vilda, upp till 15-20 år i fångenskap

Föda

Karnivor (främst smågnagare som sorkar och möss, men även småfåglar, insekter och groddjur)

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Ovansidan är ljust gulbrun till grå med fina mörka fläckar och streck. Undersidan är vit till ljust gulbrun, ofta med små mörka fläckar som är mer framträdande hos honor. Ansiktet är distinkt hjärtformat och vitt, kantat av en gulbrun till rostbrun ram. Vingpennorna är tvärbandade i ljusa och mörka nyanser.

Näbbform

Kort, kraftig och starkt nedåtböjd krokig näbb, gulvit till benfärgad.

Ögonfärg

Mörka, nästan svarta ögon som är relativt små i förhållande till ansiktet.

Benfärg

Långa, fjäderklädda ben med gråaktiga tår och svarta klor.

Kännetecken

Det hjärtformade vita ansiktet, de mörka ögonen, den ljusa undersidan och den tysta, fladdrande flykten är mycket karaktäristiska. Ingen annan uggla i dess utbredningsområde har ett så tydligt hjärtformat ansikte.

Ungfågelutseende

Ungfåglar liknar de vuxna men har en mjukare, fluffigare fjäderdräkt och kan vara något ljusare i färgen. Ansiktsmasken är lika distinkt hjärtformad.

Säsongsförändringar

Inga betydande säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten. Fjäderdräkten är densamma året runt.

Könsdimorfism

Honor är generellt något större och tyngre än hanar. Honor har ofta fler och tydligare mörka fläckar på undersidan än hanar, som kan vara nästan helt vita undertill. Färgintensiteten på ovansidan kan också variera, där honor ibland är mörkare.

Så identifieras

1. 1

   Ansikte

   Leta efter det unika, vita, hjärtformade ansiktet. Detta är det mest utmärkande kännetecknet.

2. 2

   Färg

   Observera den ljusa, nästan vita undersidan och den ljust gulbruna/gråa ovansidan med fina fläckar.

3. 3

   Ögon

   De mörka, relativt små ögonen i det vita ansiktet är också ett bra kännetecken.

4. 4

   Flykt

   Den tysta, fladdrande och svävande flykten lågt över marken i skymning eller natt är typisk.

5. 5

   Läte

   Lyssna efter det hesa, raspiga 'schreeee'-skriket, som skiljer sig från andra ugglors hoanden.

Habitat och utbredning

Biomer

Öppna landskap, jordbruksmark, gräsmarker, savanner, öknar, skogsbryn och bebyggda områden.

Utbredningsområde

Nästan kosmopolitisk. Förekommer i stora delar av Europa, Afrika, Asien, Nord- och Sydamerika samt Australien. I Sverige är den en sällsynt gästfågel, främst i södra delarna.

Höjdintervall

Från havsnivå upp till cirka 4000 meter, men vanligast i låglänta områden.

Föredragna miljöer

Föredrar öppna jaktmarker med tillgång till gamla byggnader, lador, kyrktorn, träd eller klippskrevor för häckning och vila. Undviker täta skogar och höga bergskedjor.

Beteende

Aktivitetstid

Nattaktiv, men kan ibland ses jaga i skymningen eller gryningen, särskilt under häckningsperioden eller vid dålig tillgång på föda.

Matvanor

Nattaktiv jägare som flyger lågt över marken med en tyst, svävande flykt. Lokaliserar byten främst med sin exceptionella hörsel. Ryttlar ofta i luften innan den dyker ner på bytet. Sväljer små byten hela och spyr upp osmältbara delar som spybollar.

Socialt beteende

Lever oftast ensam eller i par under häckningssäsongen. Inte särskilt social utanför häckningstiden.

Flygmönster

Tyst, fladdrande och svävande flykt med djupa vingslag. Kan ryttla i luften. Flyger ofta lågt över fält och ängar.

Flyttning

Generellt stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde. Populationer i norra delar av utbredningsområdet kan flytta söderut under stränga vintrar eller vid brist på föda. Ungfåglar kan sprida sig långa sträckor från födelseplatsen.

Revirbeteende

Häckande par försvarar ett revir runt boet, men jaktområden kan överlappa med andra individer.

Häckning

Häckningssäsong

Varierar beroende på geografisk plats och tillgång på föda. I tempererade områden ofta mars-juni, men kan häcka året runt i tropiska områden och ha flera kullar per år vid god tillgång på föda.

Bobygge

Häckar inte i traditionella bon utan använder håligheter i träd, klippskrevor, gamla byggnader (lador, kyrktorn, ruiner), holkar eller övergivna rovfågelbon. Lägger äggen direkt på underlaget, ofta på en bädd av spybollar.

Kullstorlek

Vanligtvis 4-7 ägg, men kan variera från 2 till 12 ägg beroende på födotillgång.

Beskrivning av ägg

Vita, ovala och glansiga ägg. Storlek ca 38-46 mm långa och 30-35 mm breda.

Ruvningstid

29-34 dagar, utförs nästan uteslutande av honan.

Tid till flygfärdighet

Ungarna lämnar boet efter 50-70 dagar, men är beroende av föräldrarna för föda ytterligare några veckor.

Föräldraomsorg

Honan ruvar och värmer ungarna, medan hanen ansvarar för att skaffa föda till både honan och ungarna. Båda föräldrarna matar ungarna när de blir äldre.

Var den finns

Fälttips

1. Tidpunkt. Sök efter tornugglor i skymningen eller under natten, då de är som mest aktiva. De kan ibland ses i gryningen.
2. Lyssna. Lär dig känna igen deras karakteristiska hesa skrik. Ofta hörs de innan de ses.
3. Spybollar. Leta efter spybollar under potentiella vilplatser eller häckningsplatser (t.ex. i lador). Spybollarna från tornugglor är ofta stora, svarta och glänsande, fyllda med gnagarskelett.
4. Tålamod. Tornugglor är skygga och nattaktiva, så tålamod och diskretion är nyckeln till att observera dem.

Liknande arter

Snabba fakta

Vetenskapligt namn:

Tyto alba

Familj:

Tytonidae (Tornugglor)

Utbredning:

Nästan kosmopolitisk

Föda:

Smågnagare

Aktivitet:

Nattaktiv

Kännetecken:

Hjärtformat ansikte, tyst flykt

Status:

Livskraftig

Roliga fakta

• Tornugglan har en av de mest asymmetriska öronplaceringarna bland ugglor, vilket ger den en exceptionell förmåga att lokalisera byten i totalt mörker enbart med hörseln.
• Dess vetenskapliga namn 'Tyto alba' betyder 'vit uggla', vilket syftar på dess ljusa fjäderdräkt.
• En tornuggla kan äta upp till 1000 möss per år, vilket gör den till en mycket effektiv naturlig skadedjursbekämpare.
• I folktro har tornugglan ofta associerats med spöken och övernaturliga fenomen på grund av dess tysta flykt, vita utseende och spöklika skrik.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Strigiformes

Familj

Tytonidae

Släkte

Tyto

Art

Tyto alba

Utforska Tornuggla