Birdby LogoBirdby

Papegoja (generisk term)

Varierar kraftigt per art, från 'Livskraftig' till 'Akut hotad' (många arter är hotade på grund av habitatförlust och illegal handel)

Varierar beroende på art (t.ex. Ara macao, Amazona aestiva)

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Papegojor är en ordning av fåglar som kännetecknas av sin starka, krökta näbb, upprätta hållning, starka ben med zygodactyla fötter (två tår framåt, två bakåt) och ofta färgglada fjäderdräkter. De är kända för sin intelligens, sociala beteende och förmåga att härma ljud och mänskligt tal. Ordningen omfattar över 400 arter, med stor variation i storlek, färg och ekologi.

Storlek och livslängd

Längd
8 cm (dvärgpapegojor) till 100 cm (hyacintara)
Vingbredd
15 cm till 120 cm
Vikt
10 g (dvärgpapegojor) till 1.7 kg (hyacintara)
Livslängd
10-80 år (varierar kraftigt beroende på art, större arter lever längre)
Föda
Herbivor (främst frön, nötter, frukter, blommor, nektar, pollen), vissa arter äter även insektslarver

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Extremt varierande. Många arter är övervägande gröna (t.ex. amazoner), medan andra uppvisar en spektakulär blandning av rött, blått, gult, orange och vitt (t.ex. aror, kakaduor). Vissa har mer dämpade färger som grått och brunt. Fjäderdräkten är ofta tät och glänsande.
Näbbform
Kraftig, krökt och mycket stark näbb, anpassad för att knäcka hårda frön och nötter samt klättra. Övernäbben är längre och böjd över undernäbben. Färgen varierar från svart, grå, vit till rödaktig.
Ögonfärg
Varierar med art och ålder; kan vara mörkbrun, röd, orange, gul eller vit. Ofta omgiven av en bar hudring.
Benfärg
Oftast grå eller svart, ibland rosa eller köttfärgad. Zygodactyla fötter med vassa klor för att gripa och klättra.
Kännetecken
Kraftig, krökt näbb; zygodactyla fötter; ofta färgglad fjäderdräkt; upprätt hållning; förmåga att härma ljud. Kakaduor har en karakteristisk tofs på huvudet.
Ungfågelutseende
Ungfåglar har ofta mattare färger, kortare stjärtfjädrar och ibland en annorlunda ögonfärg jämfört med vuxna. Näbben kan vara mjukare och ha en annan färgton.
Säsongsförändringar
Generellt inga tydliga säsongsmässiga förändringar i fjäderdräkten hos papegojor. Fjäderdräkten är oftast konstant året runt, med undantag för ruggning.
Könsdimorfism
Ofta liten eller ingen yttre skillnad mellan könen (monomorfism), men vissa arter uppvisar tydlig dimorfism i färg eller storlek (t.ex. ädelpapegojan där hanen är grön och honan röd). DNA-test eller beteendeobservationer krävs ofta för könsbestämning.

Så identifieras

  1. 1

    Näbbens form och storlek

    En kraftig, krökt näbb är ett primärt kännetecken för papegojor. Storleken och färgen kan ge ledtrådar till art.

  2. 2

    Fjäderdräktens färger och mönster

    Notera de dominerande färgerna, eventuella fläckar på huvud, vingar eller stjärt. Detta är ofta det mest uppenbara identifieringsmärket.

  3. 3

    Stjärtens längd och form

    Långa, spetsiga stjärtar (aror) skiljer sig från kortare, mer avrundade stjärtar (amazoner, kakaduor).

  4. 4

    Förekomst av tofs eller bara hudfläckar

    En tofs indikerar en kakadua. Bara hudfläckar i ansiktet är typiskt för aror.

  5. 5

    Vokaliseringar

    Lyssna på lätena. Papegojor har ofta distinkta skrik, visslingar och kontaktläten som kan vara art-specifika.

  6. 6

    Habitat och geografisk plats

    Var fågeln observeras (t.ex. regnskog, savann, stad) och i vilken del av världen kan starkt begränsa möjliga arter.

Habitat och utbredning

Biomer
Tropiska och subtropiska regnskogar, savanner, skogsmarker, buskmarker, bergsområden, mangroveträsk och även urbana miljöer.
Utbredningsområde
Främst södra halvklotet: Syd- och Centralamerika, Afrika, Asien, Australien och Oceanien. Störst artrikedom i Sydamerika och Australien.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till 3000 meter, beroende på art.
Föredragna miljöer
Föredrar områden med riklig tillgång till föda (fruktbärande träd, fröväxter) och lämpliga häckningsplatser (trädhål, klippskrevor). Många arter är beroende av intakta skogsekosystem.

Beteende

Aktivitetstid
Diurna (dagaktiva). Mest aktiva under morgonen och sen eftermiddagen, då de födosöker och interagerar. Vilar under de varmaste timmarna mitt på dagen.
Matvanor
Är opportunistiska födosökare. Använder sin kraftiga näbb för att knäcka nötter och frön, skala frukter och gräva efter rötter. Många arter är sociala under födosök och kan bilda stora flockar. Vissa arter är specialiserade på nektar och pollen (lorier).
Socialt beteende
Mycket sociala fåglar som ofta lever i par, familjegrupper eller stora flockar. De kommunicerar med en mängd olika läten och kroppsspråk. Starka band bildas mellan par och inom flocken. Många arter uppvisar alloparental vård.
Flygmönster
Varierar från snabb och direkt flykt med grunda vingslag till mer glidande flykt. Ofta flyger de i flockar, med synkroniserade rörelser och högljudda rop. Vissa större arter har en tung, fladdrande flykt.
Flyttning
De flesta papegojarter är stannfåglar eller utför lokala, nomadiska rörelser i jakt på föda. Vissa arter kan göra säsongsmässiga förflyttningar mellan olika habitattyper.
Revirbeteende
Varierar. Under häckningssäsongen kan par vara territoriella kring sitt bo, men utanför häckningstiden är många arter mer toleranta och lever i flockar.

Sång och läten

Sång
Papegojor har sällan en melodisk 'sång' i traditionell mening. Deras vokaliseringar består snarare av komplexa serier av skrik, visslingar, gnisslanden och klickljud. Många arter är kända för sin förmåga att härma ljud från sin omgivning, inklusive mänskligt tal.
Läte
Varningsrop är ofta höga, genomträngande skrik. Kontaktläten är varierande och används för att hålla ihop flocken. Tiggeriläten från ungfåglar är ofta pipiga och ihållande. Vissa arter har distinkta 'chatter'-ljud.
När den ljuder
Vokaliserar mest under morgonen och kvällen, samt under flykt och sociala interaktioner. Kan vara högljudda under hela dagen, särskilt i stora flockar.

Häckning

Häckningssäsong
Varierar geografiskt och med art, ofta kopplat till regnperioder eller tillgång på föda. Kan vara året runt i tropiska områden eller säsongsbundet.
Bobygge
De flesta papegojor är hålbyggare och häckar i trädhål, klippskrevor, termitstackar eller markhålor. Vissa arter (t.ex. munkparakit) bygger stora, gemensamma grenbon. Boet fodras sällan, äggen läggs direkt på underlaget.
Kullstorlek
1-8 ägg, vanligast 2-5 ägg.
Beskrivning av ägg
Oftast vita, runda eller ovala. Storleken varierar kraftigt med art, från små som en ärta till stora som ett hönsägg.
Ruvningstid
18-30 dagar, beroende på art.
Tid till flygfärdighet
30-120 dagar, beroende på art. Ungarna är beroende av föräldrarna långt efter att de lämnat boet.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna deltar ofta i ruvning och uppfödning av ungarna, även om honan oftast ruvar mest. Ungarna matas med uppstött föda.

Var den finns

Tropiska och subtropiska skogar

De flesta vilda papegojarter finns i dessa miljöer, särskilt i Sydamerika, Afrika och Australien.

Savanner och öppna skogsmarker

Vissa arter, som t.ex. vissa kakaduor och parakiter, trivs i torrare, öppnare landskap.

Urbana parker och trädgårdar

Introducerade populationer av vissa papegojarter (t.ex. halsbandsparakit) kan hittas i städer runt om i världen.

Klippiga områden

Vissa arter häckar i klippskrevor och kan ses i bergiga regioner.

Fälttips

  1. Lyssna efter läten. Papegojor är ofta högljudda, särskilt i flockar. Lär dig känna igen de olika arternas rop.
  2. Sök vid födokällor. Leta efter papegojor där det finns rikligt med fruktbärande träd, blommande växter eller fröväxter.
  3. Titta i trädkronorna. Många papegojor tillbringar större delen av sin tid i trädkronorna, där de födosöker och vilar.
  4. Besök grynings- och skymningstid. Papegojor är ofta som mest aktiva under dessa tider, när de flyger till och från sina sovplatser eller födosöker.
  5. Använd kikare. Papegojor kan vara svåra att se i tät vegetation, så en bra kikare är avgörande för detaljerad observation.

Liknande arter

Aror (t.ex. Ara macao)

Ara spp.

Aror är generellt mycket större, har långa, spetsiga stjärtar och ofta stora, bara hudfläckar i ansiktet. Deras näbbar är proportionellt större och kraftigare än hos många andra papegojor.

Amazonpapegojor (t.ex. Amazona aestiva)

Amazona spp.

Amazonpapegojor är medelstora, robusta papegojor med kortare, mer fyrkantiga stjärtar. De är ofta övervägande gröna med färgade fläckar på huvud och vingar. Saknar tofs och bara hudfläckar i ansiktet (förutom runt ögat).

Kakaduor (t.ex. Cacatua galerita)

Cacatua spp.

Kakaduor kännetecknas av sin rörliga tofs på huvudet och är oftast vita, grå eller svarta. De har en annan näbbform och saknar de starka, klara färgerna som är typiska för många andra papegojor.

Snabba fakta

Ordning:
Psittaciformes
Antal arter:
Över 400
Fötter:
Zygodactyla (två tår framåt, två bakåt)
Näbb:
Kraftig, krökt
Diet:
Främst herbivor
Socialt beteende:
Mycket sociala, lever i flockar
Intelligens:
Hög, kända för problemlösning och härmning

Roliga fakta

  • Vissa papegojarter kan leva längre än människor, med en livslängd på upp till 80 år i fångenskap.
  • Papegojor är en av få fågelgrupper som kan använda sina fötter som händer för att hålla mat.
  • Den tyngsta flygande papegojan är kakapon (Strigops habroptilus) från Nya Zeeland, som är nattaktiv och flyger inte alls.
  • Många papegojarter bildar livslånga parband.
  • Papegojor har en unik tunga som är muskulös och kan användas för att manipulera mat och utforska föremål.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Psittaciformes
Familj
Psittacidae, Cacatuidae, Psittaculidae
Släkte
Varierar beroende på art
Art
Varierar beroende på art

Utforska Papegoja (generisk term)

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen