Birdby LogoBirdby
Grönfink (Chloris chloris)

Grönfink

Least Concern (Livskraftig)

Chloris chloris

Sett en fågel? Identifiera den direkt med Birdby-appen

Öppna appen

Om arten

Grönfinken är en medelstor finkfågel, känd för sin robusta kroppsbyggnad och distinkta gröngula färg. Den är en vanlig och välkänd art i många delar av Europa, Nordafrika och västra Asien, ofta sedd i trädgårdar, parker och jordbrukslandskap. Dess sång är karakteristisk med drillande toner och ett nasalt 'djee-ee'.

Storlek och livslängd

Längd
14-16 cm
Vingbredd
25-28 cm
Vikt
25-34 g
Livslängd
2-5 år (upp till 10 år i undantagsfall)
Föda
Fröätare (granivor), men äter även insekter under häckningssäsongen

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt
Hanen är övervägande olivgrön med en ljusare, gulaktig undersida. Vingpennorna och stjärtpennorna har tydliga gula fält, särskilt i handpennorna och stjärtens sidor. Honan är mattare i färgerna, mer gråbrun med mindre framträdande gula inslag. Ungfåglar är streckade och har ännu mattare färger än honan.
Näbbform
Konisk, kraftig och ljusrosa till gråaktig, anpassad för att knäcka frön.
Ögonfärg
Mörkbrun.
Benfärg
Ljusrosa till brunaktig.
Kännetecken
Kraftig kroppsbyggnad, konisk näbb, tydliga gula fält i vingar och stjärt (särskilt hos hanen), och en karakteristisk sång och lockläte.
Ungfågelutseende
Ungfåglar är streckade på bröst och rygg, med en övergripande mattare gråbrun färgton och mindre framträdande gula fält jämfört med vuxna fåglar.
Säsongsförändringar
Plumaget är relativt konstant året runt, men färgerna kan framstå som något klarare efter ruggningen på sensommaren/hösten och kan blekas något under vintern.
Könsdimorfism
Ja, hanen är betydligt grönare och gulare än den mer dämpade, gråbruna honan.

Så identifieras

  1. 1

    Färg

    Leta efter den övervägande olivgröna fjäderdräkten, särskilt hos hanen, med tydliga gula fält i vingar och stjärt. Honan är mattare gråbrun med gula inslag.

  2. 2

    Storlek och form

    En robust och kraftig finkfågel med en relativt stor kropp och ett stort huvud i förhållande till kroppen.

  3. 3

    Näbb

    Den kraftiga, koniska näbben är ett bra kännetecken, anpassad för att knäcka frön.

  4. 4

    Sång och läte

    Lyssna efter den drillande sången som avslutas med ett nasalt 'djee-ee', samt det karakteristiska locklätet 'djupp'.

  5. 5

    Beteende

    Ofta ses den vid fågelbord, i buskar eller på marken när den söker frön. Flyger i vågiga banor.

Habitat och utbredning

Biomer
Tempererade skogar, buskmarker, jordbrukslandskap, urbana och suburban miljöer.
Utbredningsområde
Stora delar av Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Centralasien. Introducerad till Australien och Nya Zeeland.
Höjdintervall
Från havsnivå upp till cirka 2000 meter i vissa områden.
Föredragna miljöer
Trädgårdar, parker, kyrkogårdar, alléer, buskiga fältkanter, dungar, skogsbryn och jordbruksmark med häckar och träd. Föredrar områden med tillgång till fröbärande växter och buskar för skydd.

Beteende

Aktivitetstid
Dagaktiv (diurnal).
Matvanor
Äter främst frön från olika växter, särskilt solrosfrön, hampa, raps, och frön från träd som al och björk. Besöker ofta fågelbord. Under häckningssäsongen kompletteras dieten med insekter, särskilt till ungarna.
Socialt beteende
Utanför häckningssäsongen är grönfinken mycket social och bildar ofta stora flockar, ibland tillsammans med andra finkarter som bofink och pilfink. Under häckningstiden är de mer territoriella, men kan häcka i lösa kolonier.
Flygmönster
Vågig och kraftfull flykt, ofta i flockar. Kan flyga snabbt över korta sträckor.
Flyttning
I norra delar av utbredningsområdet är grönfinken delvis flyttfågel, där en del individer flyttar söderut under vintern. I södra och västra Europa är den huvudsakligen stannfågel. Svenska grönfinkar är delvis flyttfåglar, där en del flyttar till Västeuropa medan andra stannar kvar.
Revirbeteende
Hanarna etablerar och försvarar ett häckningsterritorium under häckningssäsongen, främst genom sång och uppvisningsflykt.

Sång och läten

Sång
Sången är en karakteristisk, drillande och kvittrande ramsa som ofta avslutas med ett utdraget, nasalt 'djee-ee' eller 'tsweee'. Den framförs ofta från en hög sittplats eller under en långsam, fladdrande sångflykt.
Läte
Locklätet är ett distinkt, nasalt 'djupp' eller 'tjupp', ofta upprepat. Varningslätet är ett skarpt 'tschitt'.
När den ljuder
Sjunger främst under häckningssäsongen, från tidig vår till sommar. Lockläten hörs året runt, särskilt i flockar.

Häckning

Häckningssäsong
April till augusti, ofta med 2-3 kullar per säsong.
Bobygge
Boet byggs av honan, ofta i täta buskar, häckar eller små träd, vanligtvis 1-3 meter över marken. Det är en prydlig, skålformad konstruktion av kvistar, gräs, mossa och rötter, fodrat med finare material som hår och fjädrar.
Kullstorlek
3-6 ägg.
Beskrivning av ägg
3-6 ägg, vita eller blekblåaktiga med mörka fläckar och streck, särskilt i den bredare änden. Storlek ca 19 x 14 mm.
Ruvningstid
12-14 dagar, huvudsakligen av honan.
Tid till flygfärdighet
13-16 dagar efter kläckning.
Föräldraomsorg
Båda föräldrarna matar ungarna, men honan ruvar ensam. Hanen matar honan under ruvningen.

Var den finns

Trädgårdar och parker

Mycket vanlig i urbana och suburban miljöer, särskilt där det finns buskar, träd och fågelmatare.

Jordbrukslandskap

Förekommer ofta vid fältkanter, häckar och dungar i jordbruksbygd.

Skogsbryn och buskmarker

Kan hittas i utkanten av löv- och blandskogar samt i områden med tät buskvegetation.

Fälttips

  1. Fågelmatare. Grönfinken är en flitig besökare vid fågelmatare, särskilt om det erbjuds solrosfrön. Håll utkik där.
  2. Lyssna efter sången. Dess distinkta sång och lockläte är ofta det första tecknet på dess närvaro. Lär dig känna igen 'djee-ee' och 'djupp'.
  3. Titta i buskar och träd. De föredrar att sitta i täta buskar eller träd, särskilt under häckningssäsongen eller när de söker skydd.
  4. Flockar. Under höst och vinter, leta efter flockar av finkar som rör sig tillsammans, ofta på marken eller i träd.

Liknande arter

Gråsiska

Acanthis flammea

Gråsiskan är mindre, har en röd panna och saknar de tydliga gula fälten i vingar och stjärt. Dess fjäderdräkt är mer streckad och gråbrun.

Gulhämpling

Emberiza citrinella

Gulhämplingen är större, har en längre stjärt och en mer utpräglad gul färg på huvudet och undersidan, men saknar de gröna tonerna och de gula vingfälten som grönfinken har. Dess näbb är också mindre kraftig.

Grönsiska

Spinus spinus

Grönsiskan är betydligt mindre och slankare än grönfinken. Hanen har en svart hätta och haklapp, och båda könen har mer intensivt gult i vingar och stjärt, men saknar grönfinkens robusta kroppsbyggnad och kraftiga näbb.

Snabba fakta

Vetenskapligt namn:
Chloris chloris
Familj:
Fringillidae (Finkar)
Diet:
Fröätare (granivor)
Häckningssäsong:
April-augusti
Antal ägg:
3-6
Status:
Livskraftig (Least Concern)

Roliga fakta

  • Grönfinken har en mycket kraftig näbb som är specialiserad på att knäcka hårda frön, vilket gör den till en effektiv fröätare.
  • Dess sångflykt, där hanen flyger i en långsam, fladdrande cirkel med stela vingar, är en viktig del av uppvaktningen.
  • Populationen av grönfink har påverkats negativt av sjukdomen 'finkarnas trikomonas' (Trichomonas gallinae) i vissa delar av Europa, vilket har lett till lokala minskningar.
  • Grönfinken är en av de vanligaste besökarna vid svenska fågelmatare under vintern.

Vetenskaplig klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Aves
Ordning
Passeriformes
Familj
Fringillidae
Släkte
Chloris
Art
Chloris chloris

Utforska Grönfink

Identifiera fåglar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bild- och ljudidentifiering, fullständig artdatabas och din personliga lista.

Öppna i appen