Så identifierar du Berglärka

För att identifiera Berglärka (Eremophila alpestris) korrekt, kontrollera varje av dessa drag. Fåglar kan vara knepiga: beteende, habitat och rop bekräftar ofta det en enda bild inte kan.

Storlek vid en snabb blick

Längd

14-18 cm

Vingbredd

28-35 cm

Vikt

28-45 g

Fysiska drag att kontrollera

1. 1

   Fjäderdräkt

   Allmän fjäderfärg och mönster.

   Översidan är sandbrun till gråbrun med mörka streck. Undersidan är vitaktig. Huvudet har en komplex mönstring med svart panna, svarta 'horn' (fjäderlånga tofsar), svart mustaschstreck som sträcker sig från näbben under ögat, och en svart bröstfläck. Kinder och strupe är gula eller vitaktiga, beroende på underart och kön. Ryggen är streckad, och stjärten är mörk med vita yttre stjärtpennor.

2. 2

   Näbbform

   Näbbens form och färg: ett viktigt fältkännetecken.

   Kort, konisk och spetsig näbb, mörkgrå till svartaktig.

3. 3

   Ögonfärg

   Iris­färg och utmärkande ögonmarkeringar.

   Mörkbruna ögon.

4. 4

   Benfärg

   Färg på ben och fötter.

   Svarta ben och fötter.

5. 5

   Kännetecken

   Framträdande drag som skiljer denna art.

   De svarta 'hornen' (fjäderlånga tofsar) på huvudet, den svarta ansiktsmasken och den svarta bröstfläcken är de mest utmärkande dragen. Den gula färgen på strupen och kinderna varierar i intensitet.

6. 6

   Ungfågelutseende

   Hur unga skiljer sig från vuxna.

   Juvenila fåglar är mer fläckiga och streckade över hela kroppen, med en mer diffus huvudteckning och saknar de tydliga 'hornen' och den svarta bröstfläcken. De har ofta en gulaktig anstrykning på undersidan och en fjällig teckning på ryggen.

7. 7

   Säsongsförändringar

   Fjäderdräktsvariation mellan häckningstid och annan tid.

   Häckningsdräkten är mer distinkt med skarpare kontraster och intensivare färger, särskilt hos hanen. Under vintern kan fjäderdräkten vara något mattare och de svarta teckningarna kan vara delvis dolda av ljusare fjäderkanter, vilket ger ett mer diffust intryck.

8. 8

   Könsdimorfism

   Skillnader mellan hanar och honor.

   Hanar är generellt mer kontrastrika och har tydligare och längre 'horn' samt mer intensivt gula partier i ansiktet och på strupen, särskilt under häckningssäsongen. Honor är mattare i färgerna och har kortare eller mindre framträdande 'horn'.

Viktiga fältkännetecken

• Huvudteckning. Leta efter de svarta 'hornen' (fjäderlånga tofsar), den svarta pannan, det svarta mustaschstrecket och den svarta bröstfläcken. Den gula färgen på strupen och kinderna är också ett bra kännetecken.
• Habitat. Berglärkan föredrar öppna, karga och lågväxta områden som tundra, alpina hedar eller plöjda fält. Om du ser en lärka i en sådan miljö, är chansen stor att det är en berglärka.
• Beteende. Den söker föda på marken genom att gå och picka. Under häckningstiden kan hanen utföra en karakteristisk spelflykt högt upp i luften med sång.
• Lockläte. Lyssna efter det tunna, metalliska 'tseep' eller 'tink' som är typiskt för arten.

Utforska Berglärka