Gravand

Om arten

Gravanden är en distinkt, stor vattenfågel som tillhör familjen änder, gäss och svanar. Den har en gäss-liknande kroppsform och hållning men uppvisar änder-liknande beteenden. Dess slående, kontrastrika färgning är omisskännlig, särskilt hos adulta fåglar. Arten är känd för sin förmåga att häcka i håligheter, ofta under jord, och för att bilda stora flockar under ruggningen.

Storlek och livslängd

Längd

55-65 cm

Vingbredd

100-120 cm

Vikt

800-1500 g

Livslängd

Upp till 15 år i det vilda

Föda

Huvudsakligen bottendjur som små musslor, snäckor och kräftdjur, men även insektslarver och en viss mängd vegetabiliskt material som alger och frön.

Fysiska kännetecken

Fjäderdräkt

Vuxna fåglar har en vit kropp med ett mörkt, metallglänsande grönt huvud och hals. Ett brett, kastanjebrunt band sträcker sig över bröstet och längs flankerna, kantat av ett svart band. En svart rygglinje och svarta vingpennor kontrasterar mot den vita vingundersidan och vingens framkant. Ett grönt vingspegel är tydligt. Juvenila fåglar är mattare i färgerna med brunaktig 'kepa' och nacke, gråare kropp och saknar de vuxnas bröstband. Ruggande fåglar kan tillfälligt förlora flygförmågan.

Näbbform

Röd med en uttalad uppsvälld knöl vid näbbroten, särskilt framträdande hos hanen under häckningssäsongen. Näbben är spetsig och anpassad för att sila bottenslam.

Ögonfärg

Mörkt brun

Benfärg

Ljust rosa

Kännetecken

Den unika kombinationen av vitt, kastanjebrunt, svart och mörkgrönt. Hanens röda knöl på näbben. Den upprätta hållningen och dess karaktäristiska flykt med snabba, platta vingslag.

Ungfågelutseende

Juvenila fåglar är övervägande gråbruna på ovansidan och vitaktiga på undersidan. Huvudet är brunaktigt, utan den vuxnas gröna glans, och de saknar det kastanjebruna bröstbandet. Näbben är matt ljusröd eller grå-rosa.

Säsongsförändringar

Plumaget är relativt konstant året runt för adulta fåglar, även om färgerna kan vara något mattare utanför häckningssäsongen. Hanens näbbknöl är mest framträdande under häckningsperioden. Efter häckningen ruggar fåglarna och kan samlas i enorma grupper vid specifika ruggningsplatser, ofta vid grunda, tidvattenspåverkade kustområden.

Könsdimorfism

Hanen är generellt något större än honan och har en mer framträdande, klarare röd knöl på näbbroten under häckningssäsongen. Honans knöl är mindre utvecklad och mattare i färgen.

Så identifieras

1. 1

   Plumage

   Den slående kombinationen av vitt, svart, mörkgrönt huvud och ett brett kastanjebrunt bröstband är unikt och omisskännligt för vuxna gravänder.

2. 2

   Näbb

   Den klarröda näbben med en framträdande knöl vid basen (särskilt hos hanen) är ett tydligt kännetecken.

3. 3

   Flykt

   Flykten är snabb och rak med karaktäristiska vingslag som ger en 'bandad' vingeffekt av vitt, svart och grönt.

4. 4

   Beteende

   Dess gäss-liknande hållning, men med simmande och födosökande som en and, samt dess förkärlek för att häcka i hålor är bra ledtrådar.

5. 5

   Läte

   Honans trumpetande och hanens visslande läten är särskiljande.

Habitat och utbredning

Biomer

Kustnära områden, flodmynningar, laguner, sandstränder, lera- och sandområden vid havet, saltvattensdammar och bräckvattenmiljöer. Sällan vid sötvatten.

Utbredningsområde

Europa (särskilt Västeuropa och runt Nordsjön och Östersjön), Centralasien och delar av Nordafrika. Häckar från Storbritannien i väst till Kina i öst. Övervintrar huvudsakligen i Västeuropa, Medelhavsområdet, Svartahavsregionen och delar av Asien.

Höjdintervall

Främst vid havsnivå, men kan ibland förekomma något högre upp i inlandet om lämpliga bräckvattenmiljöer finns.

Föredragna miljöer

Grunda brack- och saltvatten med riklig tillgång på bottenlevande ryggradslösa djur, som lerslätter och tidvattenzoner. Häckar ofta i sanddyner vid kuster eller på öar.

Beteende

Aktivitetstid

Dagaktiv, men födosöker intensivt under lågvatten, vilket kan inträffa även nattetid.

Matvanor

Söker föda genom 'daggnäbba' – silar bottenslam med näbben, eller genom att gräva med näbben i mjukt substrat. De dyker sällan men doppar ofta huvudet under vattnet. Födosöket sker huvudsakligen under lågvatten.

Socialt beteende

Mycket sociala utanför häckningssäsongen, bildar stora flockar, ibland tusentals individer, vid ruggningsplatser och övervintringsområden. Under häckningen är de mer territoriella, men kan häcka i lösa kolonier.

Flygmönster

Snabb och direkt flykt med ganska snabba, grundliga vingslag. Vingarna verkar ha en 'vitt band'-effekt i flykten. Flyger ofta i linjeformationer eller små grupper.

Flyttning

Partiell flyttfågel. Nordliga populationer är flyttfåglar som övervintrar i mildare klimat. Många flyttar till specifika ruggningsplatser, till exempel i Vadehavet, innan de sprider sig till övervintringsområdena. Svenska gravänder flyttar i huvudsak till Västeuropas kuster.

Revirbeteende

Under häckningsperioden etablerar par territorier runt sina häckningsplatser och försvarar dessa aggressivt mot andra gravänder. Utanför häckningssäsongen är de flocklevande.

Häckning

Häckningssäsong

April till juli i Europa.

Bobygge

Häckar ensamma eller i lösa kolonier. Boet placeras oftast i en håla, ofta en övergiven kaninhåla eller rävlya, men kan också vara ett naturligt hål i marken, under buskar eller klippblock, och ibland i trädgrottor eller ihåliga stammar. Boet fodras med gräs och rikligt med dun från honans bröst.

Kullstorlek

8-12 ägg

Beskrivning av ägg

8-12 (undantagsvis upp till 16) stora, vita till krämfärgade ägg. Äggen är släta och glansiga.

Ruvningstid

29-31 dagar (endast honan ruvar). Hanen håller sig ofta i närheten.

Tid till flygfärdighet

45-50 dagar. Ungarna är bofyende (precociala) och lämnar boet strax efter kläckning. Båda föräldrarna vakar över ungarna, och ibland bildas 'barnkammare' där flera par slår ihop sina kullar och vaktas av några vuxna fåglar.

Föräldraomsorg

Honan ruvar ensam, men båda föräldrarna tar hand om ungarna efter kläckningen. De leder ungarna till födoplatser och försvarar dem mot predatorer. Ibland omhänderhar gravänder andras ungar – så kallade 'gravande-barnkammare' är inte ovanliga.

Var den finns

Fälttips

1. Tidvatten. Gravänder är ofta mest aktiva i födosök under lågvatten när stora ytor av lerslättar blottläggs. Besök lämpliga kustområden vid lågvatten.
2. Flockar. Utanför häckningssäsongen samlas de i stora flockar, så leta efter stora grupper av distinkt färgade fåglar på öppna vattenytor eller strandkanter.
3. Ruggningsplatser. Under sensommaren/tidig höst kan de hittas i massiva koncentrationer vid traditionella ruggningsplatser, särskilt i Vadehavet.
4. Läten. Lär dig känna igen honans trumpetande och hanens visslande läten, som ofta avslöjar deras närvaro, särskilt i grumligt väder eller på avstånd.

Liknande arter

Snabba fakta

Gäss-And:

Kombinerar drag av både änder och gäss.

Hålboende:

Unikt bland änder att häcka i underjordiska hålor.

Barnkammare:

Kända för att bilda stora 'barnkammare' där många ungar tas om hand gemensamt.

Ruggning i Vadehavet:

Tusentals fåglar samlas för att rugga i Vadehavet varje år.

Roliga fakta

• Fågelartens namn 'Gravand' kommer från dess vana att gräva eller utnyttja hålor för häckning.
• En vuxen hanes näbbknöl kan bli så stor att den är tydligt synlig även på långt håll under häckningssäsongen.
• Gravänder har länge fascinerat människor, och de finns avbildade i medeltida konst och legender i norra Europa.

Vetenskaplig klassificering

Rike

Animalia

Stam

Chordata

Klass

Aves

Ordning

Anseriformes

Familj

Anatidae

Släkte

Tadorna

Art

tadorna

Utforska Gravand