Så identifierar du Gravand

För att identifiera Gravand (Tadorna tadorna) korrekt, kontrollera varje av dessa drag. Fåglar kan vara knepiga: beteende, habitat och rop bekräftar ofta det en enda bild inte kan.

Storlek vid en snabb blick

Längd

55-65 cm

Vingbredd

100-120 cm

Vikt

800-1500 g

Fysiska drag att kontrollera

1. 1

   Fjäderdräkt

   Allmän fjäderfärg och mönster.

   Vuxna fåglar har en vit kropp med ett mörkt, metallglänsande grönt huvud och hals. Ett brett, kastanjebrunt band sträcker sig över bröstet och längs flankerna, kantat av ett svart band. En svart rygglinje och svarta vingpennor kontrasterar mot den vita vingundersidan och vingens framkant. Ett grönt vingspegel är tydligt. Juvenila fåglar är mattare i färgerna med brunaktig 'kepa' och nacke, gråare kropp och saknar de vuxnas bröstband. Ruggande fåglar kan tillfälligt förlora flygförmågan.

2. 2

   Näbbform

   Näbbens form och färg: ett viktigt fältkännetecken.

   Röd med en uttalad uppsvälld knöl vid näbbroten, särskilt framträdande hos hanen under häckningssäsongen. Näbben är spetsig och anpassad för att sila bottenslam.

3. 3

   Ögonfärg

   Iris­färg och utmärkande ögonmarkeringar.

   Mörkt brun

4. 4

   Benfärg

   Färg på ben och fötter.

   Ljust rosa

5. 5

   Kännetecken

   Framträdande drag som skiljer denna art.

   Den unika kombinationen av vitt, kastanjebrunt, svart och mörkgrönt. Hanens röda knöl på näbben. Den upprätta hållningen och dess karaktäristiska flykt med snabba, platta vingslag.

6. 6

   Ungfågelutseende

   Hur unga skiljer sig från vuxna.

   Juvenila fåglar är övervägande gråbruna på ovansidan och vitaktiga på undersidan. Huvudet är brunaktigt, utan den vuxnas gröna glans, och de saknar det kastanjebruna bröstbandet. Näbben är matt ljusröd eller grå-rosa.

7. 7

   Säsongsförändringar

   Fjäderdräktsvariation mellan häckningstid och annan tid.

   Plumaget är relativt konstant året runt för adulta fåglar, även om färgerna kan vara något mattare utanför häckningssäsongen. Hanens näbbknöl är mest framträdande under häckningsperioden. Efter häckningen ruggar fåglarna och kan samlas i enorma grupper vid specifika ruggningsplatser, ofta vid grunda, tidvattenspåverkade kustområden.

8. 8

   Könsdimorfism

   Skillnader mellan hanar och honor.

   Hanen är generellt något större än honan och har en mer framträdande, klarare röd knöl på näbbroten under häckningssäsongen. Honans knöl är mindre utvecklad och mattare i färgen.

Viktiga fältkännetecken

• Plumage. Den slående kombinationen av vitt, svart, mörkgrönt huvud och ett brett kastanjebrunt bröstband är unikt och omisskännligt för vuxna gravänder.
• Näbb. Den klarröda näbben med en framträdande knöl vid basen (särskilt hos hanen) är ett tydligt kännetecken.
• Flykt. Flykten är snabb och rak med karaktäristiska vingslag som ger en 'bandad' vingeffekt av vitt, svart och grönt.
• Beteende. Dess gäss-liknande hållning, men med simmande och födosökande som en and, samt dess förkärlek för att häcka i hålor är bra ledtrådar.
• Läte. Honans trumpetande och hanens visslande läten är särskiljande.

Utforska Gravand